Och återigen lär man sig att man ska vara försiktig med vad man önskar...
Jag har inte haft så här ont i halsen sedan julen -97 när jag hade influensa och dubbelsidig bihåleinflammation samtidigt. Jag kan inte sova trots 400 mg Ipren och jag sitter och spottar ut min saliv i en mugg bredvid för jag KAN bara inte svälja... 
Hejdå jobbet, vi ses nästa vecka eller nåt...
Vero: Det brukar kännas mycket bättre när man har fått ihop nåt, och sen finns det ju omtentor i värsta fall. 
Men detta är helt sjukt, jag har haft så ont idag också så jag vill bara lipa emellanåt, jag klarar inte av att det liksom bara står still och inget händer. Ringde vårdupplysningen och dom tyckte att jag skulle till läkaren igen i morgon, dom kom t o m med det fantasifulla förslaget körtelfeber. Kruxet är bara att jag har haft det redan och de flesta blir immuna då, det känns inte heller så för då hade jag pingisbollar till lymfkörtlar spridda över hela kroppen och detta är 100% mega-muhiffa-starkt halsont, bara.
Jag blir knäpp...
Och snäser och fräser gör vi härhemma för ingen får vila så mycket som de tycker att de behöver och lillen är piggast av oss tre och kräver underhållning varje minut. Och i morgon är sista dagen på gamla förskolan med glasspinnar och avtackning och hejsan och mannen måste ändå släpa sig till jobbet ett par timmar så han tar det, på måndag får jag ta nyinskolningen.
Hur mycket ska vi sätta att lillen också får detta fantastiska halsonda tills dess? Pessimist är jag idag tror jag, för sjukdomar är ett rent gissel för vår familj.
Kram till Fru H, jag har också fått dödsbud idag.
En stackars kollega från jobbet som hade sabbatsår i sydostasien (han är från Java ursprungligen) ådrog sig Denguefeber och drabbades nu sex månader senare av organkollaps och blev funnen död i hemmet. Det är inget att leka med de där tropiska sjukdomarna, alltså.
Jag läste om Denguefeber i pocketen "Glöm att ni har en dotter" för ett år sen, engelskan i boken som satt fängslad för knarksmuggling i Bangkok fick det också och gav en ruskig beskrivning.
Status: Man, barn, två flaskor vin till våra "mesta" förskolelärare, en stor chokladkartong till resten och två lådor glasspinnar ivägskeppade till dagis för tack-och-adjöföreställning.
Mannen är inte frisk och ska däcka hos svärmor ett tag när han har klarat av nödvändigt informationsutbyte på jobbet.
Min hals gör fortfarande ont men nu kan jag urskilja att halsens båda sidor gör lite olika ont och inte bara en enda kardinalsmärta som hittills. Orkar inte ta mig till läkaren, det känns bara löjligt för dom kommer säkert bara att säga "virus!" och skicka hem mig igen, men det här är helsjukt, vilket knäppigt virus!!!
En vanlig förkylning är 4-6 på halsont-skalan 1-10, denna ligger på 8-9 och tio är när man inte kan äta eller dricka alls för smärtan och får ligga på sjukhus med dropp-mannen hade det som ung innan dom tog bort hans halsmandlar.
Och imorgon skulle jag åkt på fruhippa och sjungit in en skiva-HAHAHAHAHAH! eller nåt... Och idag ville jag hämtat hem en söt blå öronlappsfåtölj från en blocketannons-glöm det...
Grrr, jag hatar att vara sjuk.
Nehe, för vårt sportlov här nere var ju denna veckan.
Nu ska jag göra ett seriöst försök att sluta bitcha mig i vissa trådar innan jag drar på mnig en varning, tror jag.
*tänker snälla tankar*
Och nu ikväll konstaterade vi att det som började som ett rött eksem på lillens haka som jag trodde skulle läka ut är svinkoppor, så det blir kanske ingen dagispremiär då på måndag. Jag tror jag blir toookig!!! 
/fortfarande ont i halsen men nu på mänsklig nivå
Jaha nu har man släpat sig och veckohandlat, jag totaldog i affären, hela skallen slutade fungera för jag orkade inte bära nåt, det sa kroppen ifrån direkt på. Mannen är också spak fortfarande och vi har momentant löst svinkoppekrisen med fem minuter godisklubba för att få lov att tvätta med sprit och byta kompress på såret.
Och mitt i allt detta ska en tre gånger uppskjuten möhippa äga rum idag. Min kompis/kollega är också sjuk hela familjen, förra veckan var det streptokocker och nu ny förkylning igen, så hon kommer inte. Arrangören är lite oorganiserad så när jag talade med henne visste hon inte hur mpnga som skulle komma, bar att det inte blev många. Men mamman med tre månaders hjärtbebis som varit supersjuk skulle inte komma, bra så riskerar jag inte att ta livet av nån i alla fall om jag släpar mig med till middan, för annars är det nästan ingen som kommer!
Och så bad jag arrangören jaga en annan kompis till oss, som inte hört av sig alls. Och sen ringer hon mig två minuter senare och förklarar att hon har inget bättre skäl att skippa än att hon inte känner för det och vill cocoona med familjen.
Okej, ibland känner man så, men om jag kan köra sex mil för att äta en middag och betala för aktiviteter som jag inte kan vara med på trots att jag är svag som en kattunge så kan väl hon köra 1 mil tycker jag så att inte bruden känner att vi alla struntar i henne...
Bruden är alltså ganska ny i gänget också, så då har man ju inte åratal av lyckliga aktiviteter och grejer bakom sig att falla tillbaka på när det strular och vi har som sagt redan flyttat detta tre gånger (!).
Så efter lite velande skulle madam cocoon dyka upp till skivinspelningen, den skippar jag faktiskt för att sjunga idag vore kvalificerad tortyr. Men man borde väl för farao inte kunna smitta efter sex dygn om man inte är snuvig och nyser vätska omkring sig, eller? Och jag tror att jag skulle kunna uppskatta en italiensk middag ikväll om jag knaprar några mucosangin emellanåt.
Och mitt i all sjukan blockar man vidare i jakten på om inte det perfekta så åtminstone det någorlunda komplett möblerade hemmet.
Igår landade vi en stereohylla, Hifiklubben, 1 år gammal, alufinish och frostade glashyllplan som sitter på en enda pelare som gömmer sladdarna. Jag är nöjd i alla fall, såna möbler brukar vara både fulare och dyrare i allmänhet.
Och sen snackade vi om att byta bokhyllefärg i arbetsrummet för att matcha vår stora hylla och våra skrivbord, och minsann kom inte den perfekta annonsen in igår. Så nu blev det en uppsättning Billy björk i morse. Jag börjar i mitt stilla sinne undra hur många Billyhyllor man kan ha i ett hem utan att det ser ut att ha blivit våldtaget av Ikea, men hur det nu är så är det mycket hyllmeter för pengarna.
Eftersom vi bara har dagisebola hela tiden så vågar man knappt tänka framåt just nu, men är det så att det skulle kännas närmare för er att åka till Skåne om mötet är vid E4:ns slut så finns vi ju här vid Helsingborg? 
Men då får det bli till sommaren tror jag, vi har en tuff inkörningstid nu för dagis och hem och allt.
Marajjah: Tro mig att jag vet hur det känns! *medlider*
Och jag har fortfarande ont i halsen och nej, jag tror inte på att detta är ett virus längre men nu har jag nog snart knäckt det ändå.
*Lång pust*
...nu har vi badat Alex enligt rekommendation och försökt få sätta på antibiotikakräm på såret han har på hakan.
Det gick bara med en kraftfull kombination av hot och mutor, eftersom man ska skrapa av sårskorpan först varje gång, tre gånger om dagen och sedan smörja kräm på. Och det spelar ju ingen roll om inte krämen svider i sig för det känns ju bara man rör vid området.
Och som mögel på surhajen har det naturligtvis spritt sig till underläppen också och där får man inte smörja antibiotika och vi är nu inbeordrade till BVC i morgon för bedömning om ifall detta måste gå till läkare.
Så mycket för den starten på nytt dagis...
Jag kommer att bli ett nervvrak den här veckan känner jag, för han får ju inte balla ur och riva av hela förbandet heller, då får vi börja om från ruta ett hela tiden.
Det är så roligt att ha barn...
Fru H: Fast det är inte så farligt som det låter, sårskorpan är blöt när bakterierna är aktiva så efter lite badande lossar den lika lätt som den lösa huden i en gammal skoskavsblåsa eller så. Man tar en sträv kompress eller en frottehandduk och gnider lite så hänger "klägget" med.
*Och ja, det ser vidrigt ut detta, men det börjar bli bättre nu...* :-P