Hur får man tillbaka förtroendet efter en otrohet?

förstår dig! men måste nog tyvärr säga att i mitt fall kommer nog aldrig tilliten att komma tillbaka. en människa som kan svika på det sättet en/flera gånger kan ju göra det igen, även om det går lång tid emellan. jag tror att de beror på hur starka "spärrar" man har. en som är otrogen har nog inte så starka, och då kan jag aldrig lita på den personen igen

Min förra sambo var otrogen, vi bröt men blev tillsammans samt flyttade åter ihop. Trodde att det skulle fungera, men för min del är svaret kort och enkelt. Jag tror inte att man kan komma över en otrohet helt och heller inte förlåta fullständigt. Det kommer alltid att ligga och gnaga innerst inne, och jag tror att relationen kommer att ta slut förr eller senare.

Men detta är bara mina tankar och känslor, det finns säkert många andra åsikter. Lycka till hur du än gör i framtiden!

Visst kan man skämta om sex, men det beror ju på HUR man gör det. Att ha sex med webcams skulle iaf jag inte se som ett skämt(!)

Jag tolererar inte otrohet. För mig är det oförlåtligt. jag har varit i den sitsen och att förlåta innebar en självuppoffring som var fullständigt destruktiv. Min nuvarande kille är väl medveten om att jag inte KAN ta tillbaka honom om han skulle vänstra. Det är ett sådant brott mot allt vad vår relation bygger på.

Joo fallet är väl så...det värsta egentligen är ju att han inte tycker att han vart otrogen. :(

Sen fick jag nyss reda på (förra veckan) att han träffade en tjej i sommras då han va och hälsade på mig. Dom är kompisar men jag har läst några av inläggen hon skrivit till honom och hon har uppenbart mer känslor för honom än bara vänkskapliga..och hon skrev att det var den bästa dagen i hennes liv när dom satt vid poseidon och såg på solnedgången....

Det har vart mycket..är ändå beredd att förlåta ganska mycket..vi är ju trots allt bara människor och alla kan fela.....men som sagt moralen hos människor som är otrogna är låg.

Samtidigt känner jag mig så lurad..man blir alldeles paranoid med allt han gör och säger. Och att han kommer så lätt undan....han vet att han kan göra det igen och igen utan att jag skulle få reda på nåt i början...

*gah* tankarna bara maler i huvudet speciellt på kvällarna.
Men om det skulle ta slut har jag ingenstans att bo...kan inte bo hos min mor..har inget jobb och ska studera HÄR till hösten :(

Så allt känns väääldigt tungt just nu.

Tack för att ni tog er tid att svara på mitt inlägg! :)

känns det inte bra och att du inte litar på han, så tyvärr tycker ja även om det känns svårt, så är det lättast att bryta och gå vidare. Du säger att du ska börja plugga, då borde du kunna få tag på ett rum eller en billig lgh och bo i.
inte ska du känna att förutom att du älskar honom då ska stanna kvar bara för att du inte har någonstanns att bo. För har du inte inkomst så finns alltid soc att gå till, visst inte kul men ett måste.

Jag bröt själv ifrån ett förhållande, flyttade till lgh utan inkomst men vad skulle ja göra, det fanns inge val.

Sen till såren så läkar dom aldrig inte för mig, osäkerheten bär man med sig. Levde med en kille som hade en till flickvän på sidan om i 8 månader, plus andra tjejer också. Så då har ja tappat tilliten för killar.
Men man kan lära sig leva med de också och försöka.

Min sambo ja har idag, vi lever i ett förhållande där vi får kämpa med att lita på varandra. Vi bägge har blivit brända på varsit håll och det sitter kvar men vi förstår varandra och det funkar för man lär sig med tiden att lita på varandra även om man lever med det kan hända..

Undra om man inte skulle lämna killarna helt åt sitt öde och koncentrera sig på tjejer istället

Jenni85-
Huruvida han tycker att han varit otrogen eller inte spelar ju mindre roll. Han verkar ju tydligen inte ha några problem att tänja på sanningen, eller att utelämna väl valda delar...det skulle jag se som ett orostecken iaf.

Man vill inte slösa tid och energi på ett dödsdömt förhållande. Hur kul skulle det vara att kanske skaffa barn med en kille som man inte vet var man har? Då blir man ännu mer uppbunden.

Jag tycker verkligen att du ska se över möjligheterna att skaffa ett eget ställe att bo. Det är inte lätt att bryta upp, det kan jag gå i god för, men på lång sikt så är det det bästa man kan göra om förhållandet inte är bra.

Lycka till!

Jag vet att du kan om du vill.
Min kille har oxå tryckt ner mig en hel del men när jag sen bodde själv i ca ½ år så bevisade jag för mig själv hur duktig jag var och att jag faktist skulle klara mig själv utan honom ifall det skulle bli aktuellt.
Bara du tror på dig själv.

Ska du plugga så kan du alltid hyra ett rum hos någon plus du får väl studiebidrag och sen finns det bostadsbidrag m.m. att söka.

Hoppas det löser sig