Berätta om är ni gjort bort er/pinsamma händelser!

Jo det va så här.. En riktig skitdag!

Jag hade sålt fonder en vecka tidigare för att jag hade beställt möbler från ikea. Pengarna ska vara på kontot efter 3-5 dagar, å längre tid än så hade det gått! Dagen innan dom kom ringde dom å sa att dom skulle komma mellan 12 -14 om det va ok och jag "måste ha kontanter hemma för att killen som kommer har ingen växel". Ok tyckte jag.. Hinner jag ju springa ner på stan å ta ut pengar i morgon..

Dagen började med att det ringde på dörren kl 7.. Jag orkade inte gå upp för jag tänkte att det är min kompis som kommer förbi innan skolan, å gör lite kaffe å så (lite bortskämd..) men hon har nyckel och kan gå in själv.. Plingade igen. Hmm

Sotarn va de, han hade också nyckel. Hela diskhon va full med disk så han va tvungen att möblera om för att kunna rengöra vissa saker men men.. det va snabbt fixat. När dom gått somnade jag om.

Kl 8 ringer det på dörren igen. Å där står han med möblerna.. SHIT.. Jag hade ju inte hunnit tagit ut pengarna. Jag förklarade för honom vad dom sagt till mig dagen innan ang tiden mm och det va ok bara jag skyndade ner på stan för han skulle vidare, han hade några ärenden han kunde gör emellan sa han.

När jag kommer ner på stan å sticker in kortet i automaten så finns inga pengar!!!?? ställer mig en bit ifrån å ringer mamma helt förtvivlad.. Och hon:

"men ring abnken å fråga vad de är för fel..." Men va fan det hjälper ju inte mig nu!! Frågade om min plastpappa kunde låna ut pengar tills jag löst allt med banken å ahn skulle komma, jag skulle vänta precis där jag va. LUNGT..

Då kommer han där. Postkillen å ska ta ut pengar å jag måste ju förklara mig.. Så jag vinkar lite generat å går fram å säger:

"hej, ska du också ta ut pengar?"
"ehh, ja det ser väl ut så.." säger han.
" Ja jag sålde fonderna förra veckan å pengarna har inte kommit in på kontot å min pappa kommer snart med dom om du kan vänta.."
"Jaha.. varför har dom inte kommit in då?"
"Ja jag vet inte" säger jag å ser att han är på väg.
"Hej då" säger han å jag ropar efter:
"Jag hör av mig när jag har fått tag i pengarna!!"
"Haha ja gör det" å så vinkade han som om jag va förståndshandikappad.

Då ringer plastpappa å säger att han betalat honom redan, han hade ringt honom då det va han som beställt grejjerna från första början. Han hade stått på parkeringen hela tiden och väntat!!

Dår har jag stått och förklarat hela min usla ekonomi för en helt okänd människa bland massa folk, stressad, pinsamt, vaggande min lilla dotter i vagnen maedan han måste typ ha tänkt:

"Ska såna där verkligen ha barn"

en annan gång när jag skulle gå in i en liten kiosk. Öppnar dörren innåt å något tar emot, så jag puttar med hela kroppsvikten för att få uppdörren. Hör hur något rasar. Därbakom står en personalå ska rada upp läsk, men han låg på dom när jag kom in.. å det bara rullde läskburkar över golvet. Mycket pinsamt.. Och så hör jag honom säga till en annan bakom disken att "hon försöker krossa mig..." när dom frågade vad som hände.

Haha, fy vad pinsamt

Nu kom jag på en till sak! Det kom en reparatör som skulle in i den allmänna tvättstugan och fixa en av maskinerna. Dock hade han ingen nyckel, så han ringde på hemma hos mig och frågade efter nyckeln.

- Absolut, vänta ett tag! säger jag, och struttar in i lägenheten för att hämta nyckeln och visa honom tvättstugan... Bara det att när jag joggar in lite käckt genom hallen så ligger där en sladd, som jag givetvis snubblar på och far in i väggen och slår mig rätt rejält.

Gubben frågar om allt är okej, varpå jag blåljuger och säger nåt i stil med att "det kändes knappt". Fan, i själva verket kändes det som att jag mosat ansiktet för gott...

haha detär det bästa jag vet!! När folk ramlar! Då kan jag inte hålla mig.. även om det gör superont så ser det så förbaskat kul ut när någon bara dimper,, haha

Jo på tal om det.. Vi pratade förresten en gång om just det där i skolan för många år sen. Kom med typ samma komentarer som ovan, det har nämligen roat mig hela livet Å när jag går ut, jag tror det va i dec, vem tror ni halkar det första hon gör? JO JAG!! Gissa om dom skrattade haha

Hmm... jag och min sambo va med om nått pinsamt i våras, här e den historien!

Jag och min sambo kom körandes hem från Landvetter, där vi hämtat hans föräldrar. Klockan var närmare halv två på natten, och de var kolsvart ute. Min svärfar hade fått världens magsmärtor och bad Adam att köra fort hem, han hade så himla ont. När vi var nån ynka kilometer hemifrån såg jag plötsligt en hund springa framför bilen... ingen människa i närheten, inga reflexer eller nått!! Tur att vi inte körde på han! Trots protester från svärfar stannade vi och fick tillslut tag på vovven, han fick hoppa in bland resväskor och annan bröte i bagaget. Väl framme vid svärföräldrarnas hus hittade vi ett nummer i vovvens halsband. Där står det också att hunden heter Casper. Adam ringer upp nummret och säger att vi har hittat en hund, och att vi kan lämna honom omedelbums. Han känner igen kvinnans namn och frågar: Det är väl du som är Jespers mamma?! (Jesper är en gammal klasskompis till Adam, som bor ungefär där vi hitta vovven!). Japp, säger hon i luren... Ja, då kommer vi snart!

Åker in på en liten, liten skogsväg där Jespers mamma bor alldeles ensam i en liten stuga, helt utan grannar. De är kolsvart i huset, vilket verkar lite konstigt när hon vet att vi ska komma. Adam går och knackar på medan jag släpper ut lille Casper ur bilen. Där står vi sedan som två fån...knackar och knackar och blir mer och mer irriterade! Fan, hon måste väl komma och öppna! Va är de för en hundägare?? Klockan börjar närma sig två på natten och man vill ju gärna hem och lägga sig! Tillslut tänds en liten lampa, och en dam kolla yrvaket ut genom dörren!

-Här är hunden, säger jag! Vi hittade honom lös, på vägen så du borde kanske vara lite mer rädd om honom i fortsättningen! Jag släpper iväg Casper som springer in i köket och ser allmänt nöjd ut! Jag och Adam fortsätter vår uppläxning om hur farligt de är med lösa hundar,mitt i natten, osv... Hon svarar inte, ser mest okontaktbar ut! Verkar vara full, tycker jag! Hon ser inte glad ut över att se sin hund, borde ju säga tack för hjälpen eller nått! Men inte ett ljud! Otacksamma kärring, tänker jag, borde inte få ha hund!
- Ja, då åker väl vi igen då. Se nu till att han stannar kvar här, säger Adam och vi och är på väg in i bilen.
-Väänta! Hör man plötsligt, lämnar ni hunden här???
-Ja, för helvete, de är ju din hund, Adam börjar bli irriterad! Var ska vi annars lämna honom??
-Näe, jag har ingen hund, börjar hon! Va menar ni? Jag förstår ingenting nu!
- Eh, vi hitta din hund, jag ringde...du sa i telefonen att du är Jespers morsa och att ja skulle lämna hunden här! Du ska va så jäkla glad att han lever och att du har fått hem honom, de hade ju kunnat sluta betydligt värre!
- ne, de är ingen som har ringt! Jag äger ingen hund!! Bara en katt!
- Men för f_n, jag har ju ditt nummer här på telefonen! Jag ringer igen då så får du se... han ringer upp samma nummer igen. Men, telefonen i hennes hus ringer inte. Iställer svarar en annan kvinna... Vi har åkt till fel hus! Väckt en stackars dam mitt i natten, släppt in en för henne helt främmande hund, skällt lite på henne och antagit att hon vart full... ajdå! Hon måste ha vart så chockad och rädd, stackarn!

Vi bad iaf tusen gånger om ursäkt och fick ett gott skratt! Lille Casper kom hem till sin riktiga matte, som bodde en bra bit därifrån. Han hade rymt under en ungdomsfest, och familjen blev väldigt glada över att se honom igen!

Kom igen nu, ingen som har något pinsamt på lager!

hahhahaa. Jösses vilken kul tråd jag hamnade på !
Har tyvärr inget eget att bidra med, vad jag kommer på nu iaf .
Härligt att det finns sånna som ni som delar med er av roligheter.
Fortsätter följa tråden och skriver om jag kommer på nåt!

jo en gång till.. Vi va lite dragna, jag och ett gäng kompisar.. Vi satt och diskuterade vad de va usama bin ladin hade på huvudet, den där vita ni vet..
Började med att en kompis till mig sa fel å kallade det fär "en talliban" HAHAHA!!!! Gud va vi garvade!! En lång stund.. När jag nästan ahde skarattat klart, sa jag, fortfarande med skratten i halsen, "men hanna!! Det heter ju faktist trubadur!! Å fy dum jag kännde mig.. Men vi hade jävligt roligt

TURBAN!!!