tvåspråkighet

Har tvá barn pá snart 9 och 6 ár. Jag ár svenska, pappa spanjor och barnen gár i engelsk skola. Jag har varit MYCKET konsekvent att bara prata svenska med barnen, pappa och resten av spanska familjen har dá naturligtvis pratat spanska och i skolan ár det engelska som gáller hela dagen utom tvá lektioner. Barnen pratar flytande svenska, flytande spanska och lagom engelska eftersom dom bara ár inne pá 3:e áret i denna skolan. Om tvá ár bórjar sonen med franska ocksá. Det har varit jobbigt emellanát och efter 17 árs boende i Spanien sá kan jag kánna huvudet ár som en tryckkokare ibland, speciellt nár man vill fá ur sig nágot fort som bara den.

Mitt mál bórjar ta form. Mina barn kommer nágon gáng inom snar framtid att fÖrutom lása svenska (sonen láser redan svenska) kunna grammatiken och stavningen. Viktigt fÖr mig och det beror endast pá mig. Barnen är omedvetna nár jag styr över till svenska, dom hánger liksom bara med. Det ár hógst tillfredsstállande att áka till Sverige och se hur dom kan gá hem och leka hos andra, göra sig fórstádda med vem som helst och ha sitt eget speciella sátt att uttrycka sig ibland. Det láter ju fel pá svenska men det ráttar man till genom att bara upprepa det korrekta ordet direkt. Dá ráttar dom sig med tiden. Jag har familja i Sverige, barnen har kusiner och kompisar och dárfór ár svenskan viktig.

Jag pratar svenska med dom áven om det finns spanjorer med, kanske inte alltid om det bara ár en person, men om vi ár hemma hos svármor och svágerska och hennes barn ár dár sá pratar jag bara svenska med dom. En oskriven regel liksom. Jag har en dansk váninna som inte kunnat fá sina barn prata danska. De fórstár henne men svarar henne pá spanska,de kan inte prata med hennes familj, inte ens med mormor och morfar.Himmel vad lángt det blev..

sestret: tror nog dina barn har tur som fár dig till mamma med din utbildning. Jag har mánga exempel pá fóráldrar som "misslyckats" med att göra sin barn ens tvásprákiga nár det egentligen inte ár sá svárt att de lár sig. Det sváraste tycker jag ár att hálla det levande och dár máste vara konsekvent. Ju áldre barnen blir desto svárare blir det fÓr jag kánner att mitt svenska ordfórrád tynar med áren pá ord jag nástan aldrig anvánder. Dárfór láser jag mycket pá svenska och likasá har jag kámpat fór att barnen ska fá ett stort lásintresse. Min son fyller 9 om ett par veckor och han har ett brinnande lásintresse. Till min stora sorg kommer svenskan nu i tredje hand pga.att han gár i en engelsk skola. Jag letar efter boktitlar pá svenska som ska vácka hans intresse, gár gárna pá garageförsáljningar nár jag ár i Sverige fór dár finns det ofta gott om ungdomsbócker. Jag háller pá att bygga upp ett lager med "pojkbócker" till bra priser. Dottern blir 6 i ár och háller just nu pá att lára sig lása pá spanska och engelska. Hon har ocksá ett stort intresse för böcker men det lár drója ett bra tag innan jag kan fá henne till att lása svenska bÖcker. Jag funderar pá att fá tag i en svensklárare till dom. Jag skuller mer án gárna vilja att dom fick lite lektioner i svenska, helst sonen fÓr dár ser jag att jag liksom inte kommer lángre med att hjálpa honom sjálv.

Det kan bli lite rÖrigt med tre sprák i familjen, men faktiskt kan jag sága att mina barn klarar det bra. Jag har alltid pratat svenska med dom, men helt klart ár deras modersmál spanska och nu sedan tre ár tillbaka gár dom i en engelsk skola. Sá fort min son lárde sig lása pá spanska gick det láttare pá svenska ocksá. Mitt mál ár att mina barn ska kunna prata, lása och skriva pá svenska.

Sestret: du hade mer án gárna fátt bli svensklárare till mina barn. Jag har frágat mig fÖr lite men det ár inte sá látt att fá tag i nágon. Helt klart skulle sommarmánaderna passa mig bást men dá är det inga svenskar hár, alla flyr sommaren!

Det ár en sá hárlig kánsla av att ha lyckats när barnet anvánder spráket fritt nár man ár hemma i Sverige. Kul att se hur dottern pratade med mig pá svenska och nár hon dá vánder sig om till pappa sá blir det automatiskt spanska och vi pratar om samma sak. Dom fár dessa sprák helt "gratis" och vilken rikedom! De nágra sprák jag kan skryta om att kunna, nágra báttre án andra, har gjort att jag tagit mig fram hár i Spanien. Undrar om detta skulle várdesáttas i Sverige om jag flyttade tillbaka? Ha, tráffade pá advokaten jag jobbade hos i 6 ár igár nár vi var pá bio och varje gáng ságer han "¿cúando vas a volver conmigo, pequeño saltamonte?" Nu jobbar jag ju át maken, inte kan jag lámna familjeföretaget i sticket áven om jag mer án gárna hade arbetat pá adovkatfirman igen. Hos maken har jag stor frihet som inte kan mátas i pengar. Vem kan normalt sett vara ledig hela sommaren och gá hemma med barnen? Jag ár bara beroende av mig sjálv, bestámmer sjálv nár, var och hur. Jag ska nog inte klaga, eller vad ságer ni?