Varför kan jag inte minnas min barndom? Hur tidiga minnen har ni?

Jag kan säga att jag INTE minns tidigare än....ja....kanske 5-6-7års ålder.
Jag tycker det är helt otroligt dessa som berättar om när de var 3år och gjorde ditten och datten.
HUR kan de komma ihåg??

Jag kan "minnas" saker pga att jag sett det på fotografier och folk har berättat. Men jag MINNS det inte.

En del minnen jag har undrar jag om det är minnen eller om det är efterkonstruktioner för att folk berättat det.

Så som sagt...jag minns INGET före 5-6-7års ålder.....tror jag......

Då är jag inte ensam i alla fall ;) Men då kan man ju undra varför den tidiga barndomen skulle vara så viktig för ens fortsatta psykiska utveckling? Antagligen har man lagrat minnen och intryck ändå utan att ha tillgång till dem, eller? Jag bara spekulerar lite...

Jag jobbar som förskollärare och de barn som inte har en bra barndom, de har de ju jobbare från start.
De har en oro i själen och det sätter sig väl i psyket skulle jag tro. De blir oftast oroliga hela skoltiden och oron gör kanske att de klassas som "jobbiga" och "värdelösa" och så blir det en ond spiral.

Minnen och intryck lagras säkert.

Jag tänker på ett barn jag har/haft. Han var bara två år och han visade på en vinflaska hur man gör när man super för det brukar pappa göra.
(vi hade fina flaskor i fönstret för det blev så fint ljus genom dom)
Självklart påverkar det honom att veta vid så unga år hur man gör när man dricker vin. (Halsar ur flaskan.) Och hur man är när man är full och hur man är när man är med pappa och super på krogen.
Har man fått den starten då tror jag det påverkar.

Sedan är det ju så att bara en sak i taget kan barnet lära sig. Så om barnet har fullt upp med att fundera och lära sig att supa - hur ska då barnet kunna ta in alla andra saker?

Spekulationer naturligtvis - men jag tror att barndomen spelar in otroligt mycket.
MEN jag tror att det finns en andra chans för alla, man kan inte "skylla" allt på barndomen.

det är nog extremt olika hur man minns....

mitt starkaste första minne är från när jag knappt fyllt 2 år. mina föräldrar åkte iväg för att gifta sig i frankrike och jag fick bo hos min farmor och farafar i 2 veckor.
inget negativt med det, jag älskade dem. men jag fick halsfluss och dessutom renoverades hela deras lägenhet på dagarna med massa hantverkare och farmor kunde ju inte gå ut med mig för jag hade feber.

minns starkt att vi satt i köksfönstret och såg ut på fåglar, jag fick gb-glass, de där i brun liten plastburk m tillhörande sked.... nån som minns?
kommer även ihåg ögonblicket när föräldrarna kom hem och jag fick presenter

sen har jag sporadiska minnen av vissa händelser bara, har extremt dåligt minne egentligen men just det här är fräscht som en nyponros

vad kan det bero på!

Jag har tydliga minnen från ungefär 3 års ålder, men jag har alltid haft "hästminne" så jag vet att det inte är sådär vansinnigt vanligt. Å andra sidan skall det ju sägas att jag nu märker att minnet försämrats med åldern. Där jag tidigare kunnat hålla hela konverstioner i minnet, och kunnat repetera ord för ord, kan jag det absolut inte längre.

Visst finns dina minnen lagrade, du kanske bara behöver lite hjälp för att ta fram dem.

Lukter kan framkalla starka minnen, från mycket späd ålder.

Har "bilder" sedan typ 3-årsåldern men inga direkta minnen liksom.. det kan vara enstaka grejjer bara.. som tex när jag satt o åt en smörgås på golvet i v-rummet i vårt gamla radhus .. då var jag ca 3.. hihi

Jag har vaga minnen från en del saker när jag var liten. Jag kommer tex ihåg ungefär hur det såg hos doktorn, tandläkaren och några andra småsaker.
Jag trodde att det var så för alla.

det episodiska minnet det för hämdelser utvecklas väldigt sent hos barn vilket gör att vi inte kan minnas saker så tidigt så det är helt normalt. minnen somman tänker på ofta under barndommen är också lättare att man minns som vuxen

Jag har minnen från ca 1 1/2 års ålder, kommer ihåg saker jag gjort som en gång så hade jag gummistövlar på mej och kom ner i åkpåsen själv som var av brun manchester!! Och mamma bara stod och pratade med en bekant och såg inte hur duktig jag var.
Sen så stoppade alltid mamma ner mej i spjälsängen när hon skulle dammsuga och då kommer jag ihåg att jag fick russin i en blå sandkaksform.
Har massor med minnnen, tänker väl mycket

Mitt första minne är från när jag var 2 år och fem månader. Det var när jag var och hälsade på mamma och henne på BB. Sedan har jag sporadiska minnen ett år och från ca 3,5 år minns jag mycket.

Det första jag minns är när jag var ca 2 år, och då bodde vi en lägenhet... en kväll/natt så åskade det så in i bängen. Då kommer jag ihåg att jag stod upp i sängen och var jätterädd.. och att nån kom in och tog upp mig!

Sen minns jag ingenting förräns jag är 4-5 år.. inte ett dugg innan det kan jag komma ihåg.

Men efter det minns jag massor.
Jag var mycket hos mormor och morfar, och farmor och farfar.. därifrån har jag så mycket roliga minnen.
KOmmer ihåg mycket kul även hemifrån, men just hos mor och farföräldrarna var man ju i centrum hela tiden.. och det gillade jag!

Jag har några få minnen från när jag var 2,5-3 år. Från 4-5-årsåldern har jag många minnen.