omplacera min hund??

ge hunden extra tid. Kan inte din man /sambo hjälpa till?
Sätt upp lappar att du önskar att någon går ut med hunden mot lite fickpengar???
Hur gamla är dina barn?

Tycker du ska kontakta uppfödaren och höra dig för.

Förstår att du tycker det är jobbigt med hund och barn. Båda kräver sitt. Antïngen kan du bita ihop och kämpa på eller så kan du alltid placera om. Hittar du ett nytt hem som ger din hund mer och det får dig att känna dig lugnare så kan du ju alltid dta den chansen.

mormor/farmor, farfar osv????
Tänk om hunden har vant sig hos er och dom  två andra hundarna? Hur bor ni?

Vi bor i villa. Våra barn är 11, 9, 5, den fjärde beräknad till juli-08. Ja, det är ju inget lätt beslut det här med att omplacera en hund. Inte nåt man gör bara för "skoj" skull. Men han har alltid vart en väldigt "krävande" hund, och jag har många ggr haft tankarna på att han borde få komma till ett hem som "jobbar" mer med honom. Det är klart att han har blivit van vid oss & sina hundkompisar, men jag tror ändå att han inte skulle må sämre av att komma till ett hem som tar sig tid till honom. Vi hjälps alla åt här hemma med hundarna. Men det är ju alltid nåt på gång i en stor familj, med många barn. Är det inte skola så är det någon aktivitet på fritiden, och så rullar vardagen på. Usch, inget lätt beslut att ta = ( Men jag tror väl ändå att jag i första hand borde ta kontakt med uppfödaren?

Inte för att vara elak nu... men livet förändras inte så mkt från 3 till 4 barn. Om nu inte man råkar få ett handikappat barn eller liknande.
Så varför nu?
Varför känner du nu att det gått för långt?
Hunden är 2 år och hur fann du tiden innan idag, att stimulera den?

Väljer du nu att gå vidare med omplaceringen anser jag att uppfödaren är den första som ska få veta, och möjligheten att ev ta tillbaka hunden.
Om inte annat har uppfödaren troligtvis kontakter med mer hundfolk som på sin tur säkert vet om nån som kan tänkas ta över hunden.

Jag skulle kontakta uppfödaren, de har oftast bra kontakter och chansen är då större att hunden hamnar i rätt hem.
Tycker att du tänker klokt TS, hunden är ung och behöver mer stimulans. Som sagt alla vet ju hur första året med bäbis ser ut och du har ju tre barn sen tidigare och hundar.
Vilket du än väljer så välj efter hundens behov, inte dina. Se till hundens bästa, vad skulle den må bra av?
Ta god tid på dig så fattar du rätt beslut.
Lycka till TS

Men varför inte i första hand tänka på en trevlig människa som vill promenera långpromenader ett par ggr i veckan. En hundvakt tar inte så mycket för en/två timmars promenad Många tar 50-100kr/DAG(heldag/halvdag). Om du slänger in lite extra kr kanske denne även kan träna mentala stimulansen också?

Annars ha den på foder ett år (när bebisen är liten) eller, vilket kanske är lättast för hundne och er (konstigt att ha den borta ett helt år, när den är så ung och mycket händer med honom), ni kan ju ha honom hos en fodervärd som har hand om honom varje helg/varannan eller i veckorna..

När ni provat något av det och inte tycker att det funkar så kanske ni ska omplacera helt. Men det vore kanske värt att prova?

Lycka till!

Tack för alla tips, och att ni tagit er tid att svara!!!

qenzo, givetvis är det här inte ett beslut som jag bara tagit nu för att jag är gravid. Utan denna hund har vart en aktiv sådan ända sen han var valp. Vi har kämpat på här hemma i familjen. Och har verkligen gjort vårt bästa. Men vi tycks ändå inte riktigt "räcka till" för honom. En låång koppelpromenad är inte ens att fundera på. Utan han behöver långt mycket mer stimulans än så. Och livet förändras visst från att ha 3 barn till 4, speciellt med en hund som vill ha uppmärksamhet som ett litet barn = (

coonis, jag håller med dig. Jag måste verkligen nu tänka på hundens bästa, och inte se till mina egna behov. Jag skulle helt klart behålla honom om jag bara valde efter skönhet & sällskap. För han är en verklig skönhet att se på = ) Han har två cert idag, så ett tredje cert så är han svensk champion = ) Men jag mår så dåligt av att se hur rastlös han är. Nu får ni inte tro att jag inte är ute alls med mina hundar, för det är jag. Och då får de springa fritt i skogen. MEN...unghunden skulle behöva ändå mer.

Pratglada tjejen, ja att ha honom på foder skulle ju oxå kunna vara en idé. Men får man sätta ut en hund på foder "bara sådär" om man ej har kennelnamn? Att ha någon som tar med honom på långpromenad skulle ju oxå kunna vara nåt. Men samtidigt är han ju den som ej nöjer sig med enbart en koppelpromenad, utan måste få springa fritt, minst en timma åt gången. Och då är han fortfarande ganska så på "G", eftersom man ej tränat honom mentalt.

Det blev mycket på en gång. Som ni alla ser är tankarna många. Och det här med omplacering är som sagt var ingen ny tanke jag har, men en tanke som börjat gro allt mer då jag fick reda på att jag är gravid med vårt fjärde barn.