omplacera min hund??

jag förstår dig och jag hade nog övervägt omplacering.
Visst det är svårt och det är jobbigt, jag vet då jag själv omplacerat en hund jag hade tidigare pga massa saker.
Har nu själv en omplacering som kommer från ett hem där dom vanvårdat henne.

Jag har själv tänkt på omplacering med denna hund jag har nu, vilket jag aldrig kommer göra utan jag har bara tänkt då jag har haft mina jobbiga dagar.
Jag är själv gravid så jag vet hur du känner dig. Jag känner mig jätte elak mot min hund om jag bara går kortisar en dag, men hon ligger ju o snarkar brevid mig sen så jag tror inte hon tar illa upp hehe =).
hon har också vart aktiv, vi tränade varje dag tills för några månader sen då jag inte orkade längre, hade så mycket i mina tankar hela tiden + att jag hade ont i min kropp.

Om din unghund är understimulerad och du känner att du inte har den tiden som räcker till för honom nu så kommer du absolut inte ha det sen, lika bra att ligga ett steg före hela tiden.
Jag tror absolut att du kan hitta ett bra hem åt honom, nån som tränar,leker och går på promenader, och andra hundkompisar hittar han ju alltid =).
Försök tänka positivt på det, det ÄR ju faktist bättre om han kommer till någon med tid, men som sagt, smärtsamt är det och tror nog att det är det nu också.
Jag skulle pratat med uppfödaren, berätta exakt som du känner och hon/han förstår dig säkert, du har som sagt många i din familj.
Tycker absolut inte heller att du tänker eller gör fel, du gör det rätta för hunden och din egen skull.
Låter lite taskigt men då har du en sak mindre att tänka på... usch va taskigt det lät, men jag är som sagt själv gravid och jag har 16348436813911949854 tankar i mitt huvud hela dagarna så jag orkar knappt göra någonting.. orkar inte ens städa :S...
Hoppas att vad du än kommer fram till att du känner att du gör rätt!
Finns folk som mig som du alltid kan prata med om det känns tufft.

Mvh Hanna god jul förresten!

Soulchild (Hanna), tack för ditt svar. Det värmde att höra dina ord. Nu känner jag mer & mer att jag med gott samvete kan kontakta min uppfödare. Det är just det som är det svåraste steget. Jag känner mig såå misslyckad som hundägare att jag ej har tid för min egen hund. Men jag hoppas verkligen att de ska förstå min situation, och att de ska kunna stötta/hjälpa mig.
Tack!!

Jag förstår att du känner dig misslyckad, jag kännde exakt likadant och det är väl klart att man känner sig så himla dålig då man inte gör en lätt sak.
Jag köpte en 16 veckors blandras förut, hade henne i en månad och sen blev det så att jag skulle börja plugga i en annan stad, allt va nästan klart så jag tog det svåra beslutet att omplacera henne då jag kände att tiden kommer absolut inte räcka till, det var verkligen jobbigt, jag kännde mig dålig och att jag var dum i huvudet och allt, men vem gör inte det?..
bara cirkus 2 veckor efter  jag hade omplacerat henne så sket sig allt med mina planer och jag var så ledsen att jag omplacerade henne, men vad skulle jag då göra.. "ursäkta, mina planer sket sig, skulle jag kunna få tillbaka min hund".. det går ju inte..
Hon kom till ett ganska ungt par med en dotter, åååååhhhh vad hon trivdes bra, så det känndes värmande iaf, träffade henne några månader senare och hon var så fin =)..

Det är som sagt inget lätt beslut att göra och att du känner dig dålig gör man alltid.
Men du kan omöjligt veta att han skulle bli SÅ aktiv som han är, och ALLT kan faktist inte kretsa runt hundarna hela tiden så det är svårt att få tiden att räcka till.
Jag har bara 1 hund och en bebis i magen och det är redan JÄTTEJOBBIGT... 
Idag tillexempel har jag haft så ont så jag va ut med henne imorse och sen har hon fått gått kortisar med husse.
Jag får så dåligt samvete =(, men allt kan inte kretsa runt henne hela tiden, vet att hon hellre skulle vilja ut i skogen och spåra el köra 1 timmes lydnad, men livet är tufft ibland.

Vad är det för ras på din vovve?, vet ej om du skrivit det, isåfall har jag missat =) .
Och du.. tänk såhär..
Som jag skrev i mitt förra inlägg till dig, funkar det inte nu så kommer det inte funka sen, han är en unghund med motor som jag ser det, han är understimulerad och blir inte bättre av att han springer runt bara utan han måste få jobba.
Du har inte tiden, du kan inte klamra dig själv, du har snart 4 barn och 2 hundar till att ta hand om.

Jag tycker också att du kan med gott samvete kontakta din uppfödare och berätta för henne/honom allt du känner och tyvärr så räcker inte tiden till.
Jag lovar att dom inte kommer tycka illa om dig för det, och det är ju faktist bra och modigt av dig att du kontaktar dom för rådgivning och hjälp och hur du ska göra, om dom kan hjälpa dig...
Hade jag vart uppfödare hade jag hellre velat att dom kom till mig så jag kan hjälpa till =), och hundmänniskor känner till andra bra hundmänniskor ;).
Uppdatera mig
Och en stor kram till dig 
Mvh Hanna
 

HEJ HANNA!!
Mario, som äldsta grabben döpt honom till är av rasen Saluki. Då jag skaffade honom var jag ute efter något extra. Jag har alltid levt med hundar sen barnsben. Har haft dvärgpudel, Borzoi (Rysk Vinthund) Whippet oxå Mario (Saluki). Vinthundar har alltid legat mig varmt om hjärtat = )
Så när jag då beslutade mig för en Saluki, var för att jag redan kände till temperamentet på vinthundar, och eftersom whippet inte ser så speciell ut(men är helt underbar med barn o s v), så vela jag ha nåt extra utöver det. Spanade in en del Salukis på utst, & pratade med uppfödare m.m. Och på den vägen vart det.

Jag & äldsta grabben (nu 11 år gammal) åkte 150 mil med tåg & hämtade hem vår lilla bebis (Mario)

Nu efteråt har jag ju förstått att jag inte alls borde ha förlitat mig på att alla vinthundar är lika lugna & beskedliga som mina whippet. Nä, långt ifrån. Mario har alltid vart en väldigt dominant/reserverad hane, med mycket spring i benen. Nu har han ju visserligen blivit mycket bättre från det han var valp, men han skulle ändå behöva få mycket mer utlopp för sin energi. Jag tror att han skulle stormtrivas på LC (Lure Coursing) Nåt sånt finns ej där jag bor = ( Tyvärr!!

Jag har ju åkt en del på utst med hundarna, och han har 2 cert. 1 till så är han SUCH. Jag tror att han i framtiden kommer att bli en mycket fin avelshane. Det kan ju "gräma" mig mycket bara det. Att han är så jäkla snygg, och att någon annan kanske snart har hand om honom. Men det är ju långt ifrån allt här i livet. Och det går inte alltid som man tänkt sig. Eller hur?!

Sorgsen Matte = (

Hej!
Ja dom är fina dom, jag är mest för bullraser så sitter jag med jämte haha =).
Ja, dom raserna har ju mycket spring i benen verkligen.
Vart bor ni?
vet inte så mycket om detta med LC, vet att det finns i sthlm, då jag hade en hundgrupp tidigare (vi träffades och tränade våra hundar) fanns det en tjej med där och hon hade whippet (skit söt =D) och hon åkte till sthlm.
Det är ju tyvärr så att alla hundar är individer och kan bli exakt hur som hellst, precis som jag skrev i tidigare inlägg att du hade ju inte kunna veta att han skulle bli så maffig på energi =).
Det låter verkligen som om han har en framtid framför sig, och det finns ju massvis med saluki älskare i sverige, och vet att din uppfödare har kontakt med många, det är ju himla bra, hon kasnke känner någon!
Har du vart in och kollat på http://www.saluki.se/ ?
Där finns det ju en sidolänk om att köpa saluki, omplaceringar,till salu, valpar, planerade valpar osv.. Kanske du kan lägga upp honom där?
Där är det bara saluki folk som hänger kan jag lova .
Eller så kan du ju rådfråga med din uppfödare om denna sida.
Värt en koll iaf =P.

Jag hoppas verkligen allt går bra för er, och du behöver inte känna dig ledsen, du gör det rätta.
Det är ju tråkigt SJÄLVKLART när en familjemedlem lämnar en, jag vet ju själv hur jag behandlar min hund, det är ju min bebis, mitt allt..
Förstår att det är svårt men som sagt är det ju för hans bästa.
Att han också är en dominant herre KAN ju bero på att han inte får utlopp över det han behöver, detbehöver ju självklart inte vara det, men en tanke bara..
Jag vill att du uppdaterar här sen, nu är jag så insatt och som sagt, jag hoppas allt går bra för er!
en STOR kram på dig!!
Mvh Hanna

Vars bor du nånstans?
Ursäkta avstickaren, men jag har letat efter en omplacerigsvinthund ett rätt bra tag så jag tänkte jag kunde göra en avastickare i tråden :)

Åhh men titta!,  som jag sa, det finns vinthundsälskare!!!

Jag bor uppe i Gällivare. Ikväll ska jag försöka samla mod till mig och ringa Marios uppfödare

ta det lungt och berätta som det är, hon kan ju knappast bli arg på nå vis?, du gör ju ändå det rätta och talar om detta för henne FÖRST och ber HENNE om hjälp!, tror nog hon uppskattar det mer än va du tror =).
Ha det bäst och lycka till...

Uppdatera sen vad hon sa =)
kram

Pust & stön....har idag ringt uppfödaren. Jag var sååå nervös & alldeles blöt i svett av nervositet inför detta samtal. Ni anar inte vad jag gruvat mig för detta. Dels för att jag inte visste hur de skulle ta det hela, och dels för att det är ju aldrig roligt då man inser att hunden borde få komma till ett "bättre" hem.

Men nu är det gjort iallafall. Och det känns som att en sten släppt från mitt bröst. Hon var tacksam över att jag kontaktade dem, och de ska hjälpa mig så gott de kan.

Jag är absolut INTE ute efter pengar, utan ett bra hem är det första jag vill se. Men nog tycker jag ju ändå att han är värd (för mig) bara en symbolisk summa (ingen aning hur mycket det skulle röra sig om). Han är ju trots allt "bara" 2 år fyllda i augusti-07, och med ett cert till är han svensk utställningschampion. Kommer med andra ord att kunna bli en VÄLDIGT snygg avelshane. Uppfödaren menade på att då han redan hunnit bli 2 år gammal, så kommer nog ingen att vara beredd att betala något för honom. För mig hade det känts lite bättre på nåt vis om den som tar över honom fast bara hade gett 3000:- till oss, ja fast 2500:- På nåt vis hade det känts mer som att det är ändå mer seriöst då.

Är det jag som tänker helt galet nu, eller?

Nåja, känns iallafall skönt att uppfödaren är informerad om vår situation. Hon hade full förståelse.

Hej!
Åh vad glad jag är för din skull att detta "hemska" samtal äntligen är gjort!
Förstår att du har vridigt dit inför detta samtal, det hade jag också gjort och det är JÄTTESVÅRT att lämna bort en kär vän oavsett om dom kommer till ett bättre hem, men man får försöka se det från den positiva sidan!.
Jag förstod att hon skulle ta det bra, det är ju alltid lättare och prata med dom och se om dom kan försöka hjälpa!.
Hur ska ni göra nu då?, ska ni sätta ut annonser el har hon kontakter så hon ska höra sig för el?.
Jag förstår att du inte är ute efter pengar, och jag tog också betalt av den som tog över min valp, men då var ju hon en bastard så jag tog 3000 kr.
Den tiken jag har nu är ju omplacering, och jag tog henne när hon var 4 år, hon är renrasig men har ej någon stamtavla så jag gav 1000 kr för henne.
MEN som du säger, så har du en unghund fortfarande + att han har cert och han har en mycket lyckad framtid framför sig så du skulle kunna ta mer än 3000 kr!
Och man ska ALDRIG GE bort en djur, det betyder otur!!!
Visst att du inte kan ha kvar honom osv, men det betyder ju inte att han inte kostar, det är ju ingen som sagt så, om jag vart du så skulle jag också ta betalt! och du är INTE konstig! =)..

Jag önskar er all lycka i världen och hoppas allting löser sig för er och eran familj.
Som sagt, det är inte lätt, men se det från den bästa sidan som möjligt och försök tänka på era fina minnen tillsammans!
Knäpp lite fina kort på honom och häng upp på väggen så han fortfarande är med er =).
Hade jag bott närmare hade jag kommit o tatt kort på honom =) ;)..

En stor kram från mig!

vad är det för hund du har?

Det är självklart att du ska ta en slant för honom!
Han är ju en ung hund och dessutom ska man inte skänka bort djur (enligt min mening i alla fall).
Synd att han inte var en tik, då skulle jag nog ha ringt dig :p