V.V.S-tråden. Våga vägra skov! Tråd nummer 10

Hej tjejer!!

Det här medvåra män ÄR svårt.
Jag har lärt mig tänka att det är en omöjlighet för enannan person att förstå hur man har det. Framförallt att det FORTSÄTTER att vara så.
För dem blir våra problem och smärtor vardag på något sätt. =inte så viktigt fördet är ju så jämt.
Min man tar mycket väl hand om mig när mina riktigasmärtattacker kommer. Springer som min passopp, hjälper mig med klyxen osv.
Men därimellan är det "som vanligt".

Känner ocksådet här att när det vart dags för operation förstodhan på allvar. Men det blir ju vardag. Nu när jag tvekan inför nya op. Kan haninte förstå varför? Han ser vad positivt det faktiskt kan bli. Jag ser riskerna hur det kan bli åt det hållet.

Men tänker man att INGEN ANNAN kan sätta sig in ivåra kroppar, så tycker jagdet är lättare att se att det inte handlar om brist på medkänsla - utan om total okunskap.

Ja. De här kropparna vi blivit tilldelade måste vara begagnade...

Jag har tänkt tanken att man kanske har varit Hitler eller nån annan tyrann i sitt tidigare liv och nu får man lida..

Sen tycker jagdet går lättare om man tänker att det är meningen att man ska lära sig något. 'Vad är just min mening med livet'?
Jagtror man lever om igen i olika liv. Man lär sig någoti varje liv. När man är fullärd är manredo för ???
Med det tänket tycker jag att det är lättareatt härda ut.
Hurdet är påriktigt kan ingen av oss veta, men med drömmar, fantasier osv kommer man ändå långt för att härdaut nutiden.

Kanske vart det svamligt

kram på er iallafall!!

Grådis.
Okej. Tänkte mer att med ett fast schema kan den ena parten inte ändra bara.
Tror du måste fundera på vad du själv känner och tycker.
Vill DU vara kvar i förhållandet? Vilka känslor har DU? Är det VÄRT att kämpa?
Problem är till för att lösas, men man måste vilja vara med och tycka det är värt att lösa dem.
Förstår du vad jag menar?

Då är vi två (minst) om våra tankar vad gäller kroppen

Sen tror jag över lag att det manliga släktet kanske har svårare att sätta sig in i situationen på det sättet vi kvinnor önskar? Vi blir mer sårbara och vill ha mer trygghet(?) av våra män, samtidigt som vi är så stolta och minsann klarar oss på egen hand!
hur ska de göra för att göra oss nöjda?
Min man har beskrivit det som att jag byggt upp en mur, när han försöker komma in motar jag bort honom.
Själv har jag då inte märkt att han "försöker komma in"....

Har missat att något kommit med mina problem... Måste leta... Har varit lite vissen ett tag och bara orkat läsa den sista sidan....

Hej Pernilla.
Fy vad jobbigt.
Har inte din sjukdom, men kan komma med det lilla jag har erfarenhet av ändå.

Jag pratade med en på apoteket strax före jul. Hon förklarade att medicinerna bryts ner i olika organ. Man ska aldrig äta flera mediciner som bryts ner på samma ställe. Samma som att alkoholister inte får äta alvedon, då alkohol och paracetamol bryts ner i levern båda två.

Av mediciner har jag aldrig märkt håravfall, därimot när jag inte fått behålla näring har håret börjat rasa. Äter 4 apoteksmediciner(panodil, tradolan, gabapentin, Zellmack) och 2 från hälsokosten.

Skönt att du ska utredas snarast. Hoppasdet inte är för allvarligt.

Hej på er alla.
Har inte orkat med så mycket dator ett par dagar.
Tarmen har varit så jobbig att jag mer än gärna
fått den där stomin helst igår typ.

kände att det var fullt där inne och skulle klyxa.
Väntar alltid tills barnen somnat då jag inte vet
hur mycket smärta som kommer och hur jag blir. Min
man hade även sovit urkass flera nätter och somnade
strax efter barnen, så var ensam vaken.
En 240ml klyx - inget hände.
En till 240ml klyx - kände hur det rörde lite på sig innan en enorm smärta kom! En tia lugnt. Tårarna sprutade, och hela världen snurrade. Magen svullnade upp som en ballong. Klyxen kom INTE ut! Satt där hängandes över min stolsrygg vet inte hur länge. Hur jag tog mig till soffan vet jag inte. Benen bar mig inte pga den enorma smärtan iallafall plus att allt snurrade.
Efter ett tag, vet inte hur länge kände jag en bubbla i magen, från, antar tjocktarmens topp, ner till vänster sidan där den stannade. Bubblan kändes som pingisbollformat och kom i slow motion. Det släppte lite lite. Efter ett tag kom en till på samma sätt och smärtan vart mer hanterbar. Iallafall så pass att jag kunde röra mig en del och benen fungerade. Hämtade mig ett täcke så gubben skulle få sova. Nästa dag krävdes 2st 100mg tradolan retard, 2panodil extend samt gabapentinet för att smärtan skulle bli så pass att jag klarade av barnen. Min man åkte helt ovetande till jobbet, men fick komma hem vid 11-tiden.
Nu 1,5 dygn senare kom klyxen ut och några stenhårda "stenbitar" och trycket har släppt lite grann.

Hur länge ska man i h-vete orka? Har ju för f-n varit under utredning i 3ÅR utan att någon ens vet VAD för fel det är!!!! hur mycket kan hända under ett kejsarsnitt lixom????????????? Hur kan alla dessa kalla sig specialister som inte ens verkar veta vad ordet komplikation osv är för nåt??????
Ja. Förtroendet för vården ÄR verkligen enormt stort numer....

Behövde bara ventilera mig lite.....

Kram till er alla.

Det jag lärt mig är att negativ stress är farligt för fostret. Har kroppen omedicinerade sjukdomar att försvara sig mot tar den ju mer krafft till det eftersom det hör till kroppens överlevnadsinstinkter. Hur det är med ett foster i magen vet jag inte, logiskt sätt är det ju sin egen kropp den egna kroppen sätter i första rummet.

Sen spelar det ju stor roll hur barnet är. Är det fullt friskt utan problem behöver ju kroppen inte ta extraresurser till det så att säga, men finns "smådefekter" kroppen själv kan "laga" kanske det är svårare?

Så beror det säkerligen på hur svåra sjukdomar man har. Är de mindre aktiva är kanske att utesluta medicinering det bästa under graviditeten. Är de mer aktiva är kanske det bästa att fortsätta medicinera. Ofta finns ju också alternativ till det man normalt äter som inte är skadligt för fostret.
Läkaren gör ju en individuell bedömning för varje patient.

Ang. överläkare, specialister och professorer säger de också olika. Frågar man tre stycken får man troligen tre olika svar också. Men en sak är HELT säker. Lyssnar man på den läkaren man har stort förtroende för, blir det ändå alltid bäst. Man känner sig lugn och trygg. Kroppen består av så mycket centrum, signaler och mekanismer vi inte har den blekaste aning om. Det som känns rätt är ofta bäst.

Det jag lärt mig är att negativ stress är farligt för fostret. Har kroppen omedicinerade sjukdomar att försvara sig mot tar den ju mer krafft till det eftersom det hör till kroppens överlevnadsinstinkter. Hur det är med ett foster i magen vet jag inte, logiskt sätt är det ju sin egen kropp den egna kroppen sätter i första rummet.

Sen spelar det ju stor roll hur barnet är. Är det fullt friskt utan problem behöver ju kroppen inte ta extraresurser till det så att säga, men finns "smådefekter" kroppen själv kan "laga" kanske det är svårare?

Så beror det säkerligen på hur svåra sjukdomar man har. Är de mindre aktiva är kanske att utesluta medicinering det bästa under graviditeten. Är de mer aktiva är kanske det bästa att fortsätta medicinera. Ofta finns ju också alternativ till det man normalt äter som inte är skadligt för fostret.
Läkaren gör ju en individuell bedömning för varje patient.

Ang. överläkare, specialister och professorer säger de också olika. Frågar man tre stycken får man troligen tre olika svar också. Men en sak är HELT säker. Lyssnar man på den läkaren man har stort förtroende för, blir det ändå alltid bäst. Man känner sig lugn och trygg. Kroppen består av så mycket centrum, signaler och mekanismer vi inte har den blekaste aning om. Det som känns rätt är ofta bäst.

Det jag lärt mig är att negativ stress är farligt för fostret. Har kroppen omedicinerade sjukdomar att försvara sig mot tar den ju mer krafft till det eftersom det hör till kroppens överlevnadsinstinkter. Hur det är med ett foster i magen vet jag inte, logiskt sätt är det ju sin egen kropp den egna kroppen sätter i första rummet.

Sen spelar det ju stor roll hur barnet är. Är det fullt friskt utan problem behöver ju kroppen inte ta extraresurser till det så att säga, men finns "smådefekter" kroppen själv kan "laga" kanske det är svårare?

Så beror det säkerligen på hur svåra sjukdomar man har. Är de mindre aktiva är kanske att utesluta medicinering det bästa under graviditeten. Är de mer aktiva är kanske det bästa att fortsätta medicinera. Ofta finns ju också alternativ till det man normalt äter som inte är skadligt för fostret.
Läkaren gör ju en individuell bedömning för varje patient.

Ang. överläkare, specialister och professorer säger de också olika. Frågar man tre stycken får man troligen tre olika svar också. Men en sak är HELT säker. Lyssnar man på den läkaren man har stort förtroende för, blir det ändå alltid bäst. Man känner sig lugn och trygg. Kroppen består av så mycket centrum, signaler och mekanismer vi inte har den blekaste aning om. Det som känns rätt är ofta bäst.

Hej svejs!
Hade jätteproblem här inne igår. Sen såg jag att mitt inlägg kommit flera gånger och dessutom lång tid efter att jag loggat ut! Helknäppt. Ibland får denna sajt verkligen tuppjuck!!

Kram på er alla! har inte hängt med fullt i era diskusioner då ni varit väldigt aktiva!

Jag tror iallafall jag äntligen lyckats få ut nyårsmaten och mår MYCKET bättre nu! Ens en pytteliten tugga är enormt avlägsen nu. tänker dricka minimalt nu några dagar och njuta av att må bättre! Barnen har ju bara 2 dagar kvar ju jullovet och de måste vi få ta vara på. Och fasta ett par dagar har ingen dött av..

Har idag stått på skidor!! Upptäckte till min förtjusning att det går att åka, eller ja, gå på skidorna (ha, ha) utan att använda magen!! Men armarna lär ha träningsvärk imorgon...

Har även mailat en dr. på Huddinge igår som är expert på tarmmotorikstörningar och han svarade mig redan inatt med många bra svar och förslag som jag garanterat ska skriva ut o ta med till dr.

Ha det så bra ni kan!

kram!

Tack Madde.
Ja nu har jag kämparandan tillbaka. Det är andra gången jag letar reda på någon specifik specialists mailadress på nätet...
Bara man får ork. Nu efter den här omgången blir jag extra förbannad på att mina läkare segar sig fram år ut och år in. Den här specialisten har jag "sprungit på" lite här och var när jag sökt.

Axelpaxel: Diagnos verkar avlägsen med vårdens snigelfart. Jag har ju varit i Uppsala för andra gången på utredning hos "proffsen". Men de diagnoser som kan vara aktuella kräver specifika undersökningar/prover som mitt landsting inte vill gå med på.

Efter min symptombild ställde jag frågan om Pseudo-obstruktion var en möjlig diagnos.
Det var inte omöjligt, men lät mer som dess elaka lillebror enteral dysmotilitet. Den sjukdomen har jag aldrig hört talas om, men han förklarade skillnaden på dem.
Symptomen visar ju med på svår funktionell tarmrubbning eller svår colon irritabile.
Dessa funktionsrubbningar går ju hand i hand, och denna specifika undersökning mina läkare inte är intresserade av behövs för att diagnostisera/utesluta.
Sen gav han lite medicineringsförslag också.

Vad väntar du på för svar? Det har jag missat......

Madde: Äter du med panodil extend?
Hur upplever du dem??