V.V.S-tråden. Våga vägra skov! Tråd nummer 10

Lindis:
Det är inte så farligt som det känns nu! Det kommer vara sååå skönt att ha fått det gjort, och få veta vad som pågår därinne, jag lovar! Du kommer klara det galant! Och som andra säger, ladda upp med mjukt toapapper och en trave bra tidningar eller nått på toa så kommer det gå bra med laxet!

Grådis:
Ja det är svårt att bryta vanor, men det går ju . Jag har i alla fall bara haft 21 år att bilda dåliga vanor på . Jag har ju startat lite men det är så mycket annat runt mig nu, men när vi flyttar då ska jag verkligen se till att inte ens ha tillgång till sånt som är "förbjudet". Lättare för mig för maken vill också ändra sina kostvanor så om vi gör det ihop kan vi stötta varandra också. Men jag tror i alla fall på en omställning i dieten (och jag har ju märkt så possitiva effekter förut, genom att bara utesluta mjölk!) kan hjälpa, varesig det nu bara bidrar till att man slipper skov eller om det verkligen läker ut tarmen helt. Men jag ska prova och så får vi se! Men när det är en kostomställning som liksom är nyttig för alla så kan man ju inte skada kroppen mer i alla fall, tycker jag!

mammasknodd:
Ja det är klart, mycket att smälta nu! Jag har ju haft diagnosen i 6 år, så jag har redan gått igenom hela den där processen med att acceptera och sen förneka och den acceptera igen . Och såklart är det svårare när man har barn också! Det kommer jag ju få känna på snart också . Jag har läst otroligt mycket om olika koster och grejer sen jag blev sjuk i princip (jag blev rekomenderad att sluta med mjölk ganska tidigt i sjukdommen) och sen har det bara rullat på, och nu är jag jätteinteresserad av mat och kost, vilket ju gör det enklare! Jag fick mycket hjälp i början också av min mamma som är jätteduktig på kost och matlagning. Jag kan tänka mig att det är svårare att börja själv utan stöd. Mycket innehåller mjölk, men långt ifrån allt! Om du vill ha tips så hjälper jag gärna! Det du kan börja med är ju i alla fall att utesluta de livsmedel som helt uppenbart är mjölk, tex mjölk, ost, creme fraiche osv. Det kommer nog hjälpa en del bara det, om du nu är känslig mot mjölken! I början läste jag på varje innehållsförtäckning, men sen lär man sig också så då slipper man ju . Men ta lite i taget, det är nog enklast! Prova att använda alpro sojamjölk och sojagrädde i matlagningen stället för mjölk och grädde, det funkar superbra . Annars tror jag absolut på att man ska försöka äta så näringsrikt som möjligt när man har tålig tarmfunktion. Mycket grönisar .

Appropå träning så gick jag ner på stan för att handla lite grönsaker idag, maken spelade cricket hela dagen. Jag dog nästan, och det är bara ca en 15 minuters promenad ner (fast det tog mig närmare 20 dit, och 30 hem plus pauser). Det hjälpte ju inte att det var stekhett ute också. Hade inte trott att jag skulle ha SÅÅÅÅ dålig kondis! Så det är nog dags för mig att börja med dagliga promenader också, såhär kan man ju inte leva! Bra kost och träning är nog viktigt vare sig man är sjuk eller frisk!

Jaha, den "dieten" jag körde igår var nog inte så bra. Jag åt ganska mycket fett igår, bacon och ägg till frukost, sallad med hemgjort majonäs till lunch och så lite av min chokladkaka... Men nej det gillade inte magen. Så jag måste nog dra ner på fettet. Jag tror det är en lika stor bov som socker!
Av nån anledning får jag just väldigt mycket blod och slem när jag äter fett. Det har hänt förut. Nån mer som märkt just det symptomet av fett?

mammasknodd:
Jag vet, jag slutade också äta socker en gång *s*, men började igen. Nu lyckas jag iofs hålla mig bara för att jag utesluter nästan allt som innehåller socker, men jag har ju fortfarande suget (och diverse kakor som jag själv bakar). Men jag hoppas att det går över snart snart!

JennyF:
Usch det där låter inte kul alls! Jag skickar stora kramar till dig och hoppas du blir bättre FORT! Har du ringt doktorn?

Åh jag sitter typ och gråter här nu, har så jävla ont i magen. När ska det ta slut? Jag kan seriöst inte röra mig utan att behöva springa på toa, det enda som hjälper är att ligga eller sitta helt still. Och det gör så förjävligt ont och magen krystar utan min kontroll så att jag nästan spyr på kuppen. Jag blir så orolig för hur det påverkar bebisen också, det känns ju fan som om jag redan föder barn. Det kan inte vara så hemskt att föda barn när man har kännt såhär. Jag menar, där har man i alla fall ett mål med smärtan, och man kan se ett slut. Här bara fortsätter det och fortsätter och det finns verkligen inte något mål, ingenting.

Det känns som om mina alternativ har tagits bort i och med graviditeten. Jag skulle nu, om jag inte var gravid, fasta och gå på extrem skondiet. Men det vågar jag inte för jag kan ju beröva bebisen vilktiga näringsämnen, det kommer inte finnas tillräckligt för oss båda! Så vad ska jag göra? Ska jag ringa min läkare och organisera att jag börjar med prednisolonet som han skrev ut till mig? Det känns som om jag ger upp, men jag vet inte, colifoamet funkar ju uppenbarligen inte som det borde. Eller inte längre i alla fall... Jag hatar prednisolon med hela mitt hjärta, men jag gör vad som hellst för min bebis. Vill inte riskera för tidig födelse och problem för hans del! Och föder jag för tidigt är det ju BRA att jag gått på kortison, även om jag kommer få alla jävla biverkningar som finns på jorden. Vad skulle ni gjort?! Jag behöver verkligen tips och råd om hur jag ska göra för jag vet varken in eller ut!!

Tack allihopa för ert stöd! Jag orkar inte riktigt svara individuellt till alla som skrev till mig, så ni får alla ta åt er . Jag ska ringa min läkares sekriterare och be att få en telefontid med honom i alla fall, orkar inte gå in och det kommer ju inte hjälpa mycket mer i alla fall. Antagligen kommer jag bara få börja med prednisolon i alla fall, jag har redan recept på det. Ändå undrar jag om det inte är för att jag åt något jag inte borde som magen har varit sämre... men så är det ju så svårt att få effekt av det när man liksom redan är dålig. Usch känns så jobbigt.

Det som känns ännu jobbigare är att jag ska till grav-doktorn imorgon men jag kunde inte få en tid med min ordenadie som vet om allt för han jobbar bara halvtid, så jag ska gå till nån som jag aldrig träffat och måste dra hela situationen igen!! Åh känns fan som om jag ska skita i besöket för vad kan han göra ändå? Men det är väl bäst att kolla så att bebis växer ordentigt och så i alla fall.

tindras äiti:
Usch vad jobbigt, ja jag vet ju hur du mår . Men det kanske är nästan skönt att bli inlaggd ett tag, bara slippa tänka på allt? Det är ju inte så bra att svälta heller. Hur långt gånen är du?
Jag tycker det låter konstigt att de snittar folk med crohn's och UC för jag har läst att det är en mycket svårare läkningsprocess för oss efter snitt!! Jag vägrar i alla fall snitt om det inte är akut. Usch nej det vill jag inte alls.

SOCKER var det förresten nån som frågade om! Jag blir sämre av socker. Mycket fett eller socker är ingen höjdare. Men det främst raffinerat socker, alltså frukt går bra och så. Men godis eller kakor är inte så bra i mängder. Usch vad tråkigt man måste äta med den här sjukdommen .

Tindras äiti:
Då är vi nästan precis lika långt gågna! Jag är i v.26! Jag hoppas verkligen allt går bra, jag håller tummarna att du hittar nån som är vettig och kan hjälpa, vare sig du blir inlagd eller inte. Nu kanske du inte kommer kunna läsa det här men stor kram i alla fall!!

Jenny F:
Jag ska försöka . Man ska aldrig döma ut något eller någon i förväg. Nån slags åsikt borde han i alla fall kunna ha!

Mammasknodd:
Jag är ju ändå så pass frisk att jag har börjat gå upp i vikt, så det känns ändå inte sååå farligt. Mår bebisen bra så är det okej liksom. Men jag får väl veta imorgon om det är okej eller inte med bebis!

Annars är det rent läskigt hur dina symptom verkar vara EXAKT samma som mina. Har du inte crohn's så är jag Kalle Anka. Jag har aldrig förut pratat med någon crohnsis som har så prexakt likadant som jag i symptom. Jag har haft den där "mensvärken" nu verkligen intensivt, speciellt när jag springer på toa. Jag har, när jag har mens, EXTREMT mensvärk också och blir oftast dålig i magen (blod och diarre) när jag har mens, och det känns jättekonstigt nu när jag liksom inte har mens att känna det ändå... fast värre. Och det du säger i övre delen av tarmen, det har jag också. Sitter väl nånstans i tunntarmen tror jag, det är liksom bara som om tarmen är för trång eller nått (vilket den säkert är) och det klämmer åt på nått sätt. Inte en skarp smärta men ont.

Så jag har rätt när jag gissar på att toakrämporna är lika förlossningssmärtor . Jag har ju aldrig fött barn så jag vet inte, men det känns inte orealistiskt.

Jag ringde inte doktorn idag. Jag ska se hur jag mår imorgon nu när jag har dragit ner på fettet. Blod har jag dock ganska mycket fortfarande. Men jag ska fråga den nya gravdoktorn imorgon vad han tycker, om han tycker nått alls! Men jag antar att han bara kommer säga "träffa dr. coggins".
Annars har jag lånat en bok om raw foods (levande föda) på biblan och kan knappt lägga ner den. Jag vet inte varför men jag dras till det, det enda jag inte fattar är hur de får tillräckligt med protein när de inte äter bönor heller (bara "sproutade"). Men jag har liksom redan slutat med mjölk, bröd, och i princip fett och socker (eller jag försöker) och då är den "svåra" biten över. Kött tycker jag ju inte ens om! Det känns mest som om det skulle vara skönt att slippa stå vid spisen också och klara sig med en kniv och en skärbräda, och en mixer . För just nu känns det bara jobbigt att laga mat. Ikväll åt jag en sallad med dressing (bara lite olja) och det tog mig max 10 minuter att laga istället för typ en timme som jag spendar annars (jag använder ju inte halvfabrikat längre). Men jag undrar om det verkligen är bra för magen med råa grönsaker när man är i skov?

MaijaO:
Ja jag kanske får göra det. Förvisso fick jag inte speciellt ont i magen av salladen jag åt, men i morse åt jag EN skiva bacon och då kändes det minsan! Så det kanske är värre med fettet än med fiber. Men jag ska nog ta det liiite lungt ändå och inte äta superhårda grönisar . Man kan ju finriva det mesta också! "Lura magen" som doktor Aly sa till mig .

grådis:
Guuuud vilken söt bild . Är det din katt? Ja det där med varmt kan jag känna, mitt i vintern är det så härligt med en varm soppa (men här är det iofs inte så jättemycket vinter). Men jag har funderat om man inte kan halvfuska lite och värma upp maten till 30 grader eller nått, den hinner ju ändå inte kokas liksom. Men helt kall soppa det vet jag inte... jag kör mest sallad och frukt just nu, orkar som sagt inte laga mat så jag gör det enklaste!! Dessutom torkar de ju en hel del mat och i torkaren så är det ju också varmt, så de "lagar" ju en del mat ändå, bara på mycket lägre grader och längre tid så att inte näringsämnerna förstörs, då borde man kunna göra det med tex soppa också!

Vi får väl se hur läkarbesöket går, det är "tidigt" imorgon, klockan 9 . Jag poppar nog in sen och säger om det gick okej. Även om jag inte vet vad för information han kan tillbringa mitt liv .
Sen vill jag fråga om du verkligen bara "gnyr" vid kramperna? Jag har så ont så jag gråter och verkligen får bita mig i tungan för att inte skrika rakt ut. Skulle gärna göra det om vi inte bodde i nån annans hus... Jag kan verkligen inte se hur barnafödande kan vara _värre_ (ja krystvärkarna då, men då är man ju nästan där redan), men jag får väl reda på det om några månader!!

Läskigt!

Lotusflower:
Hej! Kom med i värmen och skriv av dig också, det är såååå skönt!

Hejsan jag kikar in här, varit hos gravdoktorn nu. Bebisen verkar må fin-fint, han är precis så stor han ska vara. Det var riktigt roligt för jag fick ett "mini UL" och jag såg honom sparka en jättespark samtidigt som jag kände den . Jag har gått upp ännu ett och ett halvt kilo på fyra veckor (kanske inte är såå mycket men det är i alla fall upp!!). Men läkaren tyckte att jag skulle gå och träffa crohn'släkaren igen angående medicinering, om vi ska öka eller minska dosen eller börja köra prednisolon istället. Nu har jag slut på colifoamet så det är väl bäst att göra, men jag tror ändå jag bara vill ringa, orkar inte gå dit.

68:an:
Tack, ja jag är lite risig nu, mycket blod är det framförallt. Magsmärtorna kommer fortfarande "oregelbundet" dvs jag är förstoppad och sen har en halv dag när alls ska ut och då gör det ont som satan .
Usch vad jobbigt med din dotter! Min syster har magproblem men ingen diagnos, hon tror dock att hon har candida. Men i alla fall fick hon blod i en kort, kort period men aldrig igen. Så det behöver ju inte vara UC, det kan ju bara ha varit något magen reagerat på. Men kolla upp överkänsligheter och så redan nu, om hon var kolikbarn! Mjölk, gluten och allt det där, sånt kan ju också leda till blod. Men jag förstår vad du känner, får mina barn nånting sånt här så kommer ju jag känna att det är mitt fel, fastän det inte är det egentligen. Men kram till er!!!

grådis:
Stackars kattskrälle! Min svärfar sa när de kastrerade "min" katt (som är 16 år) att katten stirrade ilsket på honom i typ ett år efteråt och vägrade "prata" med honom . För svärfar var den som tog honom till vetrinären nämligen. En katt glömmer inte .

Åh jag minns inte mer vad som skrevs nu, är sååå himla trött. Varken jag eller maken kunde sova i natt så bra. Han somnade inte förrens efter tre och jag vaknade med väääärldens huvudvärk vid tvåsnåret, plus att jag hade spassmer. Jag frågade doktorn om det men han sa att det kan hända nån enstaka gång och då är det ingen fara. Händer det regelbundet vill han dock kolla upp mig. Det kan ha att göra med brist på nån eller några mineraler också! Ja, inte en så rofylld sömn i alla fall, jag var tvungen att ta en panodil för att kunna sova. Jag har inte tagit panodil för huvudvärk på typ två år tror jag (enbart för mensvärk). Känner ju att man ska utrota anledningen till värken istället, men jag drack en massa vatten också och åt en banan. Var bara för trött för att gå på upptäcksfärd i mig själv. Sååå ont. Så jag tror jag ska ta en tupplur faktiskt annars kommer jag kollapsa.

Lone Star: Usch vad jobbigt! Jag fattar inte hur de kan låta dig vänta så när du är så sjuk! Lider med dig . Stor kram!

Jag har nu inte tagit colifoam på tre dagar, har inte haft nån extrem diarre ännu sen den senaste med det är blod och blod i massor. ÅH måste ringa läkaren imorgon men jag vill inte vill inte vill inte, jag går och hoppas på ett mirakel och att jag helt plöstligt ska må bra!

ÅH FY FAN VAD SKA JAG GÖRA!?! Ringde precis min doktors sekreterare och han är bortrest i 2 veckor, det finns inga andra crohn'släkare och jag har ingen annan läkare och jag vet inte vad jag ska göra nu. Kännser mig så jävla övergiven. Vad ska jag göra nu, självmedicinera?!?!?!?! Jag har ju recept. Mår så jävla dåligt jag måste ha nått.

68an skrev 2008-02-21 01:18:13 följande:

Ja jag är gravid. Alltså grejen är att jag fick både colifoam och prednisonon utskrivet av den här doktorn, specialist på crohn's och graviditet så de är okej. Jag skulle testa colifoam och om den inte funkade skulle jag gå på prednisolon 30mg om dagen. Och nu känner jag ju att colifoam inte funkar som jag vill, det är för svårt att medicinera och jag är ju ändå jättedålig varannan, var tredje dag, och nu är ju den slut och det känns inte som om jag vill fortsätta med en ny omgång. Så ska jag bara börja med prednisolon 30mg?! Jag har inte träffat läkaren sen innan jul för det har ju gått okej hittils, men nu har jag blivit sämre i alla fall och nu hjälper det inte . Men jag vet ju inte hur jag ska fortsätta efter det och det gör mig orolig, prednisolon brukar man ju trappa upp eller ner såsmåningom.