Bara jag som blivit botad från PCO?(långt)

Hej!
Intressant! Här har du en som har varit med om något liknande ! Jag vet inte (än) om jag är helt botad från PCO-s, men jag blev gravid på första försöket när jag väl fattade att jag hade ÄL! Jag födde min son för bara 9 veckor sedan, och vet alltså ännu inte hur kroppen kommer att fungera framöver... Jag helammar förresten, och har aldrig haft några som helst problem med det ! Jag hoppas naturligtvis att kroppen har hittat sin rätta balans, att jag är "botad". Vår förhoppning är att vi relativt snart kan få till ett syskon!

Jag fick 2003 veta att jag har PCO-s. Läkarna gav mig i princip inget hopp om att kunna bli gravid på naturlig väg, och lovade mig hormonbehandling + IVF så snart vi var redo. Jag tog beskedet hårt, och grävde ned mig i mitt jobb. När jag slutade röra på mig, gick jag snabbt upp i vikt. Jag hade alltid huvudvärk och kände mig svullen och "svampig". Jag kan inte säga att jag har haft stora bekymmer med hårväxt, men visst har jag haft en del besvärliga svarta strån på hakan... Jag började med p-piller när jag var 19. 2003 slutade jag med pillren för att vi ville ha barn, men då hade jag MYCKET oregelbunden mens. Vid en kontroll hos gynekologen (hon forskade på PCO), fick jag veta att det var det jag hade. Därefter blev jag undersökt i flera omgångar.

När vi sedan kontaktade läkaren (som hade "lovat" mig IVF) för att få behandlingen, informerade han mig om att det inte skulle lyckas med en behandling - eftersom jag var så sönderstressad av mitt jobb... Jag blev helt knäckt, jag var 35 år fyllda och var nu helt säker på att jag inte skulle kunna bli mamma...

Jag var sönderstressad, och bestämde mig för att gå till en Osetopat. Inte alls för att kunna bli gravid, men för att jag hade ont överallt och var totalt slutkörd. Jag gick till Osteopaten en gång i veckan fr o m november 2006 till februari 2007. Jag kände inte till osteopater alls innan, men jag mådde oerhört bra när jag hade varit där. Jag blev TOTALT avslappnad och riktigt kände hur kroppen började fungera annorlunda. Osteopaterna jobbar bl a med kraniosakralterapi, d v s att de med mycket små medel flyttar felaktigt placerade suturer (sömmar) i skallen till rätt läge, och visceral teknik - som medför att cirkulationen stimuleras så att de inre organens funktion kan normaliseras.

I januari 2007 blev jag sjukskriven för utbrändhet, och när jag hade tvingats ta det lugnt ett tag började jag inse att jag faktiskt hade mens regelbundet! Jag slutade med p-pillren sommaren 2006 p g a att jag inte hade tid att fixa nya... Jag var så inställd på att vi inte skulle kunna få några barn, att jag alltså inte ens märkte att jag hade börjat få mens varje månad - men den kom som en klocka insåg jag när jag började fundera på det! Och, jag insåg att jag t o m kände när jag hade ÄL! Vi flyttade 70 mil vid den här tiden, och min man som fortfarande jobbade kvar i Sthlm en tid veckopendlade till mig. Vi träffades bara på helgerna, ibland inte ens så ofta. Första gången jag insåg att jag hade ÄL var lyckligtvis en helg! Vår lille Melker blev till på FÖRSTA medvetna försöket! Vilken lycka!

Jag är helt övertygad om att osteopatbehandlingarna har stor del i att min kropp började fungera som den skulle! Det och att jag började ta hand om mig själv bättre!

Mycket intressant att se att andra har liknande erfarenheter!

Passar också på att ställa en fråga till dig TS. Hur fungerade din kropp efter det första barnet? Fick du mens och ÄL som du skulle?

Vill göra ett litet tillägg till mitt inlägg ovan. Det låter kanske konstigt att jag fortsatte äta p-piller när jag ville bli gravid???? Läkarna rådde mig att göra det, för att ev kunna lura kroppen till ÄL de första månaderna efter det att man slutar med pillren. Därför började jag äta pillren igen 2003 och fortsatte oavbrutet till sommaren 2006.

Jag håller med, det är så otroligt häftigt att sådana här behandlingar KAN hjälpa kroppen att börja fungera normalt! Det är säkert ingen lösning för alla med PCO-s, men vissa kan kanske få hjälp i alla fall.

Behandlingen hos en OSTEOPAT (såg att jag skrev fel en gång) är MYCKET behaglig, man känner knappt att de gör något överhuvudtaget. Osteopaten håller (eller trycker svagt) mestadels händerna mot vissa punkter på kroppen, och ibland kan små manipulationer eller andra rörelser göras. Effekten kommer nästan omedelbart, och jag kände mig påverkad av/att det hände saker i ungefär tre dagar efter en behandling ! Jag ville mest bara sova och kunde bli lite "tung" i huvudet, men vissa lär bli helt upprymda i stället. Tydligen sker det saker i kroppen i ungefär en vecka efter en behandling. Jag blev rekommenderad att inte träna under den tid jag gick hos henne, p g a att det kunde bli för mycket för kroppen. Jag kan verkligen känna igen mig i din beskrivning av den otroliga lättheten i huvudet Metamorfosen! Min osteopat hade f ö inte för avsikt att jag skulle gå hos henne för alltid, hon ville få min kropp i balans - och när den var det var jag "färdigbehandlad". Ofta brukar det inte ta alltför lång tid att komma tillrätta med problem. Första besöket var (för mig i alla fall) ett konsulterande samtal, där vi gick igenom "problem" och sjukdomshistoria + att hon tittade på hur kroppen såg ut (t ex upptäckte hon att jag var lite sned i mitt bäcken och att jag hade olika långa ben - vilket hon rättade till omedelbart) - därefter informerade hon mig vad hon kunde göra för mig. Sedan var det upp till mig att avgöra om jag ville genomföra behandlingarna.

Min osteopat säger att de inte vill gå ut och säga att de kan få ofrivilligt barnlösa gravida, men det lär finnas en del fall där par har lyckats! Det fick jag veta först när jag själv var gravid.

Osteopater finns det ett antal av i Sverige. Sök på Internet för att få tag på dem. Vet inte heller hur mycket man får skriva här? Min fanns förut i Malmö, men jobbar numera (tyvärr) i Stockholm. Hon är nog barnledig nu, för hon fick barn två dagar innan mig Priset för en timmes behandling ligger på runt 600 kr.

Jag skulle absolut prova att gå till en erkänt duktig osteopat om jag var ofrivilligt barnlös p g a PCO-s, jag kan inte tänka mig att det är skadligt - och har ni tur kanske ni t o m kan lyckas med det mest fantastiska - att bli gravid!!!!

LYCKA TILL ALLA!

Såg ditt inlägg Akvileja och kom på att jag inte skrivit att jag OCKSÅ haft problem med tänderna - har haft flertalet tandställningar i min ungdom...

Att sömmarna i skallen "fastnar" i fel läge kan bero på många saker, också att man varit med om olyckor... Jag var t ex med om en otäck bilolycka när jag var 1,5 år - där jag klarade mig oskadd trots att jag flög 16 meter genom framrutan på bilen och ut på en åker. Kanske rubbades någon söm i skallbenet då? Eller så kanske den gjorde det någon av alla de gånger man flugit av hästen Man vet inte...

Jag vill bara förtydliga att Osteopater jobbar med HELA kroppen, och att kraniosakralterapin bara är EN del av behandlingen. Även mitt bäcken var låst i fel läge, som jag tidigare skrivit, och det rättade osteopaten till. Fick en mycket bättre hållning.

Tror som Metamorfosen att den traditionella sjukvården inte kan så mycket om det - eller inte tycker sig ha tillräckliga bevis - och att de därför inte vill informera om det. Oseopater kan sägas likna kiropraktorer och naprapater, men jobbar lite annorlunda.

Sedan ska man självklart vara lite försiktig, för det finns säkert flera därute som "kokar ihop" egna varianter av utbildningar. Kolla upp den person som du planerar att gå till, hur har andra patienter upplevt behandlingarna hos honom/henne!