Barn som ständigt får utbrott;föräldrarnas fel el...

Det beror väl på om det är den vanliga trotsåldern som de flesta barn går igenom eller någonting annat

Det är olika. Jag tror att vi föds med olika personligheter, en del visar ilska och frustration genom utbrott. Innan barnet kan börja tala om vad han/hon vill brukar ju också ilskan ligga nära ytan.

Likaså i utvecklingsperioderna, då barnet inte riktigt verkar känna igen sig själv och sina tankar, är utbrotten nära.

Jag tror att man som förälder styr en del av det där, att inte lyssna på barnet bäddar ju för att barnet ska börja bråka.

Samtidigt tycker jag inte att man ska undvika utbrott till varje pris. Det är inte farligt för barnet att bli argt ibland, men man bör vara där och hjälpa barnet att sätta ord på de arga känslorna.

Spännande o höra vad ni tycker! Jag tror själv naturligtvis inte att det är så enkelt att det bara skulle bero på en faktor. Dessutom är det olika i olika fall.

Men det är intressant det där hur barnets person samspelar med föräldrarnas bemötande. Varför blir vissa barn så "känsliga" och otåliga även om föräldrarna verkar göra allting "rätt"?

Det finns teorier om kombinationen mellan barns personlighet och föräldrarnas personligheter och vad som gör den bästa matchningen.

Tror alla föräldrar gör vad dom kan för att uppfostra barnen till "bra" individer....men i tonåren har ju barnen oftast en egen vilja och då är det inte alltid så lätt att styra över dom.

Arv och miljö...

Jag tror att om det är_ständiga_utbrott så beror det på föräldrarna. För om man har extra känsliga barn så borde föräldrarna lära sig att undvika en del av utbrotten. Men det är ju min teori.

Det beror nog mest på deras personlighet. Jag har en underbart snäll o glad tjej som haft nervsammanbrott sen hon va 1,5 år! (har hon ärvt från mej *skratt* Jag va likadan säger mamma)Vi är konsekventa och försöker leka fram och samarbeta mycket, tror verkligen vi är pedagogiska i mycket. Såklart blir det endel perioder med hysteriska utbrott från ens egen sida, främst när man är väldigt trött...
Visst kan det bero på föräldrarna i många fall, men jag upplever att vad vi än gör som är rätt eller enligt vår dotters vilja hjälper INGET. Mindre trötthet kan dock lindra det från båda parter *ler

Hur envist, viljestarkt och hett i humöret ett barn är tror jag beror på personlighet.

Hur många utbrott ett barn får i perioder tror jag beror på hur barnets mognad och utveckling samspelar med omgivningen.

Och hur många av utbrotten och de utagerande beteendena som blir permanenta "onda cirklar" tror jag beror på hur föräldrarna och andra vuxna i barnets närhet bemöter barnet när det får utbrott och "trotsar".

Sen finns det ju delen som beror på olika funktionsnedsättningar.

Trotsåldrar och utbrott förebygger man genom att SE barnet från dag ett. Allt föräldraskap och samspel bygger på att vara tillsammans med och nära sitt barn. Om man tankar barnet full med närhet, trygghet och uppmärksamhet så behöver inte barnet trotsa och få utbrott för att bli sett.
Det gäller att alltid uppmuntra när något går bra och inte ge negativ uppmärksamhet om något går tokigt. För barnet gör det knappast skillnad bra eller dåligt - det viktiga är att bli sedd. Så som förälder styr man sitt barn i positiv riktning om det är det positiva som uppmärksammas.

Läs gärna mer på www.kometprogrammet.se

Det finns ju så många orsaker - jag har en liten flicka på 1,5 som får små utbrott hela tiden, jag ser inga skäl till att försöka undvika dem, och det går förresten inte. Om hon får tag i en penna och jag inte har tid att sitta och rita med henne så måste jag ta den från henne, eller om hon klättrar upp mot spisen så måste jag ta henne därifrån!
Hon är helt enkelt en sådan person att hon blir arg och får utbrott när något går henne emot. Jag försöker bemöta henne lugnt och låta henne rasa ut, det är ju inte farligt.
Sedan får man inte glömma när man ser ett barn som ständigt får utbrott att det kan ligga andra saker bakom, barnet kanske har någon diagnos, t.ex adhd eller autism, och då kan föräldrarna inte göra så mycket åt utbrotten - försöka undvika dem men det går inte alltid!

Hej på dig!

Det är säkert massvis av variabler som spelar in och givetvis är föräldrarna en av dessa. Tycker inte det handlar om rätt eller fel, snarare om att vissa beteenden hos föräldrarna ger vissa konsekvenser hos barnen.

Det är inte heller jättelätt att spåra barnets beteende till något visst som föräldrarna gör, utan jag tror mer att det handlar om helhet.

Mvh En Stolt och Nyfiken Pappa

Det kan ju ligga ett funktionshinder bakom....och man ärver ju ofta temperament....men visst,är man orolig som förälder,så smittas det givetvis.....

Barnen har sin personlighet, men beroende på hur föräldrar hantera situationer kan det nog se lite olika ut i vardagen. Att föräldrar har för bråtton och är ute i sista minuten och jäktar sina barn tycker jag man ofta ser på stan exv, hade de skippat en aktivitet och haft mer tid hade kanske ett utbrott kunnat undvikas i alla fall.

en glad skrev 2008-01-26 03:44:44 följande:

Det beror på vad det är för utbrott. Min son får utbrott utan dess like men det beror på att han har adhd/autistiska drag. 
Man ska nog vara lite försiktig med att uttala sig om barn och dess betéende på detta sätt som ts gör för alla barn är olika och utbrott beror på olika faktorer från barn till barn. Menar bara att det kan bli väldigt fel om man går och spekulerar om andras barn som man inte vet så mycket om eller drar alla över en kant. Men om man spekulerar om sin egen unge och ens utbrott spelar ju ingen roll...

Självklart har barn en läggning och en personlighet som gör att de är olika benägna att bråka och få utbrott. Men jag tror definitivt att föräldrar kan påverka sina barns beteende och att vissa föräldrar definitivt ökar probelmen med utbrott etc genom att hantera dem på ett mindre bra sätt.

Som med nästan allt hos barn så handlar det väl om arv och miljö i samspel!

Beror ju helt på. Känner man inte barnet och familjen i fråga så är det helt omöjligt att svara på. Kanske får ungen utbrott eftersom han alltid får sin vilja igenom då, kanske han är i en trotsperiod eller så kanske han har någon form av diagnos... eller har helt enkelt en dålig dag. Försöker att inte döma folk jag inte känner, vet vilka dumma kommentarer min brorson har fått (och främst hans föräldrar) när han fått utbrott offentligt vilket har berott på adhd och inte dålig uppfostran.