Kompis som är mytoman?

Jag har haft en nästan likadan kompis.. Jag orkade inte med henne och slutade umgås.. Umgänget gav mig inget!

Precis, det är så jag också känner!

Men eftersom vi umgås i samma krets och våra sambos är kompisar kan jag ju inte undvika henne.

Jag vet hur lätt det är att säga "prata med henne" men det är svårare att göra det. Mitt råd är ändå att göra just det. Säg samma saker till henne som du skrivit i trådstarten. Fråga vad det var som hände med din kompis, finns det någon annan orsak till att hon förändrats? Om du inte vill umgås med henne som det är nu har du ju inget att förlora om hon blir sur. Jag har själv en kompis som jag har problem med och det är inte roligt.

Åh vad jag känner igen mig. Har också en sådan vän. Hon ljuger om precis allt. spelar ingen roll vad det är.

Hon kan i princip sitta och hävda att hon har röda strumpor på sig, fast alla ser att de är blå, så uppenbart ljuger hon. Ofta blir det pinsamt i sällskapet då hon fabriserar dessa historier som allt som oftast inte går ihop för fem öre.

Hon ljuger om de mest banala sakerna, allt från vad hon ätit till lunch eller vad ngt kostat, vem hon träffat, you name it, hon har ljugit om det.

Nu för tidern vågar man inte tro ett ord hon säger, vilket är mkt jobbigt. Hon kan berätta saker hon varit med om, så känner man igen dem och kommer på att man läst det i tidningen eller sett det på ngt program precis!

I början tyckte jag synd om henne och tänkte att hon måste ha problem med självförtoendet och ngn psykisk obalans eller ngt. Men det blir bara värre. Påpekar ngn att det inte stämmer det hon säger, blir hon stött och ledsen och drar ngn annan historia om hur jobbigt hon har det.

Vi umgås också i samma krets och det pratas väl lite om henne. Men ingen orkar konfrontera henne. De som bara träffar henne ibland ser det hela som underhållning och undrar vad för story som ska komma här näst.

Har också haft en sån kompis (var kommer alla dessa mytomaner ifrån!?!) Exakt samma historia som inlägg 4, lögnerna var så uppenbara att det blev pinsamt men ändå så fortsatte hon. Jag stod ut ett bra tag, i början fattade jag ju inget och sen så tyckte jag synd om henne, tänkte att hon måste må jättedåligt och ville försöka stötta henne om hon ville sluta ljuga.

Till slut så orkade jag inte längre. Jag slutade umgås med henne helt och det känns väldigt skönt. Att hela tiden sitta på spänn och försöka lista ut om hon ljög eller talade sanning tog betydligt mer energi än det var värt. Insåg också att vad det än var som gjorde att hon ljög så var det way beyond min förmåga att hjälpa.

Ts: kan du inte försöka att minimera umgänget så mycket som möjligt med den här tjejen? Även fast era sambos är polare? För jag tror inte att hon kommer att sluta ljuga i första taget och jag förstår att du saknar den tjej hon "var" men det är inte säkert att du kommer att få tillbaka det.

Har också en sådan kompis men ingen orkar längre umgås med henne. Konfronterar man henne har hon rätt snabba lögner som bara bygger på de andra.

Exempel på hennes lögner: Hon skulle egentligen varit med i OS i teakwondo om hon inte skadat sitt knä (fast hon är den mest oatletiska människa jag vet), hon festar med Paris Hilton och P Diddy om i NY (och VEM skulle bli impad av det egentligen? En annan goding är att hon har varit Benettons och Levi's ansikte utåt (alltså deras största modell).

Mytomaner behöver professionell hjälp för att sluta ljuga och oftast har de byggt upp sin lilla låtsasvärld redan sedan barnsben för att få kompisar och sedan har det fortsatt. Denna tjejen som jag känner har inget umgänge sedan tidigare som vi har träffat (även om hon pratar om vänner som vi aldrig har träffat, men de är ju miljardärer osv och bor utomlands allihop enligt henne). Vi tror att hon gjort såhär länge, dvs bytt umgängeskrets så fort kompisarna märker något och drar sig undan.

haha som min vän. Hon estar alltid med kändisar, bor på hotell, får gratis sprit, limmo och hängerr i vip-rum. MEN alltid då hon varit ute med sina andra vänner som inte vi/jag känner. Har aldrig träffat dessa vänner heller. De finns nog inte.

Hennes mob ringer aldrig, men hon brukar "ringa upp" dem och prata och säga hur kul det var när vi andra sitter bredvid. Skulle va kul å ringa på hennes mob samtidigt då så det ringdei örat på henne

Har samma problem här, bara att här gäller det min egna far. Han kan i princip ljuga om allt och ingenting. Det är fruktansvärt jobbigt och irriterande. Detta har gjort att man helst inte vill umgås med han, vi glider bara mer och mer isär. Jag skäms nåt fuktansvärt åt hans vägnar, för alla vet ju om det eftersom det är så uppenbart, men aldrig att någon säger till han och därför klarar han ju sig alltid från sina lögner. Jag har själv tänkt att prata med honom om detta, men jag kan bara inte. Tycker det är så pinsamt för hans skull.Visst har jag yttrat mig nångång om.Men detta hjälper inte ändå, det blir bara värre och värre.

Så jag förstår exakt var du menar när du skriver att du skäms och "spelar med" För mitt ex var väldigt framåt av sig och kunde verkligen konfrontera honom, men han hade ändå alltid svar på allt och klara sig undan. Man tycker ju ändå att när dem vet att dem hat blivit påkommna med sina lögner så borde dem ju sluta!! Men det verkar inte som om dem kan det.Han kan det inte iallafall. Det är väldigt tråkigt!!

Jag hoppas att du klarar prata med din vän och att det löser dig. Saknar oxå min "gammla" pappa.

Har också haft vänner som är sådär så jag känner igen mig. Det blir både pinsamt och krävande när lögnerna blir så uppenbara och de själva sitter och maler på om allt möjligt fast man för länge sedan fattat att det bara är ren och skär lögn.
Ganska nyligen var det en kompis som sa att hon var gravid, först trodde jag inte på henne (såklart!) och sedan får jag se en UL-bild...min första tanke var då: Är det verkligen hennes!?
Alltså det blir bara för mycket. När de väl talar sanning så tror man fortfarande att det är lögn.
Fattar inte vad som driver en människa till att ljuga sig gul och blå och jag har flertalet gånger påpekat under en lögn att de inte kan mena allvar eftersom de nyss sa precis tvärtom! Då hittar de på något nytt!! Sjukt!

Nej, mitt korta råd är, skit i henne. Känner du att du orkar vara ärlig så var det, säg rakt ut att jag orkar inte mer för dina lögner är för mycket. Jag vill ha tillbaka dig som du var förut men jag tror du behöver hjälp, seriös hjälp!

Jag skulle inte ödsla någon tid på en sån kompis igen. Känner ganska snabbt om man lär känna någon ny om det är en person som ljuger eller inte. Man lär sig fort läsa av folk...