Fler som har komplicerade kompisar? Orkar inte *finnas* för dem längre...
Är det fler som har tjejkompisar som är lite krångliga? Hur hanterar ni det, vilken grad finns ni där för dem? Jag känner att jag inte orkar med komplicerade vänner längre, vill bara ha det trevligt, umgås och vara normala! Jag gillar egentligen mina vänner men blir galen på hur krångliga de är. Gör man slut med dem? Är det då ok att göra det när de ju behöver en? Och jag vill egentligen inte göra slut, bara att de ska ta tag i sina liv...
Vän 1- evig singel som faller för fel killar gång på gång på gång och som ratar de *snälla killarna* gång på gång på gång... sen ringer hon och gråter och beklagar sig.
Vän 2- hypokondriker. Gick till läkare för ett 1 mm stort födelsemärke. Ringt ambulans för näsblod (2 ggr) samt åkt ambulans då det kliade efter att hon ätit en tomat och hon fick panik (??). Evigt ältande om hur jobbigt hon har det och att ingen i hela världen mått som hon gör.
Vän 3- sjukskriven och arbetslös sedan flera år. Evigt arg på soc, FK, politiker, *kan* inte jobba med något, *kan* inte plugga, kan inte göra något för att få ett bättre liv, kommer aldrig träffa någon kille, ältar.
Vän 4- gift, gör ALLT hemma, klagar på sin man, är inte nöjd med sitt jobb, inte nöjd med sin vikt, inte nöjd med nåt- men gör INGET för att förändra det!
Är det normalt att vara som mina vänner och ska en riktig vän finnas där och stötta i alla lägen? Är det jag som är ytlig? Jag är inte perfekt jag heller men om nåt är fel så försöker jag göra något åt det. Orkar inte lyssna 10 år till på samma saker varje vecka. För så är det ju- någon som har det svårt (= alla mina vänner) tar ju mer uppmärksamhet än någon som har ett bra och lyckligt liv (=jag)...
