"styvbarn" Bonusbarn!

men barn kan vara riktiga jävlar.. Bättre skriva det härå avresgera sig på så sätt än att säga det rakt ut till dom? Jag har också bonusbarn.. Och det blir ju en del skilnader man får leva med. Men man väljer själv.. Inte barnen.

Min bonusgrabb tex är väldigt bortskämd hemma hos sin mamma, och så kommer han hit å bråkar när han inte får det han pekar på. Lite jobbigt, men inte hans fel.
När han är här är det rättvist mellan min tös och han. och min tös får lika mkt saker, uppmärksamhet när han inte är här.

Varje gång han kommer hit vill han veta vad hon har fått och så ska han ha samma.. fast han fått mycke mer hos sin morsa.

Jag gillar inte den skatan,men det är inte hans fel och jag säger det aldrig högt

Men åhhh...  styvbarn är verkligen inte alltid nån bonus. Kan inte förstå varför somliga envisas med det.
Min man hade två barn när vi träffades och jag hade ett. Nu har vi en hel hög gemensamma och hans dotter är precis som min egen, medan min son är precis som makens egen. Dock så funkar hans son inte alls med familjen och tro mig.. vi har provat allt. Det finns faktiskt en gräns för hur mycket man orkar och vi är nu vid en punkt där vi sagt att det får vara. Han får komma hit om han vill, men vill han inte så är det också helt okej.
Hans mamma tar hand om honom som om han är en liten baby.. allt ska anpassas till detta bortskämda barn (barn och barn förresten, 16 är han nu) Han bestämmer ALLT hemma hos mamma. Han är kräsen som bara den och all mat är anpassad efter hans smaklökar...  Här sitter och han och klöks vid matbordet över enkel mat som de flesta gillar.  Han får alltid en massa saker av sin mamma, medans systern inte får nånting nästan...  Hit kommer han (oftast runt jul och när han fyller år) och förväntar sig att hela familjen glatt ska lägga allt åt sidan för att göra det så bra som möjligt för honom...

Nä..  Blä säger jag.. dels för ungar som medvetet gör sitt bästa för att sabba och dels för vuxna som inte aaaaaalls kan förstå hur man kan tycka "bonusarna" är en jävla plåga.

ts
Tycker precis som du barnen går först, att de hamnat där
de hamnat kan de inte göra ngt åt men
de vuxna sambosarna kan gå när de vill.
Barnen skall inte behöva lida de behöver extra stöd i en
bonusfamilj även när det är exttra jobbigt !!!

jag haller med om TS och fragan ar inte ricktigt om dem alltsa eller hur jobbiga dem ar utan PUNKTEN ar att det ar inte deras fel att vi vuxna hamnar i varan situationer. Jag avskyr nar folk satter knappa namn pa dem eller overdriver o gor situationet varre an nodvandigt. Nar jag blir arg sa ar jag inte arg pa barnen jag blir arg pa vuxna manniskor som tydligt utnjuttar dem att manipulera vissa tillfallen.

Om man inte tycker att barnen är en bonus så är det väl helt ok att kalla dem vid namn eller säga min killes barn eller styvbarn. Varför skall man kalla sig något bara för grejens skull. Min killes dotter har mig veterligen aldrig kallat mig för bonusmamma utan hon säger mitt namn eller pappas sambo. Tror hennes mamma skulle svimma om hon sa något med mamma förknippat med mig. Vi trivs bra ihop ändå men hon är inte på något sätt en bonus i mitt liv.

Tror att det kan få en förvrängd bild ibland när man läser på såna här forum. Här märks ju de som har problem (och så måste det ju få vara, de personerna skriver ju här för att få stöd (förhoppningsvis). Jag håller med er som säger att ni inte gör skillnad på barnen. Det gör inte vi heller och i mitt fall är det ett av mina biologiska barn som är "den jobbige". Men vi (alla föräldrar) hjälps åt. Mina barn säger oxå att de har två pappor/mammor - inget konstigt med det.

Man får kalla dom vad dom vill men JAG föredrar bonus i stället för styv. Tycker det hörs så stelt o fult...sen oavsett om det gäller barnen eller föräldrarna...styvföräldrar o styvbarn...bonusmamma o bonusbarn...ja helt klart föredrar jag det sista!

Jag tycker det är bra med forum där de kan skriva av sig...men man  hör mycket i verkligheten med. Många gnäller på sina sambos barn men att deras egna barn faktist är likadana hör inte dit typ.

Alla barn är likadana o ibland så kan det faktist vara så att det egna barnet är den som är mest pestig ibland isf...men det sägs inte mycket om det. Nu tar jag inte alla över en kam för jag vet att det finns dom som är rättvisa o ser barnen för dom de är!