Varför skaffa barn???

Jag har inte läst tråden, så med risk för att upprepa något;

Jag tänkte precis som TS. Skrev till och med en väldigt liknande tråd nån gång för hundra år sedan. För mig är det verkligen det mest egoistiska man kan göra, att skaffa barn. Inte fasen är det ju för barnets skull! Det är för att jag tror att mina egna gener och DNA är så himla bra att de bara måste föras vidare. Och mannens också, då. Åtminstonde gäller det för första barnet. Sen tror jag att det finns många som skaffar ett barn till för det första barnets skull. För att det barnet ska få syskon. Men det är en annan diskussion.

Men. Lika tusan sitter jag här nu. Gravid i vecka 19 och väntar vårt första barn till sommaren. Varför? Ibland undrar jag själv fortfarande. Men det växte fram en längtan och ett begär att fylla livet med nåt mer. Min man och jag är gifta, det nybyggda huset klart och inflyttat. Karriärerna är inget att satsa på i nåt av våra yrken utan det är verkligen bara ett jobb för att få pengar. Så vad ska vi göra i våra liv?? Så tomt det här huset skulle vara utan små barn fötter som springer. Så tyst utan lite busande barn.

Så nu skaffar vi, helt planerat, barn. För att vi inte kommer på nåt bättre att göra med våra liv, kanske. Eller för att det är en primitivt drift som vuxit fram med tiden hos oss. Vad vet jag. Kalla det vad ni vill!