Somna utan gråt/NCSS, en mjuk "metod" för att hjälpa barnet att sova

Jag har nu läst Pantleys bok både en och flera gånger och får tyvärr konstatera att jag blev besviken. Läste och läste och undrade när de där "förlösande" tipsen skulle komma. Kändes mest som hon räknade upp en massa grundläggande förutsättningar som varje människa med lite sunt förnuft redan uppfyllt. Hade hoppats på något nytt. Ni som gillar Pantley - vilka av hennes råd tycker ni har fungerat för er? (Fast när jag läser i tråden verkar ju ingen av er särskilt framgångsrik )

Vår son är 7½ månad och vaknar varannan timme på natten och vill amma. Det har han gjort sedan han var 3 månader. Ofta vaknar han också väldigt tidigt på morgonen och tycker att han har sovit klart. Jag tycker att vi redan gör det mesta som Pantley rekommenderar, men det finns ingen förbättring i sikte när det gäller nattsömnen.

Han sover bra på dagen (2 pass à 1½-2 timmar). Då sover han ofta i babysittern eller i vagnen på promenad, och han somnar då utan amning (dvs Pantleys råd om längre dagssömn och på annat sätt än på natten). I sängen har han snuttefilt. Jag har sjungit samma vaggvisa ("nyckelord") för honom sedan BB. Vi försöker få honom att äta så mycket som möjligt under dagen. Vi har en enkel läggningsrutin: tvätt och blöjbyte, pyjamas, äta välling/gröt, sitta i babysittern en stund för att smälta maten/varva ner, lägger oss i vår säng och "tankar fullt" (dvs ammar), han somnar och vi lägger över honom i sin säng, som står i vårt rum.

Upplever det som att han oftast somnar utan bröstet i munnen. Han släpper bröstet själv, vänder sig om och somnar. Samtidigt förstår jag ärligt talat inte hur det skulle få honom att vakna färre gånger på natten om man är noga med att lirka bort bröstet varje gång han äter. När han väl ligger vid bröstet är det ju för att han redan har vaknat! Är det verkligen någon som har lyckats med det?

Vi har provat att pappan försöker söva om honom på nätterna. Efter tre veckor utan resultat (och när pappans julledighet var slut) fick vi ge upp.

Det enda vi gör som går emot Pantleys råd är att lägga honom lite senare än 19 (typ 20-21), men det är för att vi har provat tidig läggning, och då har han vaknat jättetidigt på morgonen.

Sen kan man ju undra varför en så nyskriven och modern bok vänder sig till enbart mamman. Visst kan det mesta hon skriver om göras även av pappan, men tilltalet i hela boken är ju uteslutande till mamman, vilket gör att jag blir irriterad och inte riktigt kan ta till mig det hon skriver. Och påståendet att det skulle vara farligt att någon annan än mamman ligger bredvid barnet vid samsovning - vilka belägg har hon för det? Har aldrig hört något sådant bland svenska rekommendationer.