Felhantering vid kremering, hjälp snälla! (obs, långt..)

Jag behöver verkligen tips och råd av er! (jag ska även bli kontaktad av en jurist i eftermiddag, men det kan vara bra att ha lite kött på benen tills dess, så att säga)

Inlägget blir något långt, hoppas att ni orkar ta er igenom det...

För ett år sedan var jag av olika skäl tvungen att avliva mina två älskade kattsyskon. De var som barn till mig, med andra ord var avlivningen det svåraste jag har gjort, dock oundvikligt.

Fick tid två dagar innan julafton på en väl ansedd klinik här i Stockholm och bemötandet var verkligen fint. Vi fick all tid i världen att ta avsked av katterna, det var i sin helhet det mest värdiga avslutet jag hade kunnat ge dem.
Det sista jag såg av dem när jag stängde dörren till rummet, var mina älsklingar som låg och höll om varandra, med levande ljus överallt och utströdda julstjärneblad som min syster hade lagt dit.

Med andra ord, det måste trots allt ha framgått att dessa katter var älskade och värnade om.

Efter avlivningen tog vi itu med det rent praktiska i kassan.
Jag beställde separat kremering så att jag skulle få möjlighet att begrava dem själv ordentligt på en djurkyrkogård.
Som speciellt önskemål skrevs det även till att jag ville att de skulle kremeras tillsammans (fortfarande separat, utan andra djur såklart) då det kändes självklart eftersom att syskonen var så fästa vid varandra.

Vi skrev alltså ett avtal på det här, som bär min namnunderskrift. Jag fick betala 2900 kronor för det hela, med andra ord betydligt mer än en "standardkremering".
Men det var inget snack om saken, kostnaden var irrelevant i det sammanhanget.

Tiden efter avlivningen var fruktansvärd, jag har bitvis varit helt knäckt över det hela. Men tids nog går man ju vidare i sin vardag, även om hjärtesorgen snabbt gör sig påmind så fort jag åker förbi djurkliniken med tunnelbanan eller om jag bara hör en låt som spelades mycket från den tiden.

Detta har gjort att jag helt enkelt inte har kommit mig för att hämta deras aska. Det har inte något som helst att göra med en slentrianmässig inställning, snarare motsatsen. Jag har helt enkelt inte orkat rent känslomässigt, att ens gå tillbaka till kliniken igen. Det hela blev en ond cirkel, tillslut gick det ju för lång tid för att jag skulle orka ta mig dit alls, jag fick en hemsk känsla av att de säkert hade gjort sig av med askan efter så lång tid.

Samtidigt utgick jag ifrån att de borde ha ringt mig i sådana fall. Egentligen borde de ju ha gjort det hur som helst, och berättat att askan var färdig att hämtas, eller hur?
Det sas inget ord om den saken när jag åkte därifrån i december 2006, de sa bara att kremeringen skulle ta ca 2 veckor, över julhelgen och så.

Nu till saken:
Förra veckan gjorde min sambo slag i saken och hjälpte mig att ringa dit, eftersom att jag inte orkade ta ett negativt besked själv (är gravid och börjar gråta hysteriskt för minsta sak...).

Då får vi beskedet.
Det har tydligen skett "ett hemskt misstag". Misstaget består i att någonstans har man "missuppfattat" mitt önskemål (som stod klart och tydligt på avtalet och kvittot!) och istället utfört en helt vanlig standardkremering på mina katter!

De kremerades alltså tillsammans med en hel massa andra smådjur och ströddes sedan ut gemensamt på ett ställe som jag fortfarande inte har fått besked om var det egentligen är.

Jag har alltså inga katter att begrava, ingen plats att besöka... ingenting!! Hur i helvete kan sådant få hända??
Hur kan man arbeta på en djurklinik och göra ett sådant fatalt misstag?

Alla kan fela i sina yrkesroller - tro mig, jag har gjort många misstag själv - men det här är ju obegripligt! Det fanns ju kvitton med specifika önskemål! Märkte de inte att det blev en diff i kassan på drygt 1500 spänn mer än de hade räknat med?

Givetvis åkte jag dit efter jobbet samma dag förra veckan, för att få prata med någon öga mot öga. Jag bad att få prata med någon ansvarig men det fanns bara receptionister på plats, som helt uppenbart hade dragit lott om vem som skulle behöva ta det jobbiga samtalet med mig, eftersom att de hade räknat med att jag skulle dyka upp. Bara det var förnedrande i sig.

Väl där var jag tyvärr bara helt tom. Det var jobbigt nog att ens vara i samma lokaler igen. Jag sa nästan ingenting, och de bara bad om ursäkt och visade mig alla papper de hade och att jag hade rätt, de hade gjort fel.

Sen började de bläddra bland sedlarna i kassan och stoppade 1500 kronor i handen på mig - mellanskillnaden mellan standardkremeringen och den särskilda kremeringen.
Det kändes verkligen som ett hån! Jag vet att pengar är det enda vi har i vårat samhälle att erbjuda som någon form av skadestånd/ursäkt på det här sättet, men det känns ändå så makabert.

Ikväll har jag fått tid att på egen hand samtala med klinikchefen, vilket känns enormt viktigt.

Frågan är bara, vad ska jag egentligen säga, som inte redan har konstaterats? Ja, det här är vidrigt och hemskt gjort, men vad mer kan man klargöra? Tjejen som är skyldig till det här jobbar tydligen inte kvar, av olika skäl..

Vissa bekanta anser att jag ska kräva hela beloppet för kremeringen tillbaka, andra menar att jag ska driva det längre än så.
Jag vet inte vad jag orkar, vad jag har rätt till, vad det är för mening med allt det här.

Ena sidan av mig vill bara gråta och lägga det bakom mig, en annan sida vill ge allt jag har för att kräva både skadestånd och upprättelse på något sätt.

Men hur? Ingenting jag gör ger mig möjligheten att få ge mina katter en ordentlig begravning.

Om man vill vara cynisk så spelar det kanske egentligen ingen roll, katterna är borta och utströdda, det är ingenting konstigt med det. Begravningen handlade väl kanske mer om att jag behövde det för min egen del, för att kunna gå vidare och slippa känna det här eviga dåliga samvetet och skulden över att jag medverkade till att de inte finns vid liv längre.

Usch, det här blev alldeles för utdraget, men jag behöver verkligen få råd och hjälp som ni märker. Känner mig totalt rådvill för en gångs skull.

Tack på förhand!