Det femte barnet av Doris Lessing

ok nobelpristagaren alltså
inte så tung eller? de flesta nobelpristagares böcker är det tycker jag
vad handlade den om?

Åh jag fick ett svar

Inte tung alls, inte på det sättet iaf. Däremot lite skrämmande, sorglig och hemsk. Ganska tunn bok.

Handlar om ett lyckligt par som bor i ett stort hus med sina barn. Men när frun blir gravid med sitt femte barn märker hon att allt inte står rätt till.

Finns även en fortsättning men den är inte lika bra.

Den står på min Att läsa-lista, det har den gjort lääänge, men jag ska försöka läsa den snart.

Den boken var det enda jag gick och funderade på när jag väntade det femte barnet. Jättebra bok.

Ja, håller med om att den är underbar!

ok då ska jag läsa den

Ni som har läst den, har ni läst fortsättningen också? Vad tyckte ni om den isåfall?

Hmmm.. jag tyckte verkligen INTE om "The fifth child", jag läste den för 10 år sedan och minns den fortfarande som en bok jag varken språkligt eller budskapsmässigt kunde fördraga. Jag hatar tanken om den manliga djuriska sexualiteten som ett hot i den ordnade "kvinnliga" västvärlden, där den får stå för någon form av djurisk urkraft, en naturrörelse som inte går att bemästra, mannen är så fjättrad av sitt kön att han i jämförelse med den civiliserade kvinnan i princip är en neanterthalare. Jag stör mig också på det här von Trierska tankarna om att en god mor och god kvinna skall vara uppoffrande och självutplånande, och trots detta inte "lyckas", nej jag och Doris Lessing har mycket olika syn på könens varande och när man är offer för omständigheterna och när man har fria val, jag tror mycket mer på fria val.

Dessutom har jag svårt att relatera till kritiken av psykvården i Thatcher-erans Stor Brittanien, jag har helt enkelt för lite kunskap i det ämnet, men jag tror säkert att hon hade grund för det hon skrev.

Jag tyckte att den var läsvärd, absolut en bok som stannar kvar i hjärnan efter att ha läst den.

Håller med dig Frantic, dock tror jag att man kan tolka boken på flera olika sätt. Jag läste den som en uppfriskande problematisering av kärnfamiljsnormer och den alltigenom självuppoffrande modern även om jag iofs inte tror att det var det Lessing ville förmedla.

Den visar också på ett intressant sätt hur vi är rädda för det vi inte känner igen och inte kan etikettera eller kontrollera.

Vi hade den i en bokcirkel, och alla hade reagerat starkt på den men tolkade den på helt olika sätt, kul!

Jag ser vad du menar, jag tycker också att den är normkritisk i kraft av sig själv trots att det inte var Lessings tanke, den har liksom kommit i ett annat perspektiv än då den skrevs för 20 år sedan.

Lilla elvan skrev 2008-01-12 12:00:21 följande:

Dog den här tråden? Typiskt, när det för en gångs skull dyker upp en litteraturtråd som INTE handlar om idiotiska kioskdeckare, Diana Gabaldon, Isfolket eller annan infantil smörja. Suck!

Ah jag hade missat era svar.

Jag är inte mycket för att analysera böcker så det överlämnar jag med varm hand till er.

Måste säga att jag inte e ngt vidare förtjust i den, har svårt att sätta fingret på varför. Jag tycker inte att den e skriven på ett bra sätt, språkligt.

Sen tycker jag hela boken känns förlegad på ngt sätt.

vad på ica maxi idag o handlade o då hittade jag boken
så nu har jag väl nått bra att läsa då om jag får tro er

Ohh.. en bok som jag faktiskt läst.. Hihi
Gillar boken skarpt!
Vi blev dock tvingade till att läsa den när jag gick i gymnasiet..
Men det är en mycket bra bok enligt mig iaf!