Osäker, förvirrad, ångest

Jag tror man i detta läget först o främst måste se till barnets bästa. Kan man ge barnet en stabil uppväxt både ekonomiskt, känslomässigt o som en familj?

Jag stog själv inför det beslutet när jag va 20 år. Hade inte blivit gravid med någon annan jag varit med men blev det med denna killen. Han ville absolut inte ha barnet så jag viste att jag skulle få ta hand om det själv. Jag valde abort för barnets skull för jag ville ge mitt barn en trygg uppväxt o framförallt en familj med även sin pappa.
Min pappa har varit frånvarande en hel del o man blir otroligt påverkad av det som barn.

Tänker mycket på att ni inte ens provat att leva tillsammans för det är en helt annan grej. Då får man se alla sidorna o ser då oxå om man kan få ett vardagsliv att fungera.
Min kompis blev gravid med sin dåvarande innan dom bodde ihopa. Flyttade ihop under grav men det fungerade inte alls sen.

Men tycker man främst ska tänka på barnets bästa i alla fall för det är dom som får ta smällen om det inte fungerar.

Tycker mer det handlar om att man ska kunna ta hand om sig själv innan man tar hand om ett nytt liv. Med det menar jag att ansvara för eget boende, ekonomi, ens eget liv helt enkelt.
Men självklart ska man inte göra abort om man inte vill men jag tycker det är viktigt att inte göra beslut utifrån egoistiska skäl utan verkligen tänka på barnets bästa utifrån nuvarande livsförhållanden.