Osäker, förvirrad, ångest

Jag har inte alls läst tråden men svarar här ändå.

Jag har varit i samma sits som du i den bemärkelsen att jag blev gravid när jag var nitton. Jag valde att göra abort.

Jag har nu (efter många olika relationer) hittat den rätte sedan ngr år tillbaka o fått vårt första barn. Jag är nu 35 år och både negativ m ffa positiv när jag ser tillbaka på att jag gjorde abort som nittonåring. Det negativa är att nu när jag fått ett barn har jag fått allt svårare för aborter - den känns hemskare nu än vad det gjorde då. Det positiva är ju ffa allt jag inte fick barn med någon av de (både längre o kortare, både bra o dåliga) förhållandena jag haft de senaste 15 åren - då hade ju mitt barn fått skilda föräldrar.

Jag kan också se att jag är en tryggare förälder nu än jag hade varit när jag var nitton (även om jag då upplevde mig själv som en mycket mogen person).

Kort sagt - förutom det etiska i att göra abort - ångrar jag idag inte alls att jag väntade med barn.

Nu till din situation: Det är ju så att tidiga förhållanden löper större risk att ta slut, att få barn ökar också risken (även för oss äldre m etablerade förhållanden), om pappan inte är helt positiv anser jag också att det ökar den risken. Och att vara ensamstående förälder måste vara enormt tufft!

Men sen är det ju inte säkert att det blir så här för er bara för att det är det vanligaste. Och visst, det bästa är ju att ha en god relation m pappan, fast jobb o ordnad ekonomi, men det är inte alltid så o det får man lov att fixa ändå om man skaffar barn! Folk har klarat det förr.

Det är svårt för någon annan att ge råd om hur du skall göra, jag kan bara beskriva hur det varit för mig.

Lycka till i ditt beslut!