Några frågor om bonusbarn

1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?
- Mer och mer med tiden, men det är tyvärr förknippat med mer skuldkänslor än när jag säger till mitt eget barn. Innan jag hade fått barn med bonusbarnets pappa var jag jättedålig på att säga ifrån, för jag visste att så fort jag gjorde det så började hon att gråta. Så det var jättekänsligt.

2. Har ni varit osams med varandra?
- Osams vet jag inte... Någon gång när jag sagt ifrån eller tagit ett beslut som hon inte gillar så har hon surat och visat det, men det är väl naturligt. Osams sådär har vi inte blivit direkt, som sagt så är hon väldigt konflikträdd och om man blir sur eller arg på henne så börjar hon alltid gråta. Väldigt jobbigt i längden...

3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades?
- Hon var 8 och skulle fylla 9, alltså en stor tjej.

4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?
- Jo hon gillade mig väldigt mycket från början. Mest tror jag för att jag var rolig och hon tyckte det var mysigt att vara "familj". Hon ville alltid vara emellan oss i soffan eller hålla oss båda i handen om vi gick på stan och så.
För mig gick det lite fort fram och jag kände mig inte helt bekväm tyvärr. Det kan ju vara lite samma sak för en vuxen som för ett barn, att det måste få ta lite tid att hitta fram till varandra. Jag hade aldrig bara trängt mig på och tagit plats hemma hos dom, men för ett barn blir det ju inte samma sak. Hon ville vara "familj" på en gång och jag var fortfarande inne i singellivet eftersom jag nyss träffat min kille, och inte var van vid barnprogram och godnattsagor.
Men undan för undan så hittar man ju sina roller och sina platser i den nya familjen!