• Brooke

    Några frågor om bonusbarn

    Jag skulle vilja fråga några fågor till er som har bonusbarn...

    1. Säger ni ifrån mycket om ni tycker att barnet har gjort något fel? Får man säga ifrån hur mycket som helst utan att man känner skuld?
    2. Har ni varit osams med varandra?
    3. Hur gamla va dem när du och deras pappa/mamma träffades?
    4. Gillade barnen er från början? Om inte tog det lång tid innan?

    Ni kanske undrar varför jag undrar, men det är så att jag undrar för att en kille jag gillar har en son på 2 och jag är nog lite rädd för att han inte ska gilla mig, eftersom han kanske tänker att jag tränger mig in i hans pappas liv och hans eget. Jag vill ju inte framstå som "tjejen som tar hans pappa ifrån honom" och jag vet inte hur jag ska kunna undvika det.
    Har ni några tips och sånt?

  • Svar på tråden Några frågor om bonusbarn
  • Brooke

    Oki va gla jag blir för att det funkar med era bonusbarn..

    Visst lugnande det mej lite men ändå så är jag fortfarande lite orolig ifall det nu kommer bli han och jag vill säga.

    Vill ju inte tränga mig på lixom. Hur kände ni er första gången var ni oroliga?

  • Brooke
    monsterlilja skrev 2008-01-10 01:36:18 följande:
    Jag var skitskraj! :DMin bonusdotter var 3½ när vi träffades första gången. Min sambo hade då sagt att "det kommer en tjej som ska måla dina naglar om du vill?".Det ville hon och jag tog med typ 20 olika färger nagellack. Hon var så glad när jag kom dit så hon sprang och skrek fram och tillbaka i lägenheten :)Jag målade hennes naglar (händer och fötter) och åkte hem.Därefter tjatade hon på pappan att jag skulle komma dit igen och så rullade det på.Kanske kan säga att jag köpte mig in lite, men det funkade ju bra, nu är hon nio och vi trivs så himla bra ihop!Vi har haft våra duster, men det ser jag som att hon känner sig så pass avslappnad med mig så hon vågar bli arg på mig som på pappan.Pappan och jag har samma synsätt på hur saker och ting ska tas om hand (kan vara bra att ha gått igenom innan man flyttar ihop) och jag säger alltså ifrån om det är någonting som jag anser vara fel.Läste att han är 2 år, har ni träffats alls eller är det första mötet du mest undrar över?
    Nää vi har ju inte möts ännu! Det är ju dä jag är mest orolig över hur han kommer reagera då det kommer in en främmande människa. Men jag snackar mycket med pappan och han säger att om man tycker om och leka så är det ingen fara haha. Men fasten han säger att det kommer gå bra så visst kommer det väl göra det..
    Men han säger att sonen kommer och säger till honom om han tycker något är dåligt. Det var en kompis till honom som tog hand om sonen över en helg och då hade sonen kommit fram till honom och sagt pap int lolijt och det är alltså Pappa inte roligt. Så han kommer och säger till honom om något inte är bra.
  • Brooke

    Men det där med lite extra uppmärksamhet, hur ska jag då göra med pappa dårå? Jag menar, jag måste ju även ge min uppmärksamhet åt honom också.
    Gu va förvirrande detta är

  • Brooke

    När jag läser alla kommentarer så blir jag så glad för alla. Det är skönt att det funkar och sådär =)

  • Brooke
    ÄlskaFamiljen skrev 2008-01-23 21:07:49 följande:
    Jag kom in i min sambons sons liv när han var 1 år och 7 månader. Jag tror inte att barnen i den åldern tänker i dom banorna du tror att dom gör. Dom förstår inte så mycket på den fronten i den åldern. Svarar på dina frågor.1. Jag säger ifrån så fort jag tycker att saker och ting inte är ok, när han inte gör som man säger, när han trotsar osv. Utan att känna skuld. Vi blir alltid vänner igen. Kanskei te att jag känt nån skuld men kanske tyckt att jag varit för hård, men då kramas jag bara lite extra och leker lite gran så mår jag bättre.2. Vi har varit "dödsovänner" *skratt garv* Men vi pratar sen om varför jag blev så arg, varför han blev så arg och jag förklarar sen alltihop så han förstår. Sen kramas vi och blir riktigt bra vänner igen.3. Som sagt 1 år och 7 månader.4. Han gillade nog mig, men var lite blyg i början, efter tag fick jag t.o.m hämta han från dagis.Jag tycker att min bonus är en fantastisk liten kille.
    Eh jag tror ingenting vad det gäller ett barn på 1 år 7 månader. JAg fråga lixom bara hur det är. Jag tror inte att denna killes 2 åring ska förstå allt och alla.
  • Brooke

    Jo, visst måste jag själv oxå säga ifrån om jag tycker att sonen gör fel. Men jag har inte träffat honom ännu. Eftersom hans pappa inte bor i Örebro så är det lite svårt att göra ett möte med sonen oxå.

    Men det kommer väl hoppas jag =) Hehe jag älskar ju barn så att det ska nog inte vara några problem, dock kan det väl vara lite jobbigt ibland men det får man ju ta, nu får man ju ändå lära sig saker och ting tills man själv får barn =)

  • Brooke

    Tack för alla UNDERBARA "fakta" men jag måste TYVÄRR meddela att han och jag är inte ihop. Han har en annan :( Så nu går jag vidare med mitt liv =)

    Men jag ska ta del av detta till ifall att jag får någon annan på halsen som har barn sen tidigare =) Tack ännu en gång :P

Svar på tråden Några frågor om bonusbarn