17 år gravid- en komplicerad siutation.

jag blir så ledsen när jag läser om ditt svåra val, men när jag läser känns det som att du ska följa ditt hjärta och behålla barnet man klarar så mkt mer än vad man tror

Följ ditt hjärta. Prata med en kurator eller din barnmorska dom brukar ju komma på bra löningar. Prata även med din mamma om hur det ligger till oxå hur du känner det. Mammor brukar vara bra på att lysna fast man kanske inte vill prata med dom alla gånger.

du vill behålla och din kille kommer stötta dig, följ hjärtat och din självkänsla. klara dej kommer du göra det gör man bara på nåt sätt..sen kan det ju självklart vara svårt ibland.

tack för alla svar!

Jättesvår situation! Du kanske kan träffa en kurator eller så som kan ge dig lite råd?

Om du vill ha barnet och ger dig f*n på att klara det så är jag övertygad om att du gör det. Du har hela graviditeten på dig att lösa saker som skola, boende, jobb mm. Jag vet, jag har själv skaffat barn på gymnasiet (hade dock boende mm löst redan innan).

MEN, även om du skulle klara av det i teorin så kanske du skulle känna att du gjort fel val. Att det inte är värt allt kämpande med tuffare skolgång, kanske inget stöd från pojkvän/familj.. Det blir ju inte samma sak efteråt som det var innan, oavsett ålder. Det betyder inte att det behöver bli till det sämre, det beror ju helt på var man är i livet och vad man vill ha.

Du kanske kan skriva en lista med för och nackdelar. Väg dessa mot varandra.

Kram och lycka till, Jennie

Vad säger den muslimska tron om barn? Har de vissa måsten som att man ska gifta sig innan osv osv?

Även om du behåller barnet och din pojkvän stöttar dig till 100% kanske det blir stora problem just p.ga. hans föräldrar är djupt troende?

Min ingifta kusin blev pappa vid 17 års ålder, då bröts all hans kontakt med hans mamma (pappan vet jag inte då hans mamma är gift med min farbror) och nu, 8 år senare. Så kom hennes barnbarn, 8 och 6 år. Och knackade på en dag och frågade om hon var deras farmor.
Jag tycker det låter väldigt jobbigt, och vi har inte heller direkt frågat vad som hände och varför deras kontakt bröts.

Försöker jag förstå hur du känner och tänka mig själv i din situatuion, hade jag valt att göra en abort så fort som möjligt. För att sen plugga klart, fixa jobb, boende och kanske då gifta mig med pojkvännen (har fått för mig att det är ett "måste" i muslimsk tro) och sen skaffa barn.
Men det är ju jag, skulle jag starta en graviditet så psykiskt jobbigt skulle jag nog inte klara av att kämpa och få det bra. Jag vill ha allting klart i förväg eller vad man ska säga.

Lycka till vad du än gör! En abort är inte ett mord, det är i många fall ett bättre val för en själv, psykist ocg fysiskt, och även barnets uppväxt. Men jag kan ju bara säga hur min kropp och hjärna funkar. Och jag hade inte orkat.

Hej! Tycker att du ska absolut följa ditt hjärta. När det gäller utbildning kan du gå på gymnasiet fast du e gravid om du skulle vara beräknad och födda tidigare än du tar studenten kan du sedan tenta upp betygen på komvux det blir lite kämpig men om man vill så klarar men allt!! Lycka till

Jag håller med alla andra =) Följ ditt hjärta! Du kommer inet att ångra dej!! Lycka till vad du än väljer !

lyssna på vad ditt hjärta säger är själv 17 och har en 17 dagars baby i famnen.

När jag fick veta att jag var gravid så hade jag ingen fast inkomst, inget förhållande, pappan till barnet gjorde klart att han inte skulle vara delaktig om jag behöll barnet. Visst tvekade jag, men när jag låg där på vul och fick se lilla hjärtat ticka.. Det fanns inget val, det var min bebis - mitt kött och blod. Jag bestämde mig för att behålla mitt barn trots att jag var utan arbete och förhållande, så jag är och blir ensam med barnet men jag har aldrig ångrat mitt beslut :)

Så mitt råd är - precis som andra skrivit - följ ditt hjärta.