ni som är adopterade.....

Jag tänker vanligtvis inte heller på att jag är adopterad men i.o.m att jag blivit förälder själv har jag funderat lite mer på saker som är relaterade till att jag är adopterad.

Har väl inte direkt upplevt att jag haft problem just för att jag är adopterad men ibland har det varit tjatigt att ens svenska nationalitet blivit ifrågasatt och visst har jag stött på såväl positiva som negativa fördomar som grundar sig på att jag ser asiatisk ut. Detta hände dock mest tidigare på den lilla bruksort där jag är uppväxt, här i storstan där jag bor numer smälter man in mer.

Känner igen det där med separationsångesten. Lider svårt av den nu när jag håller på att skola in min son på dagis. Men, men man får bita ihop och göra sitt bästa för att inte projicera sin ångest på sonen.

Vad var det där med matte och adoption? Det har jag aldrig hört innan. *nyfiken*

Jag är urusel på matte och skyller gärna detta på att jag är adopterad *ler*.

Aj då, läste slarvigt! Tycket väl att det läte lite konstigt att generalisera så där....

Jag har också jobbat en del i äldrevården och vet vad du menar!

Ganska korkat sagt. Jag har också hört begreppet "statusbarn" om adopterade vilket är minst sagt lika smaklöst. Okunnigheten bland vissa är nästan smärtsam. *tar mig för pannan*

Ja, det är skönt att man kan skratta åt det!

Om dagsformen är god kan man ju göra det, men en dålig dag kan man ju bli lite uppgiven.

Ja, frågor av typen "har dina föräldrar varit snälla mot dig" vet jag aldrig vad jag ska svara på. Man får väl svara med motfrågan "varför frågar du det?"

Oj, den kommentaren har jag faktiskt sluppit!
Eller i.o.f har jag fått höra en del "är du glad över att du har fått komma till Sverige?" och det är väl ungefär samma sak...

Jo, jag är väldigt glad över att bo i Sverige (som är demokratiskt, har yttrandefrihet, ett bra socialt skyddsnät etc) på samma sätt som att jag är tacksam över att leva ett privilegierat liv på många andra sätt men så känner ju även många av mina vänner som inte är adopterade. Adoptionen/flytten till Sverige är ju så att säga varken någon garanti eller enda orsaken till att gått bra för mig i livet så här långt. Ja, ni förstår säkert vad jag menar.