mammatillvictor

Äldre 13 Jan 22:48

84 svar

ni som är adopterade.....

Är adopterad och nej, jag tänker inte på det särskilt ofta. Förutom när jag föreläser på föräldrautbildningen för blivande adoptivföräldrar om mitt liv som adopterad

Jag kan inte sätta fingret på något egentligen som är direkt relaterat till att jag är adopterad. Jag hade svårt för matte i skolan, tror att jag hade varit det om jag stannat kvar i Ecuador. Jag har haft svårt för större förändringar, visst kan det ha att göra med att jag är adopterad, eller inte. Hade kanske varit det även i Ecuador. Har många vänner som inte är adopterade som också har svårt för detta, även att vara rädd för att det ska hända mina föräldrar något, vi ringer varje dag fortfarande, vi står varandra väldigt nära och har haft lite svårt att klippa navelsträngen så att säga Kan ha med det att göra men jag har även där vänner som gör samma sak och de är inte adopterade. Separationsångest har jag haft en del också...svårt att säga....Tror nog att separationsångesten kanske kan ha att göra med att jag är adopterad om jag måste peka på något....Själv då?

mammatillvictor

Äldre 15 Jan 21:44

#5

Myrna skrev 2008-01-15 21:08:47 följande:

Jag tänker vanligtvis inte heller på att jag är adopterad men i.o.m att jag blivit förälder själv har jag funderat lite mer på saker som är relaterade till att jag är adopterad.Har väl inte direkt upplevt att jag haft problem just för att jag är adopterad men ibland har det varit tjatigt att ens svenska nationalitet blivit ifrågasatt och visst har jag stött på såväl positiva som negativa fördomar som grundar sig på att jag ser asiatisk ut. Detta hände dock mest tidigare på den lilla bruksort där jag är uppväxt, här i storstan där jag bor numer smälter man in mer.Känner igen det där med separationsångesten. Lider svårt av den nu när jag håller på att skola in min son på dagis. Men, men man får bita ihop och göra sitt bästa för att inte projicera sin ångest på sonen. Vad var det där med matte och adoption? Det har jag aldrig hört innan. *nyfiken* Jag är urusel på matte och skyller gärna detta på att jag är adopterad *ler*.

Vad jag menade med att jag är dålig i matte har nog mer med mig som person att göra, inte det faktum att jag är adopterad. Kanske är det ärftligt att ha svårt för matte?

mammatillvictor

Äldre 16 Jan 09:18

#8

Destined star skrev 2008-01-16 06:44:55 följande:

hej tjejer::. har faktiskt iinte heller på stå att jag haft några problem, visst det finns väl ett o annat ljushuvud där ute men i överlag , jag har alltid varit självständig, har en bror som oxå e adopterad som har varit aldeles för mkt på fel sida av lagen om ja säjer så beror de på adoption eller dåligt sällskap????

Jaaa, många hade nog sagt att det är för att han är adopterad vilket jag anser är befängt. Tror helt klart på dåligt sällskap. Det är ju verkligen att spekulera kring varför man är som man är, vad ev svårigheter beror på, det är för lätt tycker jag att skylla på att man är adopterad. Man ansvarar ju själv för sina val och jag tror det handlar mycket om vilka kompisar man får, hur ens föräldrar bekräftar en under uppväxten. Det gäller ju även barn som inte är adopterade och lever med sina bioföräldrar.

mammatillvictor

Äldre 16 Jan 14:12

#11

Utlandssvensk skrev 2008-01-16 11:51:57 följande:

Jaha, dâ fâr man väl ställa in sig pâ att fâ ett barn som inte kommer att bli matematiker dâ...

HAHAHAHA

mammatillvictor

Äldre 16 Jan 14:14

#12

inoka skrev 2008-01-16 13:49:34 följande:

Jag är bra på matte, det enda ämne jag har 5a i *S* För mej är det värre med svenskan eftersom jag pratar rätt grov ödialekt som är en blandning av 2 öar. Men min svenskalärare sa att eftersom jag var adopterad var det kanske så att jag hade svårare att lära mej svenska...*S* Men det är det ju inte..men man hör mkt kul. Grannen adopterade en liten tjej från bogotá och hon var 1 år när hon kom hit vilket oroade hennes farfar, för hur ska hon kunna lära sig svenska men eftersom jag pratade flytande skulle nog Jolie med kunna det :)

Ja, jag fick höra att det var konstigt att jag tyckte om att sova i säng eftersom man väl i i Anderna ligger på bastumattor och sover?! Fick också frågan en gång om jag tyckte svenska var svårt att lära mig....jag var 3 mån när jag kom till Sverige....

mammatillvictor

Äldre 16 Jan 14:15

#13

Fick också en kommentar från samma person att jag har ovanligt vita tänder...kanske har man det i Sydamerika/djungeln! Jag svarade att det beror på att jag äter bara rått kött från djur jag fångat själv som man gör i djungeln....därav mina vita tänder......

mammatillvictor

Äldre 16 Jan 21:41

#20

Cerdrica skrev 2008-01-16 16:12:05 följande:

*asgarv*

Myrna skrev 2008-01-16 19:43:43 följande:

Aj då, läste slarvigt! Tycket väl att det läte lite konstigt att generalisera så där....

Destined star skrev 2008-01-16 19:18:48 följande:

vietnammamma: så resonerar jag med...har fått många kommentarer om det men tror mer på taskigt sällskap o dålig självkänsla, vilket iof jag hade med pga mobbning men jag tog den vita vägen så att säja... min mobbning kan ska ja tillägga att det inte nån stans handla om min hudfärg utan för att de bara sökte en hack.kyckling o pga en dålig lärare fick inte tjejerna som ville hjälpa mig o sätta stopp göra det... tänk vad arg jag kan bli på sånt... om de fått ta tag i det o stoppat hur hade nitt liv sett ut i dag????

Ja, det är fruktansvärt med svaga lärare, vet hur det är, har själv inte blivit mobbad utan tagit parti för en som var mobbad i min klass, slutade med att jag blev utfryst och mordhotad

Lärarna gjorde ingenting....

mammatillvictor

Äldre 19 Jan 17:40

#30

Myrna skrev 2008-01-19 17:34:38 följande:

Ja, frågor av typen "har dina föräldrar varit snälla mot dig" vet jag aldrig vad jag ska svara på. Man får väl svara med motfrågan "varför frågar du det?"

Jag gillar inte heller den frågan! Och samma sak, åh, så dina föräldrar har adopterat dig, då har du väl varit tacksam och aldrig sagt emot dina föräldrar.....Det är provocerande...Tacksam, näe, tror inte det.....klart jag bråkat med mina föräldrar på samma sätt som mina vänner gjort med sina bioföräldrar!!

mammatillvictor

Äldre 11 Mar 14:49

#41

Vildrosen skrev 2008-03-11 11:42:56 följande:

emcjohn. Detta med släktforskning. Förklara varför det blev ett problem? När jag adopterar ett barn så adopteras det ju till min familj och min släkt. Det får ärva oss, tex släktgården... så det är väl naturligt att en släktforskning kan handla om den släkt man är adopterad till? Mitt adopterade barn blir ett barnbarn till mina föräldrar, ett barnbarnsbarn till mina morföräldrar, osv. Det sitter väl inte i generna? Vårt barn får ett kulturellt arv från vår släkt. Så nu är jag nyfiken hur du som fd adopterat barn upplevde det. Var det inte såsom jag beskriver? Jag tycker att om inte det adopterade barnet ses som en fullvärdig medlem av släkten ska man inte adoptera. Sedan är det ju en annan sak att det någon annan stans i världen finns en biologisk mor, vars barn dock är bortadopterat.

Jag ger min bild av det eftersom jag också är adopterad, kanske har emcjohn en annorludnda syn än vad jag har: Jag tycker det är som du beskriver det, att mina adoptivföräldrar är ju min familj och vi, jag och min adopterade bror ingår i detta släktträd precis som om vi vore deras biologiska barn. Adoption= att ta upp som sin egen. Men kanske är det olika hur man känner det som adopterad. Jag tycker också att man måste se det adopterade barnet som en fullvärdig medlem i släkten också men hur det adopterade barnet känner det är ju en annan sak. Jag känner mig som en fullvärdig del av vår släkt.

mammatillvictor

Äldre 18 Mar 05:59

#79

Tänk vad olika det kan vara! Jag ser mina adoptivföräldrar ENDAST som mina RIKTIGA föräldrar och har ALLTID känt att jag tillhört min släkt och min familj till 100%.

mammatillvictor

Äldre 18 Mar 09:16

#81

Ethi skrev 2008-03-18 08:18:24 följande:

Hur kan någonsin hur du upplevt och upplever just din personliga situationer någonsin vara provocerande för andra? Jag tycker absolut inte att det är provocerande, jag tycker att det är sorgligt och lider med dig. Inget barn ska behöva växa upp så. Ett problem och det enda som jag kan uppleva som provocerande, även om jag kanske mer ofta skulle använda ordet frustrerande och sorgligt... Är däremot tycker jag när vuxna adopterade som haft en usel uppväxt (och även som biologiska barn till sina föräldrar knappast skulle ha varit nöjda med sina uppväxter om de sett likadana ut) drar alla adopterades liv över sin egen personliga kam och gör sig till språkrör för dem. Oavsett hur deras uppväxtvillkor ser eller sett ut.

Amen

ni som är adopterade.....

INNEHÅLL