
-
Ursäkta att jag lägger mig i eran tråd (jag väntar på att att bli adoptivförälder men är inte adopterad). Jag håller fullständigt med TeddyTezzan det är INTE samma sak att vara fosterfamilj och adoptivfamilj! Jag tror (hoppas) att det mest är folk som inte är instatta i frågan som gör den liknelsen.TeddyTezzan skrev 2008-01-24 07:30:44 följande:Men däremot kan jag ta lite illa upp när vissa människor ser likadant på adopterade barn och fosterbarn.För mej är det inte samma. Men det är så olika vad folk tycker och känner.
-
Så hoppas jag att vi kan få våra kommande barn att känna!!!!Vietnammamma skrev 2008-03-11 14:49:20 följande:Jag ger min bild av det eftersom jag också är adopterad, kanske har emcjohn en annorludnda syn än vad jag har: Jag tycker det är som du beskriver det, att mina adoptivföräldrar är ju min familj och vi, jag och min adopterade bror ingår i detta släktträd precis som om vi vore deras biologiska barn. Adoption= att ta upp som sin egen. Men kanske är det olika hur man känner det som adopterad. Jag tycker också att man måste se det adopterade barnet som en fullvärdig medlem i släkten också men hur det adopterade barnet känner det är ju en annan sak. Jag känner mig som en fullvärdig del av vår släkt.
-
Glöm det du sa till din mamma, det är föräldrars lott att höra sånt från barn i den ålderninoka skrev 2008-03-12 23:08:31 följande:emcjoh: åh...jag vet hur jag var själv då. Att mina föräldrar ens överlevde min 14 års kris.. Jag var snäll som barn och tog igen det senare..*S* Jag sa så mkt hemskt till min mamma i den åldern att jag skäms. Det värsta som jag sa och som jag har ont av än i dag var att jag sa att jag önskade de aldrig fått mej. Usch va jag ångrar det. Och om jag tycker det var jobbigt så vill jag knappt fundera på hur mina föräldrar kände det. Det var även då jag drog i gång min längtan att söka mina rötter. Men jag fann dem inte förens för 7 år sen och det var nog tur det.
Jag sa det samma til mina biologiska föräldrar
-
Glöm det du sa till din mamma, det är föräldrars lott att höra sånt från barn i den ålderninoka skrev 2008-03-12 23:08:31 följande:emcjoh: åh...jag vet hur jag var själv då. Att mina föräldrar ens överlevde min 14 års kris.. Jag var snäll som barn och tog igen det senare..*S* Jag sa så mkt hemskt till min mamma i den åldern att jag skäms. Det värsta som jag sa och som jag har ont av än i dag var att jag sa att jag önskade de aldrig fått mej. Usch va jag ångrar det. Och om jag tycker det var jobbigt så vill jag knappt fundera på hur mina föräldrar kände det. Det var även då jag drog i gång min längtan att söka mina rötter. Men jag fann dem inte förens för 7 år sen och det var nog tur det.
Jag sa det samma til mina biologiska föräldrar
-
Hon blev så klart ledsen men sa att det var sånt man kunde säga och att det var försåeligt. Jag hävdade intensivt under en period att de inte var mina föräldrar utan att jag visste att jag var adopterad för dom var så dumma
-
Jag förstår dig men det är den vuxnes ansvar att hantera sånt. Du var nog ett underbart barn och det är nog det dom kommer ihåg idaginoka skrev 2008-03-12 23:46:01 följande:Fru hemlig: Jag har till och med fortfarande lite ont i hjärtat och ser framför mej när jag sitter hos mormor( jag har växt upp i samma hus som dem, vi på övervåningen och de på underv) och äter sötlimpa som jag doppade i kaffet och mormor gråter och säger att hon bara gjorde sitt bästa för mej och min bror. Hon passa oss i 2 veckor då mina föräldrar var i israel och vi hade väl bråkat som vanligt. Men jag glömer ALDRIG den meningen.
-
Ja det är nog föräldrars lott. Det är ju en frigörelseprocess. Nu får du själv se och din mamma kan gott titta påinoka skrev 2008-03-12 23:52:26 följande:Fru hemlig: Jag var helt bedårande *S* Nä bara skämtar..jag var rätt snäll när jag var liten men revolterade rätt ordentligt när jag var tonåring. Eller ja..här ute var revolt nog om man var ute sent och drack cider...*S* Mamma skrattar lite elakt när hon ser hur min älskade lilla dotter är i sitt sätt och säger alltid nöjt att ja du snart får du känna på hur vi hade det..*S*
-
HihiEthi skrev 2008-03-13 08:50:48 följande:Öh, borde kanske ha läst resten av inläggen också... Det var inte meningen att snudd på citera dig Fru Hemlig (ser man på, vi har samma åsikter igen *fnissfniss*)!
Man kan i grunden vara väldigt lika även om man har olika syn på vissa mer eller mindre ytliga saker
-
rungirl jag tycker inte att det är det minsta provocerande att du ser det biologiska som viktigt i ditt eget familjebildande. Jag har många vänner som gör det och lagt stora pengar på ivf och andra behandlingnar. För mig däremot käns det inte viktigt med biologiska band till mina kommande barn. Där är vi alla olika, adopterade som icke adopterade.
Jag är ledsen att du inte känner band till den familj där du växte upp men är mkt glad att du äntligen har fått en famil! -
Jag tycker att det är lika viktigt att respektera att folk ser det biologiska som det mest viktiga som att andra inte gör det. Sen kan man inte alltid förstå varandra men det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att man respekterar att olika människor känner på olika sätt.
-
Kunde inte skrivit det bättre självEthi skrev 2008-03-18 08:18:24 följande:Ett problem och det enda som jag kan uppleva som provocerande, även om jag kanske mer ofta skulle använda ordet frustrerande och sorgligt... Är däremot tycker jag när vuxna adopterade som haft en usel uppväxt (och även som biologiska barn till sina föräldrar knappast skulle ha varit nöjda med sina uppväxter om de sett likadana ut) drar alla adopterades liv över sin egen personliga kam och gör sig till språkrör för dem. Oavsett hur deras uppväxtvillkor ser eller sett ut.