Bearbeta?
Jag var alldeles för chockad de första månaderna och hade dessutom varit nära utbrändhet på jobbet innan. JAg mår fortfarande efter två år (12/2!) inte bra. Jag (och efter födseln även Edvin) flyttade ju runt på en hel massa sjukhu och hann avverka sex!!! kuratorer innan jag hamnade hos den sjunde kuratorn hemma på vårdcentralen. Den sista gav mig inget så jag avbröt och mådde sämre och sämre tills jag var "tvungen" att börja arbeta igen när maken skulle vara föräldraledig. Då havererade allt igen och jag är 50% sjukskriven, men får nu hjälp av en psykolog. Mycket bättre resultat än att bara prata med kuratorn...
Jag började även skriva en retroaktiv dagbok om allt som hände (känslor, ord som blev sagda, o.s.v.) från att jag började bli sjuk tills vi kom hem från sjukhuset (4½ månad senare) med vår lilla älskling. Jag hade stängt av känslorna under sjukhustiden och skrev då en "dagbok" helt utan känslor, bara vilket sjukhus jag låg på, vilket rum, om jag hade suttit känguru och lite till. För ett år sedan (ett år efter allt hade hänt) började jag skriva min nya dagbok och det går ganska långsamt eftersom det är smärtsamt att återuppleva alla känslor. Min man undrar hur jag kan komma ihåg alla detaljer så väl, men jag kan bara säga "jag bara minns"! Jag tänker skriva klart och låta de av mina nära som vill, läsa den då. Jag tänker komplettera med bilder och bränna en skiva...