HJÄLP- Jag har förlorat mig själv och vet inte vem jag är!
Jag vet inte vem jag är längre. Det är en sån obehaglig känsla och jag kan inte vara mig själv, för jag vet inte hur jag är.
Det kanske låter konstigt men jag har faktiskt ingen aning. Det käns som att jag r en tom människa och om jag ska göra eller säga något så måste jag göra det helt mekaniskt och ta på mig en roll, för anars fungerar jag inte. Det är som att jag inte har någon själ. Detta är särskilt jobbi.gt pga att jag har två små barn att ta hand om.
Vet inte vad som lätt till detta men en gissning från mig själv är att det kanske beror på att jag brytit ner mig själv. Har haft en jobbig barndom men jag tar det från att jag träffade min man. Jag blev inte direkt kär eller förälskad i honom men han stod för trygghet och jag orkade inteblisårad eller lämnad igen. I mina tidigare förhållanden kände jag mig aldrig säker och killarna gjorde alltid slut. Med min man kände jag mig trygg och säker och kände på mig att han är inte nån som kommer lämna mig. Jag ville så gärna att jag struntade i att jag kanske inte kände så mycket som jag borde. Eller jag älskade honom men kanske inte på rätt sätt. Jag vet inte men han skulle bli en jättebra pappa och det var viktigt för mig. Det blev ialla fall vi och min stora önskan var nu att få
barn. Men det visade sig att det inte skulle bli lätt. Jag mådde ständigt dåligt över barnlösheten. Jag "levde" inte under denna period och förlorade både vänner och jobb. Alla pengar sparade jag också till IVF. En dag blev jag med barn som var "det enda" jag ville. Men jag kände inte den totala lycka som jag trodde jag skulle känna och blev besviken på mig själv pga det. Sen fick jag en sjukdom som gjorde att jag inte kunde koncentrera mig på så mycket annat. Sen föddes min son och jag blev igen väldigt besviken på mig själv när jag inte grät av lycka när han föddes. Jag började älska honom efter födseln men just när han föddes så kände jag ingen lycka eller kärlek. Undrar fortfarande vad det är för fel på mig:( Sen har jag mest varit konsentrerad på honom och inte tänkt så mycket på annat. Det jag i så fall tänkt på är att jag måste bete mig mer moget och vuxet när jag träffar andra föräldrar pga att jag alltid är yngst och på något sätt ville bevisa att jag var mogen att vara mamma och för att passa in.
Sen föddes mitt andra barn och jag blev återigen besviken på mig själv för att jag inte kände lycka direkt vid födseln.
Nu sitter jag i alla fall här med två barn att ta hand om på dagarna och jag känner mig så deprimerad och lättirriterad. Jag är allt annatän den underbara mamma som jag drömde om ochtrodde att jag skulle bli. Jag trodde att ett barn i sig skulle göra att jag inte behövde något annat och att jag alltid skulle sväva på moln.
Jag vet inte vad jag "ska bli när jag blir stor", jag vet inte var jag vill bo, hur jag vill bo, vad jag har för stil, vad jag vill göra om dagarna , vad jag känner eller någonting. Jag vill bara ta tag i mitt liv nu och göra det jag vill för att kunna må bra och för att bli en bra mamma åt mina barn. Men jag vet ju inte vad jag vill! Jag vet inte ens vad jaghar för personlighet. Jag känner mig som sagt helt tom. Hur ska jag kunna hitta mig själv????? Jag kanske aldrig ens har varit mig själv och nu är hela jag borta:( Hjälp-vad ska jag göra??????????