Tycker redan det är tråkigt att vara hemma, vad göra?

Vet du; jag förstår precis vad du menar och det är nog inget konstigt att känna så :)
Fram till att dottern var några månader älskade jag att vara hemma, sedan började jag bli rastlös. Kändes som om dagarna gick utan att något intressant hände och att livet utanför gick vidare och man själv stampade på samma ställe.
Jag och maken diskuterade kring detta och då han gärna kunde tänka sig att vara hemma lite så började vi dela föräldraledigheten. Jag började jobba 2 dagar/vecka när dottern var åtta månader och vi kommer att fortsätta dela föräldraledigheten tills hon börjar dagis om någon månad. NU känner jag att jag får det bästa av två världar; jag får vuxentid och vara mig själv och inte enbart mamma samtidigt, som jag också får mycket tid till att umgås med dottern.
Trodde först att jag skulle bli tröttare av att varva föräldraledighet med jobb men snarare tvärtom! Nu är jag glad och pigg igen och orkar vara en mycket roligare mamma när jag väl umgås med dottern.

Kanske idé att börja jobba litegranna samtidigt som du är föräldraledig resten av tiden?

Hejsan!!
Finns det inga aktiviteter på dagarna för mammor och barn?? Typ babysång i  kyrkan, öppen lek eller ingen här på fl som finns i din närhet??

Kan inte pappan vara hemma från kanske 6 månader så du har ett mål att se fram till Eller om ni delar på föräldraledigheten från ännu tidigare om du vill det???

Jag tänker som ovanstående - om du nu mår så dåligt av att vara hemma, MÅSTE du vara hemma då? Kan inte barnets pappa ta ledigt när bebisen har slutat helamma?

Här är en till!! Min tjej är 2½ månad och jag var inne på jobbet i fredags och pratade med dom om att ta några skift ibland eftersom vi även jobbar kvällar och helger.

Annars tar jag tiden och passar på att plugga. Just nu är det Marknadsföringstenta som hägrar. På lördag skall jag börja läsa Ekonomistyrning och sedan är det Matte, Photoshop och Dreamweaver som står på schemat

Hade aldrig funderat på att plugga sen jag slutade gymnasiet -92 men när jag fick sonen i november -05 behövde jag något att göra så jag anmälde mig till lite strökurser. Man får nämligen läsa på distans samtidigt som man får FP förutom de dagar man måste vara på skolan (typ tentor).

Hej!

Hade gärna bytt med gubben, men han vägrar vara hemma. Det gjorde han klart innan vi skaffade barn.

Vi delar på sjukdagar osv när vi båda jobbar, för han har egentligen lättare att vara hemma än jag som reser en del i mitt jobb och har mycket möten och kundkontakter.

Så tyvärr får jag väl bara härda ut.

1980 längtar, visst finns det öpnna förskolan osv, men när man bara känner sig ledsen och inte als social och bara less på sitt instängda liv, så vill man inte träffa nya människor.

Vänner o bekanta har jag, det är bara det att de jobbar hela dagarna.....

Tyvärr har jag ett sånt jobb att när jag väl börjar jobba igen så måste jag jobba, varje dag, det räcker inte att bara typ jobba 2 dgr/v.

Annars hade det vart den ultimata lösningen

Kanske du behöver att gå till en o prata..

Jag var också less på att vara hemma.. Är det nu också..

Men gick till öppna förskolan.. Visst är det inte skoj allti.. Men sonen älskar att vara där.. Så vi går ditt.

Är hemma väldigt mycke för jag känner ingen här.. så det blir nästan alldrig någon vuxen prat.. Lillen kan ju inte svara så bra.

Första steget att börja träffa andra är svårt. Men du är inte själv..

Men att låsa in sig hemma blir bara svårare för då tänker du bara på hur du har det.. Försök att komma ut lite..

Jag känner likadant! Har iof haft möjlighetet att jobba lite, mest på distans men också varit inne på jobbet några strödagar. Nu ska jag läsa lite kurser en på distans och en på kvällen, då får jag komma väg lite.

Jag har också tagit med mig sonen till jobbet ibland bara för att äta lunch, då får man iallafall lite verklighetsförankring.

Det finns ingen föräldragrupp vars mammor du kommit kontakt med?
Annars kan det ju vara idé att höra av sig och fråga om de är sugna på lite fika och småprat?
Vår föräldragrupp träffades (och träffas ännu) med jämna mellanrum. Det blir en behaglig stämning då alla är på samma plan och man kan "komma som man  är" för dagen. Man stöttar varandra när det är jobbigt, för det är inte bara skoj med små barn.

Annars skulle jag nog råda dig att ta kontakt med kurator att ha samtalsstöd med. Kan vara bra att bara få ösa ur sig allt det man funderar och grubblar om till någon som kan ta emot allt.

Men att din man inte vill vara hemma är väl inget skäl till att inte vara det? Om du inte heller vill så måste ni ju dela!