16-årig pojke dog i går på barnakut, malmö?

fy vad hemskt... en mamma och pappa måste väl ändå få reda på saker å ting.. han var ju minderårig...
har inte läst eller hört nåt om de...

har ingen aning om vad som hänt men nej man behöver inte vara död för att prästen ska komma... om hon inte fick komma in till pojken så "höll dom nog på med" honom.. hade han varit död så borde dom ha tagit in henne och visat hennes son... jag tycker att hon verkar ha fått ett dåligt bemötande, någon ur personalen borde ha tagit in henne i ett rum och förklarat vad osm hänt samt vad som pågick.. men det är oftast personalbrist det handlar om och alla var nog upptagna förskrackligt

Nej gud, ni har missuppfattat mig!
Kanske var jag otydlig. Mamman kom in i går till väntrummet direkt när hon kom dit. Hennes kom in med ambulans. Hon pratade hastigt med mig och frågade var hennes son var. Jag visade henne att han var längre ner i korridoren och följde med en bit. Sedan var hon med pojken hela tiden. Det värsta var att mamman kom sen gående med två sköterskor som höll henne. De mötte pappan vid ingången. Sedan gick föräldrarna hand i hand och sen kom prästen. Jag mår inte bra av detta. Är kanske för känslig?

Jag tycker inte du är "för känslig". Man kan ju leva sig in i situationen när man själv är förälder och även om man inte känner personerna så kommer det ju så "nära" när man möts sådär.. Det blir genast mer påtagligt än om man läst en liten notis i tidningen.

Så ledsamt. Jag sänder en tanke till pojkens föräldrar och närmaste..

Usch, jag föstår att det var uppskakande för er föräldrar i väntrumet! Tycker att personalen kunde varit lite smidig ven med er och kanske lugnat stämningen lite - även om de inte får tala om vad som hänt och hur det sedan gick. Det är klart att en präst inte bara behöver komm vid ett dödsfall, men eftersom det verkade så akut och dramatiskt för pojken, som du beskriver så undrar man ju....

usch vad hemskt!! förstår att du går och tänker på detta.Vem hade inte gjort det?? Hoppas hoppas att allt gick väl med pojken.

ok. nej du är absolut inte för känslig.. när jag födde vårat andra barn så var vi ute i korridoren och gick på fl efteråt, då gick storlarmet och van som jag e (jobbat på hjätavdelning) så ställde jag mig längs väggen för att bereda väg..vet ni vad min sambo gjorde? ställde sig MITT för dörren där det stod akutrum..*fniss* jag knuffade såklart bort honom och vi såg dom komma springandes med barnet hänfandes i famnen... den synen glömmer jag aldrig... jag hade dessutom innan mött pappan och pratat med honom då han inte mådde så bra och fick företräde till toa   men då jag såg dom komma med bebisen så gick jag in i vårat rum och grät... tänker på det fortfarande trots att det är 1,5 år sen snart.... så som vi uppfattade det så klarade sig barnet och DET känns skönt så jag förstår att du vill veta vad som hände!

Nej fy! Skulle reagerat precis som du! Och med tanke på att mamman sen kom med två sköterskor och mötte upp pappan, plus att prästen sen kom...verkar ju inte som ett gott tecken...herre gud, så fruktansvärt!

Deta ar val inte konstigt att du funderar over det. Sedan jag blev mamma har jag borjat ta valdigt illa vid mig av att se eller hora om barn som lider av olika anledningar. Tyvarr finns det nog inget satt du kan fa klarhet i hur det gick.