Jag har en fråga.
Är det rätt att ge elever i årskurs ett skriftliga omdömen?
Själv tycker jag inte det, anser att det är alldeles för tidigt, barn ska få vara barn, skolan ska vara något roligt, inte förknippas med ångest redan i år ett.
Nej, jag tycker det är för tidigt. Allra tidigast från 3:an ...
Jag tycker det är bra. Då kan man lägga resurser på barn som har lite svårare för sig. Jag som förälder skulle uppskatta att få reda på hur det går för mitt barn i skolan. Däremot ska det inte ses som något betyg!!!
bättre om läraren diskuterar hur barnet utvecklas från den ena årskuren till den andra, för att tidigt upptäcka konsentrations- eller inlärningssvårigheter. håller med om att det är på tok för tidigt att betygsättas och jämföras med de andra eleverna.
Det sägs att det inte är ett betyg men det är väl precis vad det är. Vi skriver omdömen till våra elever och de springer runt och jämför med sina klasskompisar precis som de gör med sina betyg och elever mår dåligt när de får omdömen som är mindre bra.
Ett omdöme är en värdering som talar om huruvida eleven är bra eller mindre bra precis som betyget.
För att va ärligt tycker jag det är helt korkat pga att barn ofta inte är mogna i den åldern och vissa har särskilda behov men är för smarta för att gå i särskola, vad sjutton händer med dom då?? Usch man får mardrömskänslor när man läste om det på text tv..
Jag hörde några elever på radion som fick frågan om vad de tyckte om de nya omdömena. (Jag gissar att de gick i ca år 4-6.) Alla tyckte att det var bra, för då skulle de skärpa sig mer i skolan. Ett par tyckte att det var bra för då skulle föräldrarna kunna säga till när det var dags att skärpa till sig. Jag häpnade! Jag tycker att när man går i 4-6:an, så bör man själv kunna ansvara för sitt beteende i klassrummet, samt kunna förstå när läraren påtalar att man behöver "skärpa" sig på lektionerna. Visst, det är föräldrarna som bär det yttersta ansvaret för sina barn, men ska vi verkligen behöva införa omdömen i skolan så att föräldrarna ska ha möjlighet att säga till sina barn när det är dags att skärpa till sig?!
kan väl ha "hemliga" betyg som bara vi föräldrar får se. Klart man vill veta hur barnen ligger till. Då kan man ju lättare se vilka som har det lätt för sig och som kanske t.ex. behövs flyttas upp en klass eller gå om alt. få extra hjälp.
Jo, iofs men inte som barnet tar del av, och jag tycker som ni sa att det är inte på föräldrarnas ansvar först o främst MEN man kommer inte ifrån att man som förälder har ett allmänt ansvar för barnet inte bara privat utan även se vad man kan göra för att barnet ska må bra,trivas o prestera efter sin bästa förmåga.
Jag är lärare. Högstadielärare visserligen men denna debatten måste jag hur som helst ha en åsikt i anser jag. Jag tar så småningom emot de små liven.
Jag ser både positiva och negativa aspekter i frågan. Det positiva är i mångt och mycket tilllärarens fördel men det gagnar även eleverna. Som lärare tvingas vi utvärdera undervisningen mer. Vad har varje enskild elev lärt sig och åstadkommit, vad behöver de mer resp. mindre av. Vilket stöd behövs. Vad måste jag jobba på. Jag måste engagera mig i varje elev och se och sätta mig in i varje enskild elevs kunskapsutveckling. Detta ger utdelning till eleven också. Förutsatt att läraren tar sitt yrke på allvar. (Inte alla som gör). Nu tar ja ginte upp allt som jag ser som positivt men det ovan är något.
Det negativa må vara pressen eleverna kan utsättas för. Tvingas barnen ur sin barnroll tidigare. Blir det tävlan emellan? o.s.v. I dessa frågorna är min åsikt att det är upp till oss vuxna. Föräldrar och lärare. För mig som lärare så gäller det ju att finna rätt attityd i klassrummet. Diskutera varför och till vad omdömena är. Deras syfte. Föräldrarnas roll är densamma. Avdramatisera det hela.
Svenska skolan behöver hur som helst en upprustning. Skakas om. Detta är nog ett steg i "rätt" riktning.
Är man som förälder delaktig i sina barns skolgång och för en dialog med läraren och har krav och frågor så kommer även detta gå bra.