Detta var pinsamt...

Här kommer mina bidrag

Var i London med en kompis när vi var runt 20. Vi kom hem en sen natt till vandrarhemmet och träffade på de två coolaste grabbarna (som vi tidigare spanat in) Vi sätter oss alla i trappan och pratar. Efter ett tag, totalt överraskande lägger jag av en jätte brakare. (kände inte att den var på väg) Vad som går igenom mitt huvud på några millisekunder är följande:
Oj, hjälp det var jag!!! men det var kanske ingen som märkte...... jo, alla märkte... hm, de vet nog inte att det var jag, jag kan nog säga att det inte var jag....... nix, de vet att det var jag....
Ville bara trolla bort mig.

Sen har jag lyckats hoppa in i fel bil också - hur förklarar man det när det sitter 3 totalt okända människor i bilen??
Lite disträ är jag allt

Jag har fler på lager - återkommer

Som nybliven mamma var jag ganska virrig (det är ju så mycket att tänka på...)
Gick med bebis till affären och skulle handla mat. Ja, ni vet klä på bebis, fram med vagn, bebis gråter slänger på sig en jacka och rusar ut för att bebis inte ska gråta mer.
Inne i affären ställer jag mig i kö i kött/ost disken och märker hur varm jag är. Öppnar jackan. Känner att jag fortfarande är hur svettig som helst och håller på att dö av värmeslag. Under min jacka har jag en tunn jackliknande sak så jag öppnar den med. Sen handlar jag och går omkring i affären läääänge (jag har ju massor av tid) Väl vid kassan tycker jag att det börjar bli lite kallt så jag ska till att stänga min tunna jacka och ser då till min förskräckelse att jag hade inget under annat än min bh. Mina byxor var också uppknäpta. (jag som hade trott att folk hade kollat på min söta bebis....)

Precis i början när dottern bara var ngn vecka skulle jag till läkaren med henne. Det var första ggn jag åkte själv med henne. Det var över 35 grader varmt ute, jag kände fortfarande av mitt kejsarsnitt och jag hade aldrig varit hos läkaren förut och var lite osäker om jag hittade dit. I alla fall är jag sent ute och stressigt packar jag in min tjej i bilen och åker iväg. Sen kan ni tänka er - svettigt, gråtande bebis, får åka 10 varv runt kvarteret för att hitta parkeringsplats. Försöker trösta bebis som är jätte svettig hon med. När jag väl har letat mig in till läkarmottagningen fullkomligt dryper jag av svett och när jag står vid receptionen och ska anmäla oss börjar Annelie gråta igen och då slår det slint i mitt huvut. All data förpassas längst bak i huvudet totalt otillkomligt. Tjejen i receptionen behöver lite information om oss, bla frågar hon när Annelie är född. Jag svarar 1:a Juli (hon är född 7 Juli) 1:a Juli var beräknat datum. Vårat hemtelefonnummer hade jag ingen aning om. Var min man jobbar någonstans likaså. För att inte tala om personnummer på min dotter och man!!! Gu vad jag skämdes. Som tur var, var tjejen jätte gullig och sa att vi tar det över telefon senare.
Men jag har lärt min läxa - alltid ta hand om bebisen först , då går allt så mycket lättare.

*puffar upp*

Jag vet inte hur många ggr jag har kommit till jobbet och haft skor som inte matchat kläderna.
Eller mina ögon rinner lätt när det blåser ute, kommer fram till jobbet och ser att mascaran runnit - hur kul är det.

Men vad sägs om den här Jag har uppträtt iklädd smurfkläder och mimat till "saft, saft hallonsaft" för hela skolan när jag var ca 13 år!