Detta var pinsamt...

Men Snurp, du är ju helt makalös!

En av mina värsta:
Jag jobbade på ett "upplevelseställe" som bestod av ett museum och en vikingagård. Företag kunde boka guidning och fest för sina anställda. Jag guidade en grupp karlar på museet, och skulle sedan hålla i aktiviteterna under vikingafesten. Det var nån kilometer mellan ställena, så gruppen packade in sig i sina bilar och åkte i förväg medan jag stängde museet. Givetvis blev jag försenad, så jag kastade mig in i min stora, i mitt tycke ganska fräcka, bil och vrålkörde ner till parkeringen, som bestod av en stor grusplan. Karlarna var precis på väg från parkeringen, men alltså väldigt nära fortfarande. Jag siktade in mig på en lucka mellan två av deras bilar, men slirade till i gruset - och MISSADE. Med världens brak körde jag rakt in i hörnet av en Volvo(?) som tillhörde en av karlarna. Min framlyckta blev till mos, men hans bil klarade sig som tur var ganska bra (min bil var väldigt låg, och hans hade en sådan där praktisk gummiaktig kant baktill). Gubbarna bara stirrade, och sedan började de asgarva. Och efter att ha gjort detta i allas åsyn var jag alltså tvungen att jobba vidare under flera timmar på deras rätt blöta fest. Riktigt pinsamt..

linda76--> Stackars kille!!

Här kommer ännu en av mina bravader:

När jag gick i åttan eller nian skulle det hållas informationskväll för de blivande sjuorna och deras föräldrar. En hel del äldre syskon (som jag alltså gick i skolan med) följde också med. Eftersom det var relativt få som valde att läsa språk ville språklärarna pusha lite för sina ämnen. Vi var sex stycken som gick med på att klä ut oss till tyskar, fransmän och britter och framföra en "tjusig" koreografi till Cabaré-låten, ni vet (Willkommen, Bienvenue, Welcome...). Jag var fransman i basker och mustach (bara det var ju lite pinsamt).

Våra lärare hade strängt förmanat oss att tänka ut ett bra svar på frågan "Varför är det bra att kunna språk?", som skulle ställas till var och en av oss på scen. Jag hade ett kanonbra, klatschigt svar som jag var ganska stolt över. När vi höll på att byta om anförtrodde den andra "fransmannen" mig att hon inte hade något svar, och undrade vad jag skulle säga.

När vi sedan står på scenen blir det den andra "fransmannens" tur precis innan mig, och med fasa hör jag hur hon använder MITT svar. Läraren vänder sig med ett stort leende till mig, som stammar fram något intelligent i stil med "Äääh.. Uuuhm..." under en längre stund. När läraren börjar se irriterad ut famlar jag efter första bästa svar och kläcker ur mig: "Ja, det är ju bra när man är med i EU och så...". Till saken hör att jag var en av skolans mest högljudda EU-motståndare, och detta underminerade ju så att säga mina vidare argument i frågan.

Detta kanske är en urban legend vid det här laget, men det skall enligt historien ha hänt en bekant till en kompis:

En kvinna i medelåldern gick på anmälde sig till en datakurs som behandlade internet och mailanvändning. På första träffen säger läraren: "Då vill jag att ni skriver in www.hotmail.com i fönstret och trycker på enter!". Kvinann gör som hon blir tillsagd, men eftersom hon inte är så haj på engelska stavar hon som hon tycker att det låter: www.hotmale.com. Sidan som dyker upp är INTE ett mailprogram, och den stackars kvinnan, som inte vet hur man stänger ned fönstret, få generat sitta och vänta tills läraren kommer och hjälper henne..

Ähum, vi kan väl säga som så, att jag känner mig lätt bortgjord för tillfället...

www.familjeliv.se/Forum-5-67/m435338.html