Bära spädbarn

att ett spädbarn inte "vill" ligga själv. Jag tror inte att något friskt spädbarn *vill* ligga själv.
jag menar att om barnet protesterar me dgråt så tolkas det ofta som att barnet inte vil ligga själv. om barnet inte protesterar med ljud så tolkas det ofta som att barnet *vill* ligga själv.

Har börjat fundera mer över det här med nattning och samsovning också. Vi samsover därför att han behöver bröstet för att sova tryggt men jag börjar bli mer och mer kluven ju mer man läser om olika teorier och metoder. Ska man låta det vara så här eller börja avvänja? Är så orolig för framtiden och jag vet inte om jag vågar lita på att allt bara löser sig självt, men samtidigt vet jag inte heller om jag vågar tillämpa någon metod. Vill ju inte förstöra och bara göra det värre genom att testa hela tiden. Vill verkligen inte att han ska gråta så jag har börjat fundera på NCSS (somna utan gråt)-metoden av Elisabeth Pantley. Är den något att rekommendera tro? Ursh va svårt det ska vara =(

vad skulle möjligtvis inte "lösa" sig tänkte du?

mmmao skrev 2008-02-04 15:45:15 följande:

mm jo det är klart att man tolkar det som att han inte vill då han gråter. visst kanske inte spädbarn föredrar att ligga själva men nog tolkar jag det som att de i alla fall är mer eller mindre nöjda om de kan ligga en stund i t.ex babygymet utan att gråta.

"vad skulle möjligtvis "lösa" sig tänkte du?"
Jo jag menar att jag inte vet om jag vågar lita på att det löser sig sälvt.. alltså att han en dag kan ligga i sin egen säng, somna utan bröstet, ligga lite för sig självt utan att jag försöker påverka det. För även om det är mysigt så är det onekligen påfrestande i längden och jag vet inte om jag "alltid" vill gå omkring och bära på honom och alltid ha honom i vår säng.

Om han fortfarande måste ha bröstet när han ska sova när han är 15 kanske ni behöver fundera på saken

Marlene skrev 2008-02-04 16:11:18 följande:

Grejen är att det blir ju jag som får natta honom varje kväll med bröstet, och ibland skulle det vara skönt med avlastning genom att min sambo får natta honom. Men i och med att han behöver bröstet för att sova så behöver han ju också mig. Too bad att inte männen också har bröst =P

Fast det har dom ju faktiskt

Beroende på hur pass viktigt man tycker att det är att även pappan kan natta så finns det ju lösningar. Men ännu är han ju så pass liten. Men man kan ju fundera på hur man har lagt upp nattningarna, det finns ju en massa olika sätt att göra.

Vi gjorde så att sonen fick somna i min famn, jag satt i soffan och såg på tv eller framför datorn och surfade. Eftersom min son inte sov om han fick ligga själv så fick han ligga kvar i min famn tills vi gick och lade oss. Eftersom jag satt i vardagsrummet där även min sambo var så var det inga problem. Men om jag hade gått och lagt mig med sonen i sovrummet för att söva honom så hade jag nog blivit stressad av att ligga där.

Ang att han vill bli buren så vänder det eftersom, man kan inteskämma bort en bebis med närhet. Ofta så är det svårt att tänka sig att det kan se annorlunda ut. När man är mitt i spädbarnsbiten så är det väldigt mycket närhet, amning osv. Och för att citera min favorit föreläsare Nils Bergman
"Den största vinsten för barnet med att vistas hud mot hud med mamman dygnet runt och ammas fritt menar Nils Bergman dock är hjärnans utveckling. Barn föds med maximalt antal synapser, dvs kontakterna mellan nervcellerna. Nervbanor bildas mellan de synapser som används, och oanvända synapser dör bort. Redan vid sex månader är alla hjärnceller färdigbildade. Därefter är
kopplingarna, nervbanorna, det viktiga. Dessa nervbanor kan vara stressbanor eller nöjesbanor beroende på vilken miljö barnet vistas i.

-Använder barnet stressbanorna så tillbakabildas nöjesbanorna.
Stressbanorna permanentas sedan för resten av livet. Man talar om hjärnans plasticitet, att hjärnan kan kompensera olika förluster, men det gäller inte dessa grundläggande nervbanor. Hjärnan är ett bio-socialt organ. Den är främst till för att bilda och upprätthålla förhållanden. Får den inte göra det från början så blir det en dissociation. Det ger en defekt mental hälsa som påverkar individens förmåga att bete sig olika i olika miljöer, förklarar Nils Bergman.

De första åtta veckorna är hudkontakten den viktigaste stimulansen för
hjärnans utveckling.?

www.abctidning.se/x0503a.html

Jag gjorde så när sambon började jobba, att jag lade dottern i vår säng och ammade henne till sömns. Detta krävs fortfarande 10 månader senar. Personligen skulle jag inte använda mig av detta (om jag fick göra om) utan försöka lära barnet somna utan bröstet. För som vi har det nu kan sambon inte lägga henne utan gråt och skrik och han kan inte få henne somna om ifall hon vaknar på natten.

Försök och se om flaska underlättar? För då kan ju faktiskt pappan med natta samt att ni fortfarande kan samsova. Vi samsover dels för detta med amningen, dels för att hon var oerhört närhetskrävande (och är fortfarande). Plus att det är ganska mysigt. Men jag skulle gärna skippa amningsbiten nu..

Det är vår upplevelse av att amma till sömns i alla fall..

Det finns ju alltid en risk med att ge flaska, det kan vara bra att veta om man vill fortsätta att amma.

Jag hade nog hellre kollat på tex no cry sleep solution

Den har vi provat med, men funkar inte alls. Men visst är det något att kolla upp Men jag tror faktiskt inte att det är så stor risk att byta ut ett mål om dagen mot flaska om man ammar resten. Det är ju bara vid nattningen jag menar att det kan vara ett skönt och bra alternativ mot att amma till sömns.

Att säga att det alltid finns risk med att ge flaska är ju samma sak som att säga att det alltid finns risk att man blir påkörd av en bil när man går ut. Själv hade jag gärna hört att det var okej att ge flaska ibland. Just bara för att jag är så låst nu, då bara jag gäller.  

Här har det inte varit några sådana bekymmer. Jag ammar till söms ibland och maken söver på annat sätt.

Visst vill hon amma rätt ofta, men de tär ju meningen (dottern är 1 år) åså inge konstigt i det.
När de har legat i en annan säng (magsjuka) så tog det rätt många timmar innan hon ville ha mat.

Måste förtydliga att jag gärna fortfarande ammar, men att jag lätt känner mig låst just vid nattningarna. Skulle vara skönt att komma ut och träna eller dyl utan att veta att sambon får stå ut med gråt och tårar, ibland någon timme eller ända tills jag kommer hem

Risken finns, även om det bara är engång i veckan man ger flaska så finns det en risk. Självklart så får man ju besluta själv om man tycker att det är en risk värd att ta. Men det kan man åtminstone informera om risken innan.

Att det finns en risk att bli påkörd när man går ur är nog dom flesta medveten om och kan fatta beslut utifrån det. Att det finns en risk med att ge flaska är långt ifrån alla medveten om.

Det är väl självklart att det är ok att ge flaska, om det är det man vill. Jag personligen hade inte velat riskera amningen med att ge flaska men det är jag.

Vi kallade min son för en 24-timmars bebis, för han ville verkligen ha kroppskontakt dygnet om. Då var han nöjd och glad ? sov gott, ammade eller tittade runt. Men så fort vi lade ner honom så skrek han och det var inget gnällande eller smågråtande utan vrålskrik. Om han sov riktigt djupt kunde han ibland ligga 10-15 minuter innan han vaknade och kallade på oss. Runt två månders ålder så kunde vi ibland byta blöja på honom eller lägga ner honom och bara ha ögon- och röstkontakt någon minut utan att han skrek förtvivlat. Runt fyra månader så kunde han ligga själv några minuter och titta och upptäcka världen och sedan gick det rätt fort. Ju mer han kunde röra sig ? sitta, åla, krypa ? desto längre stunder ville han komma ner från famnen. Att sova utan kroppkontakt tog lite längre tid. Jag tror han var nästan ett år innan han kunde sova ett par timmar själv.

Vi gjorde vårt bästa för att möta hans behov av närhet (jodå det går alldeles utmärkt att amma på toaletten!) och försökte inte träna honom i att bli mer självständig. Det kom av sig själv för vår lillkille. Jag tycker heller inte att han var en särskilt svår eller jobbig bebis. Fick han bara amma och vara nära så kunde vi göra precis vad som helst och kunde ha honom med överallt och han grät inte många minuter under sina första månader.

Jag var alltid lite fascinerad över de bebisar jag såg som låg nöjt i sina vagnar och bara tittade runt. Så olika min bebis!

Ett bärsele eller en bärsjal var vår räddning när Al var som minst. Då kunde man gå på toaletten, laga enklare mat, städa osv. På det här sättet hoppas jag bara att hon är ett tryggt barn, för man säger ju att de ska bli trygga ju mer närhet och ömhet de får..

människor är väldigt olika och en del protesterar direkt när något inte känns 100% och andra håller det för sig själva även om det känns riktigt jobbigt. bebisar=människor.
jag garanterar dig att även din bebis kommer växa upp och bli mer självständigt detta påverkar du inte bäst genom att göra honom stor fortare än han är mogen för utan bäst görs det genom att låta bebisen vara bebis och barnen barn. sedan får vi vuxna vara vuxna och självständiga.

"Risken finns, även om det bara är engång i veckan man ger flaska så finns det en risk. Självklart så får man ju besluta själv om man tycker att det är en risk värd att ta. Men det kan man åtminstone informera om risken innan.

Att det finns en risk att bli påkörd när man går ur är nog dom flesta medveten om och kan fatta beslut utifrån det. Att det finns en risk med att ge flaska är långt ifrån alla medveten om.

Det är väl självklart att det är ok att ge flaska, om det är det man vill. Jag personligen hade inte velat riskera amningen med att ge flaska men det är jag. "

Marlene, du skriver precis vadf jag tänker!

Självklart är det okej att välja att ge flaska! Men det är också bra att man gör et informerat val, och tar med eventuella risker i beräkningen. Jag har själv gett mitt äldsta barn flaska under en period, men det är ju ett val som man bör vara medveten om att det inte är helt okomplicerat.

Sedan utan att ha några siffror på hand så vågar jag nog påstå att risken att bli överkörd av en bil är betydligt mindre än sannolikheten att flaska påverkar sugteknik eller mjölkproduktionen. Det är trots allt en ganska stor del av samtalen som kommer till Amningshjälpen som gäller detta, likaväl som att ämnet är vanligt i inlägg här på FL. Det händer väl knappast för majoriteten, men är trots allt vanligt förekommande.

Just det, jag kanske ska svara på TS:en.
Eller förklarar varför jag inet svarat.

Barn kan ju vara ganska olika, och jag har inte haft det så personligen. Jag tänker mig att det är en mognadsfråga, att det kommer med tiden.

Men jag ska erkänna (och känner mig lite taskig nu) att våra barn kunnat ligga själva och varit nöjda med det från start. När de signalerat att de vill komma upp har alltid vi tagit upp dem direkt, men vi har haft lyxen att de kunnat ligga bredvid och varit nöjda gansak mycket under middagar etc.

Nu kan man ju visserligen inte jämför att bli påkörd av en bil och att flaskmata, det är ju farligt att bli påkörd Men jag håller med, många verkar inte inse att ersättning gör att mjölken minskar, vilket de flesta logiskt borde kunna räkna ut. Om bebisen behöver mindre mat gör kroppen mindre mat. För sådana som mig spelar det ingen roll hur mycket mat bebisen behöver, min kropp har för länge sedan bestämt sig för att det finns ingen bebis, alltså småskvättar den bara.

Ang flaska och amming så ger vi en flaska tillägg när vi, o dottern går och lägger oss så att hon ska stå sig längre och sova bättre. Min mjölk verkar inte vara speciellt mättande på kväll/natt, hon skriker av hunger - hemskt! Nu sover hon gott i allt mellan 4-7 timmar efter flaskan, och sen är mina bröst som nya igen på morgonen
Vi är jätteglada att hon har accepterat flaskan utan problem, och att hon fortfarande vill amma. Kanske är det av betydelse att hon är 5 veckor...