v5 Gråter varje dag för ingenting

Jag kunde/kan också gråta för absolut ingenting. Man blir lite mer känslosam under graviditeten. Men prata med din pojkvän om det här så att han förstår att det inte är hans fel på något sett. Och ibland kan det faktikst hjälpa att prata av sig lite, även om ni bara pratar "strunt".

Addicted: Skönt att höra. Jo jag berättar ju för honom att det inte har med honom att göra och att det oftast går över bara jag får sova/äta/andas/you name it...

Men lik förb*nnat så går humöret ner igen efter en stund och jag gråter och har mig...

Känner mig så osexig och dum när jag gråter och känner mig såhär liten...

Men jag antar att prata är det som hjälper..
Dock är det skönt att prata med någon utomstående med..
Känns lugnande att läsa om att det varit likadant för andra... på något vis..

*stor kram*

Är i v 7 ( 6+1 ) och känner likadant.......ena sunde känner jag hur det kokar i mig å andra så är jag sååååååååå deppad å vill bara sätta mig någonstans å gråta.

Detta är min 2 :a graviditet å jag kände inte det såhär så tidigt visst vart jag ledsen å så, men jag kan lova att det blir bättre.

Raven80:
Hur yttrar det sig? Och hur tar din kille det hela?
Är det bara småsaker som förstoras upp eller går tankarna till helt otomjordiska proportioner?

Kanske skönt att ventilera sig? Känns på ngt sätt skönt att skriva av sig här - för på något sätt får man en slags verklighetsförankring.

Ha ingen anning hur det kommer sig , men det beror ju på att det är en massa omställningar i kroppen.......hormoner !

Jag är ärlig i mot honom å säger hur det är och det är ju inte alltid det finns en förklaring till varför man känner så.

KAn berätta en sak som hände i helgen: Vi va hos hans mamma å jag satt i bilen med sonen våra å väntade på att han skulle komma å sätta sig å det tog tid, sen kommer svärmor å berättar att han ville att jag skulle komma för han ville visa mig en sak,men vart på skit dåligt humör å fräste åt svärmor.......och i det stora hela så berodde det på att JAG frös å fick ingen värme i bilen + att jag började bli illamående å hungrig.

Killen din få ta´t med en nypa salt, visst kommer det va jobbigt för han.....men men det kommer ju ut nå fint om ca 8 månader ju.

Oh bra läsning Raven80. Ligger ju mycket i det du säger.

Själv fick jag mf för ett tag sedan och nu ser jag hur mina vänner omkring mig fått sina efterlängtade bebisar. Vill ju glädjas åt dem, men det är så svårt när jag bara känner skuld. Skuld för missfallet men också skuld för att jag inte kan glädjas åt dem...

Och skuld för barnet i min mage som jag ännu inte accepterat.
Mycket oro i huvudet...
Och så springer tankarna iväg...

Men det kanske blir bättre när man får se det lilla livet på MVC.. iaf oron.. och det är nog mycket det kanske, som sätter igång mina tårar... likväl som hormonerna som lever loppan.

Men pojkvännen stöttar och.. oftast är det han som räknat ut exakt varför jag är ledsen - redan innan jag själv förstått det.
Skulle nog bli tossig utan honom :)

Man får ta och rycka upp sig :)

Skönt att veta man inte är ensam om att vara en tickande gråtbomb :)

Lessen för ditt Mf,men det berodde ju på nåt....det va ju inte ditt fel !!
Men förstår att du känner så, har dock inte själv haft nåt mf så jag kan ju inte sätta mig in i det,men kan tänka mig.
Tänk att om ca 8 månader så har ju du ditt lilla knyte i dina armar,se dina kompiars små som övning ;)
Är det första barnet ?
Håller tummarna på att det funkar denna gång :)

Ja visst är det tur att man ha gubbarna i sitt liv :)

Sköt om dig

Raven: Tack gumman.. Jo stämmer väl som du säger.. men tillsammans med hormonerna så är det lite svårt att förstå. Gråter jag över ingenting är det så lätt att ramla in på den tanken :P

Jo det är första barnet... ha ha desto mer anledning till oro antar jag :)

Tack för pepping!
Underbara du... ska försöka se framåt och inte bakåt ;)

jag vill inte vara den som kommer med tråkigheter men jag bara berättar...
jag var ledsen för allt och inget i början av graviditeten...
är nu i v 39 och det har bara blivit värre och värre, min stackars man försår inte nåt emellanåt när jag sätter igång!!!
arg som ett bi ena stunden, för att sedan vara SÅÅÅ lycklig, och alldeles precis efter gråta som ett barn!!!

behöver ju inte bli så för dig, men...
lycka till med graviditeten!!!

finnnen84Online: Aww gumman då!!
Jag vet min kompis också kände som så... hon var helt förstörd nu i slutet. Men efter bebisen kom ut var hon som en helt annan människa!!

Hennes kille stöttade henne något så otroligt.. var säkert först då han riktigt fattade att det verkligen VAR på allvar!

Så håll ut, gumman!!
Du har så kort tid kvar! Snarare än snarast kommer bebisen till dig! Lyckliga du!!!! *stor energikram*

En fråga: har du varit ledsen konstant från början till slut eller hade du ett uppehåll någongång? En lugn månad så att säga?

*stor kram*

Haha det stämmer in på mig oxå.......satt å tjöt som ett barn när jag var nära slutet,men det berodde på att jag va sååååååå trött å stor+ att man sover ju såååå dåligt mot slutet.

ayumi hoppas att du har en bättre dag i dag !!

Kram

Raven: tack raraste du! Och faktiskt så mår jag mycket bättre!
Min hemlighet: sova och äta. Tror det är lika mycket blodsockret som det är hormonerna som spökar. Äter jag hela tiden och sover när jag är trött så är humöret i topp!! :D

Är lite ovan att äta såhär hela tiden, för jag brukar aldrig vara hungrig.. men nu jäklar :D

Och det funkar faktiskt bra - att lyssna på sin kropp =)

*tipsa tipsa

:)

Ha en superdupertoppen dag idag!!!!

Tack tack......själv så kan jag inte vila så mycket som jag skulle villja eftersom jag har en liten kille på 13,5 månad  ,men det gå ändå. Just nu är jag dunder förkyld  inge kul !!

Jo tack det där med å äta kommer jag ihåg......fick oxå äta hela tiden i början pga illamående å lite så är det väl nu oxå.

Skönt å höra att du mår bättre......fan i dag ha suttit å gråtit för ingenting......man blir ju trött på sig själv ju hihi

Sköt om dig å lilla magen nu

Aww gumman, Hoppas du mår tippentoppen snarast!

*kramar om henne och ger henne en energiboost*

Tänker på dig!

*vinka massa!!!*

Det är helt normalt att vara blödig och känslig i början av en graviditet, det håller säkert i sig fram till v 12-13.

Det är vågen av hormoner som gör en helkonstig i början av en graviditet så gråt på och tänk på att det snart går över.

Hela förra garviditeten var jag lättstött och blev förbannad för småsaker, nu i denna så har jag bara varit lite känslig i början men annars har jag känt mig som vanligt så det är olika.

jag väntar mitt andra barn...
är i vecka 4+2 och jag har med världens humörsvängningar....
gråter med jätte mycket..
känner typ någon konstig skuld över att bli mamma igen...
har ju min underbara prinsessasom är mitt allt och nu ska det komma en liten till som tar mer tid...
känns hemskt och veta att man inte har all den tiden längre och bara lägga på henne...

usch nej inte skriva mer sånt nu för jag börjar snart gråta...
lycka till allaesammans med er graviditeter....

*kram*