Det finns ingen som bryr sig om mig
Jag har konstaterat det nu. Jag har många vänner omkring mig och ställer själv alltid upp och går på promenader så folk får prata av sig. Jag ringer myndigheter och kolla upp saker så att mina vänner ska slippa när jag vet att de redan har det jobbigt. Jag försöker att hjälpa till på alla vis och känner mig verkligen uppskattad för det också. Men nu är det så att JAG är i en jobbig situation. Det vet min familj och mina vänner om och ändå är det ingen som bryr sig. Ingen ringer och frågar hur det går, alla bara väntar på att allt ska lösa sig så de slipper bry sig känns det som. Jag känner mig ensammast i världen just nu, ledsen, förtvivlad och övergiven. Och har precis insett att jag är trött på att bara ge och ge och ge och aldrig få något tillbaka.
Hade jag kunnat så hade jag tagit mitt pick och pack och bosatt mig på ett vandrarhem långt härifrån så folk kunde undra vart jag tog vägen, då kanske de skulle vakna till liv. Jag har andra hemska tankar också men det känns lite väl drastiskt.. och när jag väl gjort det så finns det ju ingen återvändo... annars brukar man ju kunna få mycket uppmärksamhet och fina ord och stöd under en begravning.