• jewellery88

    Snart vet jag inte vad jag gör...

    Mina föräldrar verkar ha något emot min pojkvän och har därför bara försökt hitta på den ena ursäkten efter den andra för att i över en månad försöka slippa komma och äta middag hos oss. (Bor ej hemma)
    Vi hade tänkt bjuda dem på middag, och då berätta att jag är gravid.
    Men nej då, nu går tiden och jag börjar bli mer och mer stressad av tanken på att jag snart måste berätta, men vill inte göra det själv, behöver stödet från min pojkvän.
    Börjar fundera på om man kan skicka ett brev och berätta, men det känns så dumt, och vill ju verkligen att de ska få veta samtidigt, mina föräldrar är ju trots allt gifta och bor tillsammans, så det känns taskigt att berätta för den ena först.

    Någon som har erfarenhet av detta och kanske kan ge lite tips eller råd?
    Kan kanske tillägga att den förväntade reaktionen av mina föräldrar är ju kanske inte sådär jättetrevlig..
    Trots det är jag inte jätteung, fyller 20 iår.

    Jaja, hoppas någon ides läsa detta, blev kanske lite tjorvigt.

  • Svar på tråden Snart vet jag inte vad jag gör...
  • Maria V

    Kan ni inte bara åka hem till dina föräldrar en dag å berätta hur det ligger till???

  • Peztis

    Bjud hem er till dem då?
    Eller bjud dem på middag på neutralt ställe? Då kanske de heller inte kan ställa till med någon scen (om det är det du är orolig för).

  • Abrakadabra

    Du kan ju försöka vända på det 2men vilken dag passar det er att ni kommer då?".

    Eller så skickar du ändå ett brev och skriver på baksidan "öppna det här tillsammans".
    Inled med att du hade tänkt berätta vid den middag som inte har blivit av eftersom du ville att de skulle få veta samtidigt. Så nu skrev du istället och hoppas att de läser samtidigt. Du har glada nyheter ... Du kan ju nämna att du har förstått att de kanske inte kommer att bli lika glada som du, men att du ändå hoppas att de ska finnas där och att de också kommer att glädjas, om inte förr så när barnet är fött.

    En fördel med att skriva är att de då hinner "samla sig" och landa i sina reaktioner innan de pratar med dig.
    (Jag har läst att många rekommenderar homosexuella som väntar sig en negativ reaktion från föräldrarna att de ska "komma ut" i ett brev, just för att föräldrarna ska hinna passera de första negativa känslorna och landa i någon slags accepterande av situationen innan de pratar med sonen/dottern. Inte samma sak, men principen är ju densamma.)

    Grattis till graviditeten

  • jewellery88

    Att åka hem till dem har jag funderat på, men det känns lite dumt.. Lixom; "Här kommer jag inklampandes med en pojkvän ni aldrig sett och tänker berätta att jag är gravid och ska behålla barnet!" Det känns ganska knäppt..
    Och grejjen att bjuda dem på middag ute på stan går tyvär dåligt, min pappa äter inte hambugare eller pizza, gillar endast en restaurang i stan som tyvär är svindyr (eftersom de serverar hans favorit Pepparstek där...)

    Något annat tips? Förlåt att jag bara slopar era förslag...

  • jewellery88

    Åh, tack tjing, det lät som ett rätt bra förslag ändå.. Får försöka sätta mig ner och skriva ett brev då, om jag nu inte under de närmaste 2 veckorna lyckas få hit de på middag..

  • Abrakadabra

    Gör det, det kan ju göra det lättare även för dig att "samla tankarna" och formulera dig på ett bra sätt, när du får göra det i lugn och ro.
    Avsluta brevet med en ny middagsinbjudan, så att de får träffa din pojkvän/den blivande pappan

  • Leah1

    skicka ett inbjudningskort då.... till en middag....?

  • jewellery88

    inbjudningskort har jag provat, men som sagt, de har aldrig "tid" att komma på middag...

  • Maria V

    Jag smsade min mamma första gången jag va gravid.. Det va bara för att jag inte visste hur jag skulle säga det riktigt =) Sedan nu andra gången så smsade jag igen å skrev att wilma skulle bli storasyster..

  • Peztis

    Om du har något ul-foto så kanske du kan skicka med en kopia på det, då blir det liksom något speciellt att titta på och lite sött. Sätt in det i en ram eller i ett kort.

Svar på tråden Snart vet jag inte vad jag gör...