Jag hatar dig!!!

Personligen hade jag aldrig accepterat ett sådant beteende, min kille fyller 4 år imorgon och säger på sin höjd "nu är jag arg på dig"... han har sagt ett par gånger att "Du är dum mamma" men då har jag satt mig ner med honom och förklarat att det där tänker jag inte acceptera då jag inte säger så till honom...

Iaf, ta kontakt med bup om du saknar infallsvinklar på hur du ska handskas med problemet. Jag tror det är viktigt att man markerar direkt när uttalandet kommer att det är oacceptabelt... som idag när ni var i backen, jag hade förklarat direkt att gjör hon så där får hon heller inte vara i slalombacken.

Vi åkte ifrån backen direkt och hon grinade i bilen och sa förlåt. Sen efter ett par timmar så kom det igen, då hon sa "Jag hatar dig" Hon har gått på dagis men slutat pga flytt, vi ska nu flytta igen. Hon har inte några direkta kompisar på dagarna eftersom vi är nya och det finns inte mycket att göra där vi bor. Tidigare på dagis så hade hon många vänner.

kanske känner hon sig åtsidosatt när ni har en nyy bebis.. du kan ju fråga henne om hon är arg och ledsen över något..
jag har ju inga 4åriga barn så jag vet ju inte så mycket men.. jobbar som dagmamma..
är hon annars en snäll och blyg tjej???
kanske kunde pappan sköta lill bebin nån dag och du och 4åringen hittar på nåt skoj tillsammans???

Men tror du verkligen att hon kopplar ihop flytt med o allt till dig personligen?
För mig låter det som en 4-årings ilskeutbrott över saker som man inte får göra.
Jagh hade helt klart markerat att så säger man inte till mig eftersom att jag inte säger sådana saker till dig.
Låter lite som att hon vet att du kommer reagera med när hon säger det, hon vet att du bryr dig då! Kanske en grej om hon blivit storasyster nyligen och är van vid all uppmärksamhet själv? Behöver hon kanske lite mer ensam tid med dig?

Får jag fråga hur kommer det sig att ni flyttar så mycket då?Det kan vara en gro grund till att det kan vara hennes sätt att protestera med att säga att hon hatar dig.Självklart så ska man ju markera väldigt tyderligt med att det där vill inte du höra o accepterar inte att hon säger så till dig. Nog för att barn har sina så kallade trotts perioder i sina liv. Det kan också vara något sånt med. Jag tycker du ska ta hjälp av en barn psykolog med det här. Så du får veta hur du bäst ska tragla det här problemet.
Jag förstår att du känner dig maktlös o väldigt sårad. En sak kan vara bra att du visar att du blir väldigt ledsen att höra det här. Gråt om du kan. Då kanske hon fattar allvaret i de.
Lycka till nu!
Tröst kramar

Jag har också en tjej som snart blir fyra och en som är på väg därifrån (fyller 5 nu i februari)
Det finns massor med känslor i dom små barnen och ofta uttrycker dom sig på ett sätt som låter hemskt i de vuxnas öron. Du ska komma ihåg att din flicka inte vet vad ordet hata betyder. Hon vet att du reagerar när hon säger det, så därför använder hon sig av det ordet.  Jag tycker inte att du ska göra så stor affär av det hon säger. Det är ju trots allt inga "fula" ord. Hon tycker väldigt illa om dig just då, och det får man ju faktiskt.

Mina barn kan säga sånt, även om det är sällan dom använder just ordet hatar.
Om dom däremot skulle komma på tanken att slå då blir jag vansinnig. Att säga saker som är direkt elaka är också tabu här. Tex. så får man inte peka på nån och säga att denne är tjock. Inte heller får man retas för att nåt barn kanske inte pratar rent eller dyl.
Men känna får man, och är man bara 4 år så kanske det känns som om man hatar mamma eller pappa eller vem det nu är. Att skämmas i slalombacken behöver du INTE göra. Jag tror dom flesta föräldrar känner igen situationen.

Nästa gång hon säger att hon hatar dig så avdramatisera det hela genom att säga "Och jag älskar dig" Inte mer och inte mindre. Säger hon däremot att du är ful så ska det inte accepteras. Förklara för dottern att så säger man INTE oavsett hur arg man är. Bekräfta och acceptera hennes ilska, besvikelse, frustration (eller vad det handlar om) men säg ifrån när hon börjar kalla dig fula saker. "Om du säger så, så blir jag ledsen och då går vi hem" Tex så...   :)  Det är jobbigt när man befinner sig mitt i såna här perioder i barnens liv, men det blir bättre, jag lovar.
Med min store pojke var allt precis så där pinsamt och jobbigt, men nu efter 5 barn så är man luttrad. Vad folk i affären eller skidbacken kan tänkas tycka rör mig inte i ryggen.
Det är mina barn och jag som ska leva med deras sätt om jag inte säger ifrån.

Och faktiskt så är det så att nån alltid är missnöjd. Säger man inte ifrån till sina barn, så är man för mesig. Säger man ifrån så är man värsta mamman. Dock så är det ingen som höjer på ögonbrynen när en unge trotsar..  I alla fall ingen som vet nåt om barn...

Hoppas ni snart får det bättre....  för bådas skull.
Kram och lycka till!

har en femåring och en 10 månaders pojke...min flicka sa till mig en gånr att hon tyckte inte om mig...klart hela mitt hjärta brast...men jag markerade på en gång att så säger man inte om man inte riktigt menar det? jag förklarade för henne om hur det känns och om jag hade sagt samma sak till henne....hon sa att hon inte menade och bara skojade, och då förklarade at det var inte roligt.. och pratde om respekt....nån vecka senare sa hon det i affären till mig..för att hon blev sur för att hon inte fick godis, där markerade jag på en gång att så säger man inte....jag blev lite sur på henne och det förstod hon...nu har det gått 2 månader och huon har inte sagt något...... jag förklarade för henne också att det kvittar vad hon säger till mig kommer jag alltid att älska henne, men hon gör mig ledsen när hon säger så...........

Jag accepterar att min 5- åring säger att han hatar mig när han är riktigt arg- för han känner antagligen så just då. Jag brukar svara. Jag förstår att du känner så just nu, men det hjälper inte..... Sen säger jag ALDRIG att jag hatar honom så jag tror han förstår poängen själv snart,det har i alla fall hans storebror gjort. Stora känslor kräver stora ord och såsmåningom lär de sig hantera både känslor och ord -tror jag.
Sen blir vi ju sams igen. Och då är han lika frikostig med att säga att han älskar mig. En kväll sa han "du är alltid världen bästa mamma och ibland är du världens värsta mamma men bara en liten stund....." Det sammansfattar läget ganska bra tycker jag.
Däremot skulle jag aldrig tillåta att han använde kränkande skällsord.