Jag anser att man i de flesta fall då man har delad vårdnad kan göra semesterresor och annat med bara några av barnen. Särskilt när det skiljer mycket i ålder och barnen har olika behov.
Hellre två semestrar då, kanske en med bara era barn och en med alla barn då era får vara lite flexibla, än bara en semester då alla skall med men ingen är riktigt nöjd. Dessutom i vårt fall så gör styvdottern resor och annat skoj med sin mamma rätt ofta, och jag tycker inte det är mer rättvist att vi skall anpassa oss så totalt så vi inte kan göra något utan henne då. Hon gör en semester med sin familj (mamman) och våra barn gör samma sak, bara inte tillsammans varenda gång.
Vi har också stora åldersskillnader på barnen i familjen, och det är skitsvårt att anpassa resmål och aktiviteter så det passar alla. Det blir bara stressigt för det är alltid någon som inte är nöjd. Vi pratar mycket om att man har olika behov, att vi inte säger nej till stora tjejen om hon vill göra saker med kompisar, sova borta, åka iväg och sånt bara för att de små inte får göra något just då.
Att det är helt ok att hon och pappa åker på skidresa, tältar, ut och seglar eller en vecka till värmen mitt i sommaren även fast våra små gemensamma inte har något utbyte av en sådan resa och därför får vara hemma med mig.
Samma sak omvänt, klart vi vill kunna göra en resa som är småbarnsanpassad och åka bara vi (mamma, pappa och gemensamma småttingarna) utan att det ses som orättvist då.
Dessutom har ju jag ett behov av att kunna göra saker med min man och mina barn, precis som hon har ett behov av att göra saker med bara sin mamma.
Man behöver inte göra det till en så stor grej, att det handlar om grymma orättvisor och utanförskap. Om man känner att man är en familj så tycker jag att sånt funkar, vi känner oss trygga med att man inte måste göra allting tillsammans hela tiden.
I vårt fall så passar det inte att göra allt tillsammans för att vi är samma familj (bor ihop varannan vecka) för det är varken det roligaste eller bästa för oss, inte nu när de små är så små.
Fast det konstiga är att när man pratar om detta med folk så är det många som reagerar negativt när jag säger att vi kanske skall åka utan styvdottern framöver, men ingen reagerar negativt utan tvärtom när det gäller att styvdottern och hennes pappa åker utan småsyskonen! Är inte det också väldigt konstigt???
Vad är skillnaden då?
