• ich

    Till oss barnlösa (långt)

    Fin dikt.

    Förstår av det du skrivit att du har pcos, det har jag med.
    Men vill ändå ge dig lite hopp; det är INTE helt kört för att man har pcos/pco.
    Jag har ett (två) bevis för det: har en dotter, snart 10 år och en liten i magen.
    Det har varit kämpigt, svårt, ett helvete, tagit tid, tårar, förtvivlan, you name it..
    Men det går!
    Ytterst få med pco är helt sterila, de flesta kan få barn, med eller utan hjälp. Det är olika.

    Tappa inte hoppet!

    Lycka till TS!

  • ich

    Skrattigtjej:
    Ja, det är otroligt jobbigt när folk tjatar och frågar.
    De som aldrig haft svårigheter att bli gravida kan aldrig sätta sig in i hur det känns, hur värdelös man känner sig som kvinna, de kan aldrig förstå hur längtan efter en bebis skriker inom en som ett öppet blödande sår.

    Ja, jag åt p-piller innan jag fick diagnosen pco. När jag slutade med pillerna å mensen aldrig kom, sökte jag hjälp. Efter ca 9 månader kom jag i kontakt med en läkare som är specialist på infertilitet och han satte diagnosen och påbörjade min utredning.
    Efter ca 3 år med hormonpiller, injektioner å tempkurvor blev jag otroligt nog gravid!
    Hon är nu strax 10 år
    För ca 2.5 år sedan ville jag ha ett till barn (med en annan man). Nya besök hos gyn, osv. När min karl skulle lämna spermaprover och vi skulle få tid till ivf utredning blev jag spontant gravid (hade ett mf januari förra året ) och är nu i v 29.

    Ju äldre man blir, desto mer fertil blir man (vi med pco), har jag fått lära mig.
    Och vi har toppen kvatlité på äggen när vi väl släpper ifrån oss något.

    Försök att ignorera idiotiska kommentarer från ovetande människor.
    Svårt, jag vet. Men man blir knäpp och arg om man lyssnar på dom.
    För visst fasen är pco en sjukdom!
    Jag är inte luden som en karl för nöjes skull! Jag är inte överviktig för att jag har dålig självkontroll, osv..

    Lycka till!

Svar på tråden Till oss barnlösa (långt)