Jag skulle inte hålla upp en klännning och fråga min son om han vill ha den. Däremot köpte jag en rosa tyllkjol åt honom när han frågade om han kunde få den, han ville ha den när de hade dans på dagis.
Likaså accepterar jag att barnen leker pang-pang (med vissa regler, som att inte sikta på folk) men jag skulle inte uppmuntra det genom att köpa naturtrogna vapen. De bygger i duplo, eller nåt!
la perla/hannah76: jag tycker att att det har med jämställdhet att göra.
Om man i så tidig ålder börjar instruera barnet att det kan eller inte kan göra olika saker beroende på vilket kön det tillhör, så kommer det naturligtvis att göra skillnad för barnets könsidentitet. Kan man som förälder inte inse att en klänning bara är ett klädesplagg, så finns det ju en ganska stor risk att det finns flera (omedvetna?) könsfördomar som man också kommer att föra över till sina barn.
Jag kan inte tänka mig min man i klänning (däremot har han ofta sarong på sommaren!) och det beror nog på mina gamla invanda fördomar.
Därför är det extra viktigt att jag skärper mig för att inte överföra dessa fördomar på mina barn. Jag inser att jag kämpar i uppförsbacke, men varje år som de får fortsätta vara naiva barn utan kunskaper om könsskillnader är en vinst!
Och jag är övertygad om att mina försök att vara genusneutral i min uppfostran kommer att ge mina barn en bra grund att stå på när de börjar utsättas från samhällets och medias könsstereotypa inverkan.
Om ALLA barn var uppfostrade med att kläder bara är kläder, alla kan ha alla färger, klänning har man om man vill - då skulle ingen bli mobbad för sin klädsel....
Barn är inte födda mobbare, men i en viss ålder är de små poliser: meddelar gärna främmande människor vid övergångsstället att man inte får gå mot rött etc. Har dessa barn lärt sig att bara flickor har rosa, så kommer de naturligtvis att i sann polisanda meddela rosaklädda pojkar på dagis om detta. Inte mobbing, men ledsamt för den det drabbar som får känna sig fel. (Sedan kan det ju utvecklas till mobbing, men det är sällsynt på dagisnivå.)
Det här gäller när barnen är små. När de blir större så blir det viktigt för dem att fastställa sin könsidentitet och under den perioden så blir oftast pojkarna extra grabbiga, tjejerna prinsessiga, även i sitt klädval. Det ska man inte förbjuda dem, men man kan ju uppmuntra en bredare syn så gott det går, även om det inte ger resultat just då så kommer kunskapen att finnas inom dem redo att tas i bruk senare.