Min son umgås med mobbare

Svår fråga, dömer absolut inte, men har heller inga svar tyvärr.
Ni får väl prata om mobbing och jag hade nog sagt att hör jag någonsin att du mobbat någon följer jag med dig till skolan i en vecka!
Jag förstår att du föll till föga med kläderna, har oxå blivit mobbad och jag vet inte vad som vore värst, att mitt barn blir mobbat eller mobbare.
Bra att du tar upp detta, kan ni inte ta upp det på föräldramöte eller nåt?
Be skolan tala om mobbing, om vad det gör med folk, att man mår så dåligt att man kanske tilloch med tar sitt liv?
Vet inte, men lycka till.

Missförstå mig rätt nu, men jag tror att vi generellt är för godtrogna när det gäller våra egna barn. Självklart älskar vi dem och de är fantastiska, men även solen har sina fläckar...alltså tror jag du gör rätt som håller koll på ditt barn och hans beteende i skolan och utanför den.

Tips? Tja, går det kanske att prata med föräldrarna till den andra killen? Eller med de andra föräldrarna i klassen? Nu menar jag inte att man direkt måste börja att tala om tråkigheterna, utan snarare så här: om man bygger upp en relation föräldrar emellan så har ju alla lite koll på allas barn...då är det lättare att agera om någon blir illa behandlad. Kanske något som fungerar...Prata också med skolan och hör vad de har för antimobbingplan...de måste ha en och de måste kunna beskriva hur de förebygger mobbing i skolan. Helt galet att bli utanför för att man har fel kläder förstås, men tyvärr inte ovanligt...Hoppas det går bra för er!

Hej!
Tack så jätte mycket båda för er respons.
Har själv funderat på att be fröknarna att ta upp det på föräldramöte men tyvärr brukar det inte vara så många som dyker upp men kanske skulle det komma fler om de fick information om ämnena som kommer att tas upp, mobbning berör ju alla barn oavsett om man är direkt drabbad eller inte.
Vi får se vi har snart utvecklingssamtal, kanske vågar jag ta upp det då.
Jag behövde noglite påbackning om att jag inte gör fel som kollar min son (låter lite fel) och vill ha lite insyn i vad han gör o så.
Jag litar på min son men inte blint för han är bara 9 år och kan ibland behöva lite hjälp och vägledning även om han är en underbar kille.
Tack åter igen men nu måste jag åka och hämta honom,slutar snart.
Många kramar från mig

Problemet bottnar ju från början i att ungar idag får för sig att man ÄR någon om man har dyra märkeskläder på sig!!!! Ett steg vidare i länken är ju då föräldrarna - DET ÄR JU DE SOM KÖPER KLÄDERNA FRÅN FÖRSTA BÖRJAN!

Jag arbetar på en högstadieskola och ser sånt här heeeela tiden, men blir riktigt orolig över hur långt ner i åldrarna det här börjar. Själv visste jag knappt vad ett par Lewis-jeans var innan jag började nian och började intressera mig för sådant. Dagens konsumeringsamhälle förvränger skallen på föräldrarna. De vill ju sina barn så väl och köper allt de vill ha. Våga säga nej och visa era barn att de duger ändå - och att skolan är till för att lära sig för livet och inte nån JÄDRA MODEVISNING!!! MOOOORRRRR!!!

Daz - Jag håller med om att det är en sjuk utveckling men ta det lugnt med ts, inte så lätt att se sitt barn må dåligt. Vore värre om hon/han var immun mot sonens situation.

Ja- jag förstår, och menar verkligen inte att strö salt i såren. Men jag blir arg på hela situationen bara. Inför skoluniform, det skulle lösa många huvudbry för många familjer.

TS: kan ni inte ta upp det här på ett föräldramöte. Försöka bestämma gemensamt bland föräldrarna om att ta det lite försiktigt med dessa märkeskläder eftersom det skapar onödiga konflikter?

Hej!
Usch jag vet inte riktigt vad jag ska svara, har ingen bra dag.
Min son kom hem från skolan idag, visade sig i fredags att han försökt säga ifrån tidigare i veckan och med det blev de andra jätte dryga mot honom istället.
Igår kväll började det med ont i magen ont benet o ryggen men jag skickade honom iallafall men han var hemma innan lunch.
Jag har dock bestämt mig under helgen att jag ska försöka sära pojkarna åt så mycket som möjligt, helt går ju inte i och med skolan.
Daz jag håller med om det där med vi föräldrar men jag orkade inte, det tar så oerhört ont att se sitt barn må dåligt och inte var min tanke att han skulle börja vara med dem, mer att de skulle låta bli att klanka ner på honom.
Min son struntar i om han har märkes kläder på sig på fritiden om han ska vara med någon annan än L så länge han kommer i väg med sin fotboll så fort som möjligt så spelar det ingen roll vad han tar.
Är han med L så är det med världens omsorg och jag har till o med haft det barnet (L) i min garderob och slitit ut andra kläder åt min son än de han har på sig för de har inte passat när han ska vara med L, (men de gånger har jag tappat humöret.)
Jag känner mig just nu inte så himla stor man blir väldigt sårbar via sina barn men jag har bestämt mig.
OM jag skulle våga ta upp detta med skolan om att ta upp detta på ett föräldra möte, kan man då be att fröken tar upp detta till diskussion utan att nämna några namn.(på de som tagit upp det)
Jag är rädd för att det annars skulle peka ut min son och jag tror inte heller att det skulle bli lika bra respons om det kommer från en förälder i stället för skolan.
Måste sluta tack så jätte mycket för allt ni skriver negativt som positivt ärlig respons ger så otroligt mycket.
Tack åter igen kramar från mig!

Självklart ska du kunna be lärarna på skolan att ta upp detta problem på en generell nivå..och som sagt, prata med dem om hur de arbetar för att förebygga mobbing...en antimobbingplan ska finnas på skolan! Lycka till!!!

Zettan75, jag tycker att du verkar vara jätteförståndig och förstående. Kämpa på! Innerst inne vet din son vad som är rätt och fel och han vet att han kan lita på dig. Ni har alla förutsättningar att kunna vända det här. Ge inte upp, det kan ta tid och kraft men förr eller senare vänder det. Känn dig inte liten, tvärtom...du gör ett skitbra jobb som mamma så sträck på ryggen och våga ta plats.

Har sonen en hyfsat ok lärare så tar han/hon upp problemet på ett bra sätt.

Lycka till!

Jag jobbar på en skola som lärare och har en åk. 5 och där har jag också elever som har på sig skor och kläder som kostat MASSOR med pengar! Överlag under de år som jag jobbat som lärare tycker jag mig dock ha sett att det här med märkeskläder i denna ålder är viktigare för killarna än för tjejerna. Detta kan säker vara olika på olika skolor och klasser men i de klasser (åk. 4-6) jag har jobbat har det varit så. Kan förstå att det som förälder är tufft att säga nej till sina barn när de vill ha dessa kläder och speciellt om barnet blir retat! Tycker att du ska be läraren ta upp detta på ett föräldramöte samt kanske med övriga personalen också, bara som en fundering, hur ser det ut på skolan? På vår skola har vi sagt att elerena inte ska ha med sig sina Mp3 spelare till skolan eftersom även det blev en statusgrej och många föräldrar som inte hade råd att köpa någon (de ska ju vara av "rätt" märke också) tyckte att det blev jobbigt och bad oss ta upp detta. Det är ju svårt att förbjuda allt men att ta upp det till diskussion tycker jag defenitivt att man ska göra!

Lycka till och hoppas att allting ordnar sig för er!

Se det på den ljusa sidan, han blir inte mobbad själv.

Hej alla!
Tack för alla kloka råd och allt har blivit mycket bättre.
Min son tog själv beslutet att skära ner på umgänget med L, tyvärr har det blivit konsekvenser av det men efter samtal och en otrolig förståelse från skolan så känns det rätt okej för både min son och mig.
Vad beträffar den (allmänna mobbning) som sker i skolan så är det skolan som ej vill sammarbeta med oss föräldrar utan vill sköta den själva och om DE, inte barnen anser att det ej går utan vår inblandning så tar de kontakt.
Det där med märkes sakerna har hemma hos mig blivit lugnare sen han drog ner på umgänget med L, det känns som att jag är på väg att få min son tillbaka, (skitig men glad).
Självklart kommer jag även i fortsättningen att hålla lite koll men det känns som om den största klumpen i magen släppt lite iaf för egen del, han är rätt klok och rättvis i sina värderingar fast att han bara är nio.
Tack åter igen.
Mvh zettan