Inlägg från: Zettan75 |Visa alla inlägg
  • Zettan75

    Min son umgås med mobbare

    Hej!
    Snälla hjälp mig!
    Min son är 9 år och har haft det rätt jobbigt i skolan var retad och utfryst av det gäng han nu börjat umgås med.
    Anledningen till att han till sist blev accepterad var för att jag gav vika och började köpa märkes kläder (detta var i 2an) vilket gjorde att de slutade och min son trivdes.
    Jätte fel jag vet men jag orkade helt enkelt inte längre, han grät sig till sömns näästan varje natt,ständigt ont i magen.
    Blev själv mobbad från 4-9an och han är min son så jag hade nog gjort samma sak igen även om jag anser att det är så sjukt att 8 åringar ska ha skor för 800 kr och byxor för nästan lika mycket så det blir ju inte så många par.
    Nu är det så att mobbningen i klassen bara blivit värre och min son umgås speciellt med ledaren vilket gör mig jätte orolig.
    Nu är det så att jag varit i kontakt med skolan flera gånger
    pga att jag varit orolig för min sons uppförande då jag hört på omvägar om händelser som hänt på skolan.
    Deras svar har hit intills bara varit positiv och jag har så fin pojke mm och ja han umgås med det här gänget men är ej delaktig i dumheterna.
    Jag känner mig jätte hemsk som ringer och kollar mitt eget barn och blir misstänksam men det är inte meningen jag är bara så rädd att han ska falla för trycket.
    Han är ju dessutom en helt annan hemma än den de beskriver i skolan och speciellt när han umgås med L.
    Han blir som en kaxig tonåring svär,skriker och är allmänt otrevlig och får otroliga raseriutbrott så fort jag säger nej eller det spelar nog inte så stor roll vad jag säger.
    Självklart slipper han inte undan med att bete sig så utan det är ju honom det går ut över i längden, jag tar till det som biter värst. ingen träning mm.
    Men detta existerar inte i skolan och inte heller hemma då han är med andra kompisar.
    Jag tror inte att jag belastar L för det heller för jag tycker att min son ska respektera våra regler och uppföra sig trots att han är med L men blir det flera dagar på raken kan jag inte hjälpa att bli irriterad på honom också eftersom denna personlighets förändringen bara sker med honom.
    Jag vet inte vad jag ska göra, jag vill bryta mellan dem men jag är så rädd att min son ska bli utfryst igen.
    Å andra sidan är jag rädd att min son till sist kommer att falla för trycket och börja mobba han med.
    Fast jag tror att jag är räddare för det sist nämda mitt eget barn kan jag ju trösta.
    Snälla hjälp!
    Snälla döm mig inte för att jag är misstänksam mot mitt eget barn för jag känner mig redan hemsk för ingen annan i min umgänges krets skulle i fråga sätta sitt eget barn, (jo min syster och bästa vän)

  • Svar på tråden Min son umgås med mobbare
  • Zettan75

    Hej!
    Tack så jätte mycket båda för er respons.
    Har själv funderat på att be fröknarna att ta upp det på föräldramöte men tyvärr brukar det inte vara så många som dyker upp men kanske skulle det komma fler om de fick information om ämnena som kommer att tas upp, mobbning berör ju alla barn oavsett om man är direkt drabbad eller inte.
    Vi får se vi har snart utvecklingssamtal, kanske vågar jag ta upp det då.
    Jag behövde noglite påbackning om att jag inte gör fel som kollar min son (låter lite fel) och vill ha lite insyn i vad han gör o så.
    Jag litar på min son men inte blint för han är bara 9 år och kan ibland behöva lite hjälp och vägledning även om han är en underbar kille.
    Tack åter igen men nu måste jag åka och hämta honom,slutar snart.
    Många kramar från mig

  • Zettan75

    Hej!
    Usch jag vet inte riktigt vad jag ska svara, har ingen bra dag.
    Min son kom hem från skolan idag, visade sig i fredags att han försökt säga ifrån tidigare i veckan och med det blev de andra jätte dryga mot honom istället.
    Igår kväll började det med ont i magen ont benet o ryggen men jag skickade honom iallafall men han var hemma innan lunch.
    Jag har dock bestämt mig under helgen att jag ska försöka sära pojkarna åt så mycket som möjligt, helt går ju inte i och med skolan.
    Daz jag håller med om det där med vi föräldrar men jag orkade inte, det tar så oerhört ont att se sitt barn må dåligt och inte var min tanke att han skulle börja vara med dem, mer att de skulle låta bli att klanka ner på honom.
    Min son struntar i om han har märkes kläder på sig på fritiden om han ska vara med någon annan än L så länge han kommer i väg med sin fotboll så fort som möjligt så spelar det ingen roll vad han tar.
    Är han med L så är det med världens omsorg och jag har till o med haft det barnet (L) i min garderob och slitit ut andra kläder åt min son än de han har på sig för de har inte passat när han ska vara med L, (men de gånger har jag tappat humöret.)
    Jag känner mig just nu inte så himla stor man blir väldigt sårbar via sina barn men jag har bestämt mig.
    OM jag skulle våga ta upp detta med skolan om att ta upp detta på ett föräldra möte, kan man då be att fröken tar upp detta till diskussion utan att nämna några namn.(på de som tagit upp det)
    Jag är rädd för att det annars skulle peka ut min son och jag tror inte heller att det skulle bli lika bra respons om det kommer från en förälder i stället för skolan.
    Måste sluta tack så jätte mycket för allt ni skriver negativt som positivt ärlig respons ger så otroligt mycket.
    Tack åter igen kramar från mig!

  • Zettan75

    Hej alla!
    Tack för alla kloka råd och allt har blivit mycket bättre.
    Min son tog själv beslutet att skära ner på umgänget med L, tyvärr har det blivit konsekvenser av det men efter samtal och en otrolig förståelse från skolan så känns det rätt okej för både min son och mig.
    Vad beträffar den (allmänna mobbning) som sker i skolan så är det skolan som ej vill sammarbeta med oss föräldrar utan vill sköta den själva och om DE, inte barnen anser att det ej går utan vår inblandning så tar de kontakt.
    Det där med märkes sakerna har hemma hos mig blivit lugnare sen han drog ner på umgänget med L, det känns som att jag är på väg att få min son tillbaka, (skitig men glad).
    Självklart kommer jag även i fortsättningen att hålla lite koll men det känns som om den största klumpen i magen släppt lite iaf för egen del, han är rätt klok och rättvis i sina värderingar fast att han bara är nio.
    Tack åter igen.
    Mvh zettan

Svar på tråden Min son umgås med mobbare