Varför klagar "alla" över att studerande är så fattiga?

Vad ÄR det jag hör?? Jag blev utsparkad hemifrån som 17 åring och skaffade jobb istället för att gå klart gymnasiet för jag hade helt enkelt inte råd. Så länge du i Finland är under vad är det nu då? 19, 20 år så beräknas ditt studiestöd utifrån dina föräldrars inkomst. Har de medelmåttig inkomst till hög inkomst får du inte mycket alls. Och sociala bidrag får du inte om du inte har tagit studielån.

Så för att alls ha råd att gå i gymnasiet så var jag tvungen att ta studielån för att ha råd med hyra, färdmedel till skolan, studiematerial samt mat och räkningar. Under de år jag studera åt jag verkligen inte bra mat, jag shoppade aldrig och jag festade sällan då jag sällan hade råd med sådant.

Så kom nu och säg liknande som detta en gång till tack:

"De få som har ekonomiska problem är mycket lätträknade och deras problem är ofta ett av följande:
- De festar/shoppar för mycket
- De har en stor fin central lägenhet de inte riktigt har råd med.
- De har inte lyckats få varken sommarjobb eller jobb på sidan om."

Ofta ett av följande? Låter inte klokt tycker jag. Er situation kanske fungerar och är hållbar men hur kan du möjligtvis gå och uttala dig på det där viset om andra studerande? Det är ignorant och jag måste säga att jag tog mycket illa vid mig. Jag är en ansvarsfull människa och har faktiskt koll på ekonomi. Då jag började frisörskolan fick jag igen ta lån för att klara av hyran och resten. Jag bodde i en studentlägenhet på 14 kvadrat med en liten kokvrå, jag åt makaroner och euroshoppers fiskpinnar. Trots att jag hade studielån så var jag tvungen att lyfta socialt bidrag också för min inkomst låg UNDER det som räknas som existensminimum i Finland.

Det är väldigt väldigt illa att ta sig själv som ett exempel och sedan direkt mena att alla måste kunna leva på samma sätt med samma standard. Jag hade aldrig i mitt liv kunnat handla en diskmaskin eller tvättmaskin under de år jag studerade.

Så sant. Och i dagsläget måste du nästan studera för att få en skälig inkomst. Visst, du kan få arbete utan utbildning men hur lätt är det att leva på den inkomsten sen då? Ha råd med ett hus och bil, barn, någon resa kanske någon gång i livet osv? Vill man ha ett bättre och mer trivsamt liv så krävs det ofta en utbildning. Och väldigt många är tvungna att ta lån för att klara av det.

Jag vet då jag bodde i Vasa i min lilla studentlya att lånet jag fick låg på ca 120 euro i månaden och min hyra var åtminstone dubbelt så hög som min inkomst. Hur kan man överleva då? Japp, på både lån, studiebidrag, bostadsbidrag samt socialt bidrag. Allt man bara kunde få behövde jag lyfta för att klara livshanken. Men nog hade jag väl kunnat fortsätta jobba hela livet som biträde på en förskola, fick ungefär 6000 mark i månaden i netto. Vad blir det, ca 8-9000 kr kanske. Det var arbetet jag hade innan jag studerade.

Nu bor jag i Sverige och har lite mer i inkomst men helt klart en väldigt låg lön så jag kommer behöva studera igen och denna gång slutföra studierna och skaffa arbete inom det. Men kommer inte klara av att inte ta lån, har snart 3 barn och min man har samma dåliga inkomst som jag sitter på just nu.

Du måste ju förstå mänskors känslor som dyker upp? En av de riktigt jobbiga desperationer du kan uppleva i livet är känslan då pengarna tryter och inte räcker till och du gör allt du kan för att klara månaden, få alla räkningar betalda och samtidigt få mat i magen varje dag. Att sedan höra anklagelser att de flesta har det lätt och de som har det jobbigt oftast är de som shoppar upp alla pengar gör det inte bättre. Förstod du inte vilka känslor du skulle väcka hos väldigt många mänskor med denna tråd, formulerad som den är?

TS

Du kanske förstår lite mer då jag säger att min hyra låg på 350 euro och mitt studielån jag fick låg på ungefär 120 euro i månaden. Du känner säkert till att studiebidraget ligger under den summa man får i lån varje månad och bostadsbidraget minns jag inte ens vad det låg på. Det enda jag vet är att enkel matematik säger att det är helt omöjligt att jag skulle klara av att leva på de där pengarna och då lyfte jag till och med LÅN. Tänk vilken känsla att ta ett banklån och fortfarande behöva leva på staten och gå till socialkontoret och tigga? Och leva som en kyrkråtta dag ut och dag in?

Och tänk sedan att se ett inlägg som detta. Förstår du alls vilken reaktion och känsla man får då?

Så är studiestödet verkligen så högt då bara för att man går på universitet i Finland? Och har du räknat ut hur det ser ut för personer som är ensamstående och inte har två inkomster? Redan jag som har arbete skulle ha det väldigt svårt idag att leva som ensamstående med mina barn och hyra samt räkningar.

Hur ser studiestödet ut? Du säger ju att ni får knappa 900 euro totalt. Då är ni två. Men tänk på en person då som skall klara sig på 450 euro, en hyra, räkningar, mat och studiematerial samt färdmedel till och från skolan hem. Menar du allvarligt att de allra flesta klarar sig utan att ta lån? Jag förstår inte hur den ekvationen går ihop, inte alls.

Så räkna då sen hur den här mänskans tillvaro ser ut med 450 euro i månaden plus lånet. Lånet blir inte så himla mycket högre för att du går på universitet i Finland. Så vad får man i månaden då? Kan man kanske få en slutsumma på 700 i månaden? Och så hyra och räkningar och resten. Och du menar att det skulle vara nästan lyx? Men du pratar ju om nästan lyx UTAN lånet. Hur går det ihop?

Jag tycker helt enkelt att du fått det om bakfoten om att "ett fåtal personer" har det dåligt ställt. Vad jag sett och upplevt så har de allra flesta studerande i Finland en knaper tillvaro. Inte alls fråga om någon "nästan lyx" tillvaro. Och då har jag inte stött på folk som klarat sig utan att ta lånet. Och det har inte varit frågan om shoppande folk eller folk som är helt oekonomiska.

De får både studiestöd samt bostadsbidrag.

Då jag studerade så fick jag då inte ett stöd på flera hundra. Jag låg såpass långt under existensminimum så jo, jag var tvungen att leva på socialt bidrag. Och jo, du kan få socialt bidrag i Finland som studerande, men enbart om du lyfter alla andra möjliga åtgärder du kan innan dess. Dvs bostadsbidrag, studiestöd + lån. Om pengarna inte uppnår existensminimum så får du socialt bidrag också. Vilket jag fick. Men inte räknar soc med att du behöver en telefon i vardagen etc, dvs vissa räkningar som är nödvändiga. Så när allt kommer omkring så ligger man ändå under existensminimum men så är det för många. Jag har mött många fler som haft det knapert under sin studietid än som haft det bra. Och du är första jag någonsin stött på som inte tagit studielån för att klara av ekonomin.

Studilånet som sagt räknas utifrån föräldrarnas inkomst tills du är upp till omkring 20 år gammal, i Finland. Det var väl därför jag inte fick vidare högt studiestöd antar jag.

Nej men innan man är 20 så skall man ha gjort klart gymnasiet ifall man tänkt fortsätta in på ett universitet. Och du klarar inte att få fina sköna betyg om du redan under gymnasietiden får kämpa dig fram och äta makaroner samtidigt som du dessutom lyfter lån och de flesta av dina kompisar bor hemma och har inte mycket problem att tänka på än att få fina betyg.

Har du redan svårigheter med ekonomin på gymnasienivån kommer det inte bli mycket bättre på nästa nivå heller kan jag tro. Fast nu flyttade jag ju till Sverige och arbetar istället för tillfället. Men men, jag försökte få dig att förstå lite mer att andras situation kan vara helt annan än du tror och det är respektlöst att säga att de flesta med problem troligen är shopaholics eller liknande.

Jag skall studera på höskola här i Sverige, men kan säga att jag aldrig skulle ha råd ifall jag inte var gift och vi hade två inkomster. Jag har snart 3 barn och skall man kunna leva, ge mat till barnen, betala hyra, räkningar och samtidigt studiematerial samt bussresan till Luleå från Piteå varje dag.. Ja, då skulle det vara omöjligt för mig att kunna studera om jag var ensamstående.

Så jag skulle heller inte hur snabbt som helst vilja säga att svenskar inte skulle ha det fattigt som studerande. Man måste utgå från att alla är individuella. För man kan inte räkna med att alla mänskor lever med partnerns och får in två inkomster. Det blir så mycket lättare då!

Låter ju skönt att man bara betalar 3 procent av sin lön till studielånet och slipper betala det helt om man inte får tag i ett heltidsarbete. Så är det ju inte riktigt här. Nog är det mycket större summa per månad man betalar tillbaka på lånet här. Och som många sagt så brukar studiebidraget gär ligga på lite på 2000 kr i månaden. Då måste du låna för att klara av att studera och leva och du får ju inte låna hur mycket som helst heller.

Men måste säga att visst kan ju själva bidragsdelen vara högre i Finland. Men om du är ensamstående så kommer du ha svårt att klara av att inte ta lån. Bara om man utgår från summan som TS skrivit ut och delar den för att få fram ersättningen för en person. Under 450 euro. Och t ex i Vasa där jag bodde i en studentlägenhet på 18 kvadrat med gemensamt kök delat för 4 lägenheter fick jag betala runt 350 euro för. Vad blir kvar då? Under 100 euro. Klarar man av att köpa studiemedel på den summan, betala av räkningar samt äta i 30 dagar? Enkel matematik säger klart nej.

Man måste ju som sagt var utgå från att alla studerande är singlar och skall klara av att studera som sådana. Alla har inte partners och kan dela på 2 inkomster. Och har du inte har du direkt mycket svårare att klara dig. Och tänk sen om det är en äldre person som är ensamstående och också har barn att ta hand om, ännu mer utgifter med andra ord. Så, visst måste du ta lån för att klara dig även i Finland, OM nu inte du har en partner eller andra mänskor som hjälper dig med extra bidrag. Men som ensamstående blir det ganska svårt att klara sig på bada bidrag och inget lån. Det ser väl alla genom de siffor som framstår i trådstarten att 2 personer får in?

Och varför bidragsdelen är högre har troligen att göra med att själva lånet inte är lika högt i Finland. Har du gått 3 år på högskola i Finland har du inte ett lån på flera hundra tusen kronor att betala tillbaka. Lånet är högre då du går på universitet och högskola i Finland än när du går på t ex gymnasie eller yrkesskola, men jag fick då maxbeloppet man kunde få låna då jag gick på yrkesskola och det innebar att utspätt på 12 månader fick jag ungefär 120-200 euro i månaden i lån.

På den tiden jag skulle låna så såg jag över tabellerna på maxbeloppen man kunde få låna beroende på vilken studieform man gick och om jag inte minns fel så var beloppet för högskole/uni studier ungefär det dubbla än det man fick låna i gymnasiet/yrkes.

Men jag vet inte, i Sverige är det ju tänkt att man ska klara sig på de bidrag och lån man får, man får ju inte socialbidrag om pengarna inte räcker till som jag förstått det. I Finland får du det, i alla fall på gymnasienivå och jag tror inte de ser skillnad på studerande på gymnasie/yrkesskola och de som studerar på universitet.

Så det är lite skillnader nog för studerande i Finland och i Sverige. Men jag skulle inte säga att studerande på någon av platserna lever i överflöd precis. Visst är man två får man det att gå ihop lite lättare men alla är inte två.

Nå, med tilläggskommentarerna i trådstarten ser man ju att om du tar både bidragen och lånet i Finland så får du ungefär lika mycket som här i Sverige om du tar bidragen och lånet.

Skillnaden är att i Sverige blir du betalningsskyldig i större utsträckning efteråt eftersom bidraget är mindre och lånet i sig större.

En person i Finland kan då få ungefär 711 euro i månaden med bidrag samt lån, omräknat till kronor är det ca 6600, däromkring. Så sist och slutligen har vi ungefär samma summa att röra oss på varje månad, om dessa siffror stämmer. Men som sagt, det är en helt annan sak att vara ensamstående som att vara två. Det beror också mycket på vad hyrorna ligger på samt vad förbindelsen till skolan kostar varje månad, vad studiematerialet kostar, vad maten ligger på osv.

Men Zone, det är ju lite magstarkt att kalla folk lata för att de inte söker på det sätt du vet att det finns lägenheter på. Alla kanske inte är så smarta som du och fattar att det finns andra sätt att söka lägenhet på, andra kanske inte har en aning om var de börjar och känner inte till vad bostadsbolagen i Göteborg ens heter, vissa söker kanske enbart på de lägenheter som utannonseras för de helt enkelt inte kan tro på att det i näst största staden kan finnas lediga lägenheter som inte annonseras ut utan bara står där tomma och väntar på unflyttare.

Jag som bor i Piteå skulle ju inte ha en aning om vad jag skulle göra om jag skulle behöva lägenhet i Göteborg och skulle aldrig ha en tanke på att söka i Angered och vad nu sen den andra platsen hette då man inte ens vet var de ligger någonstans.

Reagerar bara på hur tarvligt du skriver om okända mänskor, målar upp alla som inte får lägenhet i Göteborg som lata. Du kan ju inte veta vad som gör att de inte hittar lägenheter som är lediga.

De spelar ingen roll hur du skriver. Jag tycker ändå det är fräckt att kalla folk lata då man inte vet varför de inte hittar lägenhet. Och smart eller inte men det kan helt enkelt bero på att de inte VET att det finns lägenheter lediga just där.

Det är det enda jag reagerat på över det du skrivit här, din ton helt enkelt emot andra. Du kan inte bara sätta in alla i ett fack och kalla dem lata för de inte hittat en lägenhet i Göteborg. Visste dom att dom skulle få lägenhet på bara 3 dagar är det ju klart att de skulle söka där, gör de inte det trots att de vet om detta så skulle de ju inte vilja ha lägenhet i Göteborg. Så rent logiskt kan det inte vara lathet det handlar om, om man nu ska se över det med "smarta" ögon. Lat är man då man känner till något och vet hur det skall skötas men struntar i det. Vill man ha en lägenhet i Göteborg och vet hur man ska få en men struntar i att göra sig besväret ja då är man lat. Men då vill man heller inte riktigt desperat få tag i en lägenhet där.

Jo, att vara lat är att inte ens orka ta redan på information. Men även om du är en person som tar reda på info så behöver det inte betyda att alla platser du söker info från vet om att det just där i Göteborg går att få lägenhet på bara 3 dagars tid.

Du kan ju kalla vissa lata, för vissa mänskor är det. Låter bara inte vidare snyggt eller trevligt om man kalla alla som inte hittar för det.