Rädsla för döden

Alla är väl rädda för döden, och är de inte det så är det något fel som är trasigt.

Självklart blir skräcken större när man är gravid eller har barn, det är ju helt naturliga mekanismer som arbetar för att man ska överleva och beskydda sin avkomma.

Sedan finns det väl de som tänker mer eller mindre ofta på det, och är mer eller mindre rädda, men alla BÖR ju känna skräck, annars hade vi ju aldrig överlevt i evolutionen!

Klart man inte vill dö. Livet är ju allt som vi har, är vi döda finns ingenting. Dör någon närstående så blir det ett bottenlöst lidande för de som blir kvar resten av deras liv.

Logiskt sett borde det ju hjälpa om man verkligen tror att man ska få leva i paradiset efter man dött istället för att bara försvinna från jordens yta, plus att det borde vara en stor tröst om man tror att man ska få träffa de man förlorat igen.

I verkligheten tror jag att vår genetiska dödsskräck är så pass stor att den inte går att kuva med gudstro, utan snarare att man kan lära sig leva med den eller inte.