Varför just jag?

Faktiskt - vad skönt att inte bara jag känner så här som ni gör. Jag är så trött på att inte kunna glädjas åt andra som får barn utan bara känner denna avundsjuka. Jag kan inte komma ifrån det. Det känns som om allt drabbar mig och min närhet, sjukdomar, död och en massa elände. Det var så länge sen det hände något riktigt bra. Inte ens barn kan vi få. Ska snart äntligen få börja med IVF. Jag borde vara tacksam för det men surar ändå när jag sitter här bland mina jobba-kompisar som sitter här med sina magar och myser och blir ompysslade. Skönt att skriva av sig. Högg nyss med en smörkniv i bregottasken! Det dummaste jag har gjort är väl ändå att jag redan har köpt en (begagnad) barnvagn som är väl gömd i förrådet. Pucko mej! Det känns ju inte lättare att se den stå där utan att jag kan använda den. Ha det bra alla ni andra//Draken

Skönt kunna avslöja sina hemligheter lite... Jag har oxå köpt lite kläder och ett paket nappar! Och grejer till mina barnvagnar... (wierdo) Men jag kan inte låta bli, hoppas ju innerst inne att det blir vår tur nån #¤* gång. Bara jobbigt att inte kunna visa det för nån kompis. Ingen annan jag känner har köpt massa grejer innan de blivit gravida. Jag känner mig verkligen så knäpp. Och måste hålla alla problem hemliga, för min man tycker det är så genant att inte kunna göra oss med barn. Det blir mycket man måste hålla inom sig förutom all annan skit man bär med sig genom/från livet.

Jodå, tack så länge! Mvh Tröttis