Varför kan jag inte glädjas????

Kan bara ansluta mig till dina tankegångar. Själva har vi försökt i 5-6 år att få barn. I bagaget har vi ett barn vi förlorade direkt efter förlossningen och ett missfall och jag vet att vi riskerar fler missfall. Just nu på jobbet väntar de tjejer som inte ens hade en tanke på barn när vi väntade vår son. Att hela tiden se sig frångådd av alla andra tär otroligt på psyket. Att se glad ut och gratulera andra när man skriker och gråter inombords tar så otroligt mycket energi. För oss som har varit så nära sticker det i hjärtat varje gång när jag ser en liten kille på runt 2 år för så stor skulle vår kille ha varit idag om han fått leva.

Ha inte dåligt samvete för dina känslor för det gör bara det onda värre. Nej du måste få släppa ut de negativa känslorna för att vistas i en värld där man är ofrivilligt barnlös innehåller redan så mycket negativitet.

Hoppas att ni inom en snar framtid lyckas nå era drömmars mål. Kramis