• Angla

    Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

    Enl en av de IVF läkare jag träffat som tvekade inför att godkänna att vi skulle få ett tredje IVF berättade att de flesta par gör 1-2 IVF antingen så lyckas de eller skiljer sig alt väljer en annan väg (adoption eller inga barn).

    Så nej de allra flesta gör alltså färre än tre försök och det tycker åtminstonde inte jag är mycket.

    Att man inte adopterar kan ju ha många orsaker:
    - Viljan
    - Ekonomin
    - Bakgrunden

    Men hur många är jättejättemånga IVF försök? Och vem avgör det?

  • Angla

    "Viljan - hur mycket man vill ha barn?"
    Nej viljan till att adoptera. Vill man inte så vill man inte och då spelar det ju ingen roll om man gjort många IVF eller inte. Viljan är ju dock inte per automatik konstant genom hela livet.

    "Bakgrunden - vad man har för erfarenheter av vadå?"
    Nej vad man som enskild individ har som bakgrund i sitt liv. Det finns ju saker man kan ha varit med om/gjort som gör att man faktiskt inte får adoptera. alt saker som de enskilda givarländerna inte godkänner.

    Att göra många IVF oavsätt om det är 3, 20 eller hundra så behöver man ju faktiskt inte ha fastnat i något träsk. Man gör ju inför varje nytt försök det fria valet att göra ytterligare ett försök.

  • Angla
    GudsMestOskuldsfullasteLillaLamm skrev 2008-02-12 13:19:06 följande:
    tänkte på det jag med såg att det inte framkom i texten FET verkar ju vara mindre påfrestande, konstigt att det inte stod som ivf:are så slänger man ju med benämningarna hela tiden.
    Ja FET är mindre påfrestande rent kroppsligt för man kan då tom föra tillbaks preembryot i en vanlig cykel dvs inte ta några mediciner alls. Många par gör 1-2 FET per IVF men endel får aldrig några frysisar så det är svårt att veta. Jag tror dock det finns många som gjort fler försök än henne.
  • Angla
    GudsMestOskuldsfullasteLillaLamm skrev 2008-02-12 13:33:19 följande:
    Mycket möjligt tycker det är svårt att hitta sådan statistik och fakta på nätet skulle gärna läsa om det fanns något skrivet kring evt biverkningar av alla behandlingar och uppföljningar på ivfkvinnor, hade det varit karlarna som fick göra behandlingarna så hade det nog funnits en hel uppsjö forskningsresultat mm  *muttrar*
    Ja det är ett intressant forskningsområde - de långsiktiga biverkningarna. Eller hur de socialabiverkningarna slår ut - många försök som görs i snitt, hur många som skiljer sig, vid vilken gräns skillsmässostaestiken ökar, hur många som inte klarar av istt jobb, hur det går med vänner osv osv

    Åh vill du veta en sak ... jag och min man har gjort 11 försök (IVF+FET) utan att skiljas
  • Angla

    Precis - båda valen kan ge egna barn men inget av valen har några garantier. Och precis som att några väljer bort IVF så väljer andra bort adoption av olika anledningar.

    Det jag tror styr viljan att inte adoptera är ekonomi, avslag antingen i Sverige eller i givarlandet samt att man helt enkelt inte bara vill.

  • Angla
    inoka skrev 2008-02-12 13:43:48 följande:
    Eftersom jag har en arbetskamrat som gjort en massa ivf men tyvärr inte lyckats få barn genom det så har de valt att inte försöka mer och inte heller adoptera pgr av att de vill ha "egna" barn och för att de tycker adoption är en jätte kostnad. Jag tycker det är synd att de väljer bort ett liv tillsammans med barn men samtidigt tänker jag inte argumentera varför de väljer bort adoption. Men jag vet ju ivf kostar mkt oxå eller har jag fel?
    IVF kostar om du gör det privat men du får många, många försök för samma summa som det kostar att adoptera. För 100 000 får du ca 3 försök inkl frysisar.
  • Angla

    Rättelse!!!

    3 IVF försök kostar ca 50 000kr men då ingår sällan FET försök och de brukar kosta 5000 - 10 000kr styck och ofta så kan man räkna med 1-2 FET per IVF.

  • Angla
    Vietnammamma skrev 2008-02-12 15:08:53 följande:
    Fast det är ju mindre chans att det verkligen blir barn för dessa 100 000 kr än om man lägger 100 000 kr på en adoption. När man betalat in så stor summa pengar till organisationen har man fått sitt medgivande och chansen att man verkligen får barn är ju betydligt större när man betalar in denna avg för adoption.
    Nä mindre chans kan man ju inte säga att det är rakt av. Det beror ju på hur det enskilda fallet ser ut. Dels vad paret har för fel som gör det svårt att bli gravid. Någon med akrosomdefekter eller TPO-antikroppar har det ju mycket svårare vid IVF än vad ett bar utan kända fel har. Par utan kända fel har ju faktiskt högre chans att lyckas vid ett IVF än vad ett "vanligt" par har vid ÄL. En andra aspekt att väga in är ju alla de faktorer som spelar in vid en adoption och allt som kan hända längs med vägen.
  • Angla
    Cerdrica skrev 2008-02-12 15:58:23 följande:
    Jag tycker argumentet att det kostar mycket att adoptera är konstigt. Jag kan förstå att man väljer att göra sina gratisförsök, helt klart men det är ju verkligen ett lotteri att göra det privat. Ja, adoption kostar men då får man ju barn (det finns undantag men de är faktiskt få), det är inget man vet att man får för de 100 000 man lägger ner på IVF. Återigen (aom jag skrev i förra tråden), jag tycker inte det är fel att göra det men för mig låter det märklilgt att man tycker att adoption är dyrt om man gör IVF privat. Risken är ju att man gör ett antal IVF och sedan inte har råd att adoptera.Jag har förstått genom diskussioner bland bekanta och bekantas bekanta att många tror att man älskar ett biologiskt barn mer. Eller snarare DE tror att DE inte skulle kunna älska ett adopterat barn som ett biologiskt. En tjej jag pratade med sa att hon inte tvivlade på att jag älskade min son lika mycket som om jag hade fått ett biologiskt barn men hon och hennes man tvivlade/var rädda att de inte skulle göra det..
    Jag tror ytterst få som gör IVF planerar att göra många försök ifrån början. Därför så ser man det som ett billigare alternativ i inledningsskedet.
    Ang att kunna förmå sig till att älska så är det ju många som aldrig kan föreställa sig att de ens skulle kunna älska barn nr 2 lika mycket som barn nr 1 vid biobarn.
  • Angla
    Cerdrica skrev 2008-02-12 22:00:49 följande:
    Ja, så kan jag tänka nu! Fast jag vet ju att det går, jag älskar ju tex mina bröder (med stor åldersskillnad) lika mycket. Jag tror dock det är fler som avstår från att adoptera av den orsaken än det är folk som avstår att skaffa barn nr 2 pga detta men det är ju bara en gissning.
    Jo visst lär det vara så att få struntar i barn nr 2 pga rädsla för att inte kunna älska. Jag menade mer att rädsla för att inte kunna älska är inte konstigt att man har ibland. Men det beror ju sen på vad man gör av rädslan.
    Ang IVF och dyrt så lyckas de flesta på 2-3 försök och då får de flesta två gratis försök och har ma ndå enbart betalt för ett försök själv så handlar det ju inte om mycket pengar. De som gör många försök gör ofta 4-5 och inte ens där tycker jag det handlar om mycket pengar. Att man gör fler försök än så tror jag kan bero på envishet eller också att man inte har något annat alternativ. Men man kan få fler försök gratis än det som är sagt från början.
  • Angla

    Vietnammamma
    "Tycker det är konstigt, den information vi fick om ivf på sahlgrenska är att 30% av de som gör ivf lyckas, hur det vara nästan alla som provar?"

    Du har 30% chans rent generellt vid varje enskillt försök upp till 6 fulla IVF och då räknar man alla frys på de försöken. Vi en ÄL brukar man säga att man har 25% chans att lyckas. Ungefär 10% av alla par som testar IVF lyckas aldrig.

  • Angla
    Cerdrica skrev 2008-02-21 21:49:01 följande:
    Fast man KAN ju egentligen inte prata om statistik i det här fallet. Det är ju inte statistiskt jämförbartnär alla har olika förutsättningar. Vi är oförklarligt barnlösa men relativt unga i sammanhanget. I samma statistik finns betydligt äldre människor med kända "fel". Plus betydligt yngre och mer fertila. Vilken statistik som än "stämmer" går ju ändå inte att applicera på ett enskilt par. Säger statistiken att 20% lyckas så betyder det ju inte att just DU kommer bli gravid, ens på 100 försök. Jag tycker verkligen att statistik är rätt ointressant i sammanhanget. Vi hakade upp oss på två saker i fertilitetsläkarens lovordstal när han i stort sett försökte övertala oss att prova IVF: - De presenterar siffror för hur många som blir GRAVIDA. Inte för hur många som får barn. Det var barn vi ville ha och var tredje (cirka!) graviditet slutar med missfall. Orkade vi gå igenom detta, lyckas bli gravida och sedan kanske mista barnet? Svar: nej.- Mer statistik och det enda intressanta för oss: ca 30% av de som är oförklarligt barnlösa som vi blir aldrig gravida. Även om de nuppar sig blå kring ägglossning och gör en miljard IVF. Ingen vet varför. Ville vi bli ett av dessa par, vakna upp ur dvalan, slutkörda (och kanske skilda) om tio år och upptäcka att vi blivit för gamla (och panka) för att få adoptera? Svar: nej.
    Du har så rätt i första delen ang olika förutsättning och att man ej egentligen bör nämna statestik i sammanhanget. Jag var ung mycket ung då vi började med IVF, vi hade ett kännt och relativt enkelt fel (från början) så utifrån statestiken jag då läste så borde vi ha lyckats få 5-6 barn nu på de försök vi har gjort.

    Många oförklarligt barnlösa har dock ofta något fel som läkarna inte kan hitta med dagens kunskap. Få par är egentligen oförklarligt barnlösa.

    Jag och min man valde att göra många IVF trots dåliga odds enl statestik precis som vi idag har valt att adoptera trots dålig framtid enl statestik Trots detta är vi ännu gifta, unga och pigga.Inte ens panka för många IVF försök kan man överklaga och få ett nytt för

    Intressant att lika många är hårt negativa till IVF utan erfarenhet som det finns individer som är hårt negativa till adoption utan erfarenhet.
  • Angla
    Cerdrica skrev 2008-02-21 22:11:46 följande:
    Men Angla, jag går inte åt IVF, jag går åt att många hänger upp sig på statistik. Ett långt stycke längre bak i tråden handlade om statistik och man käbblade fram och tillbaka om detta. Helt sanslöst. För mig får man göra hur många IVF och allt vad det heter som man vill men det är för mig helt obegripligt att man gör det för att det är så goda chanser enligt statistiken.
    Ja sista meningen var inte riktad till dig enbart även om det ser så ut då jag först citerade dig. Åh visst bör man läsa på först innan man gör ett val! Jag gjorde det även om jag första sekunden hittade hopp i statestiken som sen visade sig att vi var undantaget för.

    Men överlag så tycker ja gdet är så och jag häpnar varje gången man har åsikter om något man inte har erfarenhet av.
  • Angla
    Cerdrica skrev 2008-02-21 22:26:37 följande:
    Fniss, jag kände att jaja, vi hade utr i kärlek så vi har säkert otur i det här, det här vill jag INTE chansa på. Sedan hade vi tur i adoption och fick världens underbaraste unge så det är ju inte så konstigt att vi inte känner den där sorgen folk pratar om. Jag tycker absolut att man ska ta tid på sig när det gäller sådant här om det inte känns 100%-igt rätt. Och då menar jag både IVF och adoption. Jag tycker att jag "ofta" läser om tjejer som inte vill fortsätta med IVF men gör det för att deras partner inte är redo att adoptera (det finns säkert det motsatta också). Jag tycker det är lika illa att göra IVF när man inte riktigt vill som att adoptera. Om man alltid längtat efter att vara gravid förstår jag att det är svårare att släppa det men ändå, graviditeten är ju en liten milimeter av föräldraskapet i det stora hela. Det är barn vi alla vill ha liksom. Det är väl så jag tänker när jag inte riktigt förstår varför man inte kan tänka sig adoptera.
    Jag tror ytterst få känner sorg då man gjort valet att adoptera och gör man det så måste man söka hjälp. Jag kännde sorg då vi inte blev gravida. Jag kände sorg då vi inte lyckades med IVF (med glädje då vi lyckades). Och jag kommer absolut sörja om vi (peppar peppar) inte får/kan adoptera i slutändan.
    Ja visst är det svårt ibland att inte förstå varför andra inte vill göra samma val när man själv kan se att det i slutändan ger det som "önskas".
    Jag tror som jag sagt tidigare att många ser IVF i ursprungsläget som en snabbare och billigare väg, få räknar ju med att göra fler än 3-5 försök. Och jag kan förstå den tanken. Men jag också förstå hur många ser det med facit i handen att adoptionen i slutändan kanske blev både snabbare och billigare.
    Vissa gillar det säkra andra gillar att chansa Ja vad vet jag ...
  • Angla
    Namaste72 skrev 2008-02-21 22:36:00 följande:
    Angla: Var det mig du riktade dig till? Klart man kan ha åsikter om sånt man inte har erfarenhet av, känslomässiga åsikter. Och ja, jag tycker det är viktigt med statistik, speciellt när den används felaktigt eftersom det i längden sprider myter om som i det här fallet chansen att lyckas med IVF.Jag vet att ni gått igenom en massa IVF och det beklagar jag.
    Nej det var rent allmänt. Även med tanke på trådar där individer uttrycker sin förvåning över hur man kan tänkas vilja adoptera pga det ena och det andra (helt utan erfarenhet).

    Ja det är tråkigt då felaktig info sprids ... det är ju genom att förvränga statestik som IVF kliniker tävlar om sina kunder. Enbart St G är den klinik som inte lägger ut sin Baby take home rate på sin hemsida.

    Beklaga? Ja visst har vi gjort många IVF men inte ett enda ångrar vi. Det gav oss så oändligt mycket mer än vad adoptionen gjort (för utom barnet då).
  • Angla
    Namaste72 skrev 2008-02-21 22:50:56 följande:
    Angla: Då har ni något underbart framför er..
    Ja förhoppningsvis Det hade vi även innan också
  • Angla
    Vietnammamma skrev 2008-02-22 08:03:04 följande:
    Det är ju stor skillnad att få till en graviditet vilket många lyckas med uppenbarligen genom IVF men det kan ju tyvärr resultera i tidiga och sena missfall. Det sade han inget om till oss.
    Fast missfall frekvensen är inte större vid IVF om man jämför två likvärdiga grupper. Och många, många får mf även vid en spontan graviditet ofta innan de ens vet att de är gravida.
  • Angla
    MBert skrev 2008-02-22 16:14:37 följande:
    Jag kan mycket väl förstå den osäkerhet man kan känna inför både IVF och adoption. När vi fick veta att vi behövde hjälp av provrörsbefruktning tyckte vi det lät väldigt främmande och var tveksamma, men eftersom det var lång kö så accepterade vi att de satte upp oss på kö, så kunde vi säkert vänja oss vid tanken under tiden, tänkte vi.Det gjorde vi, och innan vi visste ordet av var vi inne i "IVF-karusellen". Just då när man är mitt i det så rullar det bara på och det är svårt att se på det objektivt (upptäckte vi senare).Vi blev ivrigt påhejade av läkare som sa att vi hade mycket goda chanser att lyckas, betydligt bättre än den genomsnittliga statistiken. Våra chanser bedömdes till ca 50%, vilket i praktiken skulle betyda att vi borde lyckats på två försök (eller hur, ni som kan räkna...)Men det hände inget. "Men nästa gång, sa läkaren" och det upprepades tills vi till slut sa att det blir ingen nästa gång. Då hade vi gjort 7 försök...Det var då jag började intressera mig lite för klinikernas statisik. Jag lyckades få faktauppgifter från rikskällan alla kliniker rapporterade till, tror det var socialstyrelsen. Och då såg jag hur man vänder på statistiken till sin fördel och hur en del av den är framräknad.Man anger t.ex. hellre graviditetsfrekvens än hur många par som får barn, trots man vet att alla graviditeter inte leder till barn.Om 30% lyckas få barn (inte graviditet utan barn) av 100 par så är det 70 som är kvar till försök nr. 2. Av dem får 30% barn alltså 49 kvar till försök 3, osv. Det resulterar i att 66% lyckas på 3 försök. Det intressanta är att sedan minskar chansen på försök 4 och 5. Varför? Tja kanske för att inte lika många gör så många försök. Och sedan ökade den något för dem som gjorde försök 6 och sedan minskade chansen igen.Med denna framräknade statistik borde alla så småningom lyckas, bara man håller på tillräckligt länge, men så ser ju verkligheten inte ut. Man räknar med att ca 10% aldrig lyckas och hur kan man veta om man tillhör den skaran eller inte.Om vi hade lyckats på första försöket så hade ju vår chans varit 100%, men istället blev den 0%.
    Japp! Man kan inte lägga ihop % och % utan måste räkna om utifrån gruppen som är kvar. Klinikerna vänder på sin statestik till sin fördel på nätet (dock ej St G). Efter 6 försök så minskar chansen. Och visst är det så att de flesta bara gör 3 försök (men ofta enbart 2). Hos socialstyrelsen brukade jag också hitta intressant statestik uppdelat på en massa kriterier.
Svar på tråden Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?