Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Och jag tillhör den skaran som har lätt att bli gravid utan IVF eller andra behandlingar. Nu provade vi sängvägen först för att det går snabbast. Men annars skulle jag gärna adoptera, om det inte tog så f-bannat lång tid och kostade en massa extra pengar (jämfört med vårt hemmagjorda barn).

Om jag hade haft svårt att bli gravid, skulle jag kanske ha provat några IVF. Men att adoptera har alltid varit en stark möjlighet för mig, och faktiskt även för maken.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att leva utan barn. För mig är det viktigaste att få barn, sen om det liknar mig eller maken är betydligt mindre viktigt. Och jag tycker inte alls att det är fantastiskt att vara gravid. Tvärtom skulle jag gärna hoppa över den biten.

bebbe made in italy skrev 2008-02-12 18:05:44 följande:

Den forskning som finns visar att adopterade har en något förhöjd risk att ta livet av sig jämfört med resten av befolkningen. Det betyder ju INTE att det är MÅNGA adopterade som tar livet av sig.

Jag har också svårt att förstå det. För vissa är det kanske inte så viktigt med barn egentligen. Andra har kanske brännt ut sig för länge i IVF-svängen (jag har träffat på såna), och känner inte att de orkar ladda om batterierna för adoption.

För mig är det otänkbart med ett liv utan barn. Det är lätt (för mig i alla fall), att tro att alla vill ha barn lika gärna som jag vill. Men så är det ju inte. Vissa vill inte alls ha barn. Sen finns det dom i andra änden av skalan, som mig. Och däremellan finns det naturligtvis alla möjliga grader.

Wasabi:

Fast jag tycker att det är fruktansvärt att adoptera för att hjälpa barn i världen. Tänk dig att växa upp i ett hem där du måste känna dig tacksam för att dina föräldrar har "räddat" dig.

Man adopterar väl inte för att hjälpa barn, utan för att man vill ha barn och bli förälder.

Fast appropå diskussionen om att ställa för höga krav på adoptivföräldrar (vilket jag inte tycker att man gör), så tycker jag snarare att man ställer för LÅGA krav på vilka föräldrar som får genomgå IVF. Det finns till exempel blivande pappor som fått poliseskort till landstingets reproduktionscentrum från häkte eller fängelse, för att lämna sitt bidrag. Visst, de här föräldrarna hade ju i alla fall "skaffat" barn sängvägen om det funkade för dem, men är det rimligt att samhället hjälper till att sätta barn till världen under såna förhållanden? Borde man inte vänta tills den blivande förälderna hade ordnat upp sitt liv någorlunda? Jag tycker också att man borde vara mer restriktiv med att bevilja IVF till fd tunga missbrukare.

En annan sak jag funderar över är att man ibland lite väl lättvindigt godkänner föräldrar med livsförkortande sjukdomar för IVF.

Det är svåra frågor det här, och de har definitivt inga enkla svar (och det är inte alls säkert att jag har rätt som tänker så här), men jag saknar debatten om det här. Den är helt icke-existerande idag.

Naturligtvis behöver inte kraven vara lika hårda som vid adoption, men det borde kanske funderas över i alla fall.

Fast problemet är ju att man INTE väntar tills personen ifråga fått ordning på sitt liv. Tex när man låter personer som sitter i fängelse eller är på väg att bli åtalade för något genomgå en IVF. Min erfarenhet är också att måste avvakta längre än några månader för att se om en fd heroinist verkligen har slutat. För att inte tala om hur bra de kan vara på att dölja ett missbruk.

Självklart förtjänar alla en andra chans. Det håller jag helt och hållet med dig om. Men utgångsläget även för svenska barn (inte bara utlandsadopterade) måste ju vara att alla barn har rätt till en trygg uppväxt, även om det är hos de biologiska föräldrarna. Och då kanske man borde avvakta lite med att hjälpa par som i nuläget inte kan erbjuda den stabila uppväxtmiljön IVF.

Jag tycker att man i de här fallen borde avvakta, för barnets skull. Det betyder inte att jag tycker att de ALDRIG borde få hjälp att få barn.

Barns rätt till bra föräldrar är viktigare än föräldrars rätt till barn.

Kanske ska påpeka att inlägg 289 var svar till Carmen80

Det som jag tycker är riktigt konstigt är att man satt en rätt så låg BMI-gräns för IVF, men samtidigt tillåter häktade personer att genomgå IVF. Övervikt påverkar ofta inte möjligheten att bli gravid (om man inte har PCOS). Det påverkar inte möjligheten att ge sitt barn en stabil och bra uppväxt. Däremot ökar komplikationsrisken vid en graviditet.

Kanske ska påpeka att mina uppgifter om vilka som får genomgå IVF kommer från läkare på Reproduktionscentrum i mitt landsting.

Håller helt och hållet med dig om att kraven ska vara hårdare vid adoption än vid IVF förresten. Det är ju ändå en annan situation, och kraven måste vara högre på de blivande föräldrarna.

Amen!