Vilka skäl TROR ni att folk har för att inte välja adoption?

Eftersom jag har en arbetskamrat som gjort en massa ivf men tyvärr inte lyckats få barn genom det så har de valt att inte försöka mer och inte heller adoptera pgr av att de vill ha "egna" barn och för att de tycker adoption är en jätte kostnad. Jag tycker det är synd att de väljer bort ett liv tillsammans med barn men samtidigt tänker jag inte argumentera varför de väljer bort adoption.
Men jag vet ju ivf kostar mkt oxå eller har jag fel?

Angla: Oj, det tyckte jag var jätte mkt men samtidigt är det ngt man vill så spelar det ju ingen roll.

Bebbe made in italy:
Det är  säkert massa som tror att vi adopterade har självmordsbenägna tankar ungefär dygnet runt. MEN i alla fall enligt mej beror det mkt på hur adoptivföräldrarna är i sitt sätt.
Jag kan bara se till mej själv och mina föräldrar..de har svarat på alla frågor som jag haft om mitt ursprung. Nu har alla inte den möjligheten men vi har varit tbx flera gånger i landet och jag har växt upp i ett kärleksfullt hem.
Adopterar man ett barn så får man räkna med att frågorna kommer upp om deras bakgrund och det gäller att kunna svara så bra man kan..mer kan man inte göra.
Det ska alltid vara så hysteriskt allt när det kommer till adoptivbarn,
Vi tar livet av oss, vi har svårt att lära oss det svenska språket och blabla
Så är det inte..även om det finns adoptivbarn som tar livet av sig så finns det likväl "hemmagjorda" barn som tar livet av sig med.
Så att inte våga adoptera för en sån sak är synd!

Vietnammamma: tackar

Love4cats:
Men oskrivet blad..jag har 2 små biologiska barn och de är då inget oskrivet blad.
Min minsta på 4 är så lik mej i sättet att det är skrämmande..
Ett adoptivbarn är väl oxå ett oskrivet blad då man inte vet mkt om dem när de kommer.
Eller vet man det nu för tiden?
Mina adoptivföräldrar visste bara födelsestad och namnet på föräldrarna.
Sen tyvärr den hemska sanningen till adoptionen men det är ju en annan femma..
SÅ de visste ju lika lite hur jag skulle bli som de visste min "hemmagjorda" brorsa skulle bli.
Sen att jag hade miljoner frågor som de besvarade och hjälpte mej igenom är ju inte samma sak. .. För alla adoptivbarn har inte den törsten att veta sin bakgrund. Många är ju nöjda med det liv de fick..

Love4cats:
Nä jag har ingen aning om hur mkt man får veta om bakgrunden till adoptivbarnen nu för tiden. Jag fick inte veta ngt alls.
Och eftersom jag är nästan blind på v.öga och har hörselnedsättning så har jag alltid undrat över om det är ärftligt eller inte. När jag träffa mina biologiska föräldrar visade det sig att det var det. Mamma har exakt samma ögonfel och även hörselfel. Och därför är ju mina barn extra noga kollade. Sånt hade jag velat veta för det är ju inte säkert att jag valt vägen till att leta upp dem för att få svar på de frågor mina adoptivföräldrar inte kunde svara på.
Oj..blev lite vimsigt skrivet här kanske?!!! :)

Cedrica: jag är fullt medveten om att biologiska barn kan få sjukdomar som inte är ärftliga. Jag har en son som är handikappad men speciellt ögonfelet jag ärvt går i släkten på min mors sida och framför allt till flickor har det framkommit. Därför är jag glad över att ha fått reda på information jag kanske inte fått om jag inte funnit min biologiska mamma.

Kunde inte låta bli att fråga hemma eftersom det är sånt prat om vilken kostnad adoptionen är..känner mej nästan som man är "lyxvara" *S* MEN i alla fall har kostnaderna gått upp jätte massa på relativt kort tid för jag är ju inte lastgammal..
Jag kostade bara 15.000 kr. Och då var mina föräldrar nere i srilanka och hämta mej istället för det som var så vanligt då att vi kom på flygplatsen där adoptivföräldrarna stod och vänta.
Så undra hur mkt dyrare det är om ngr år..

Jennie med ie: Japp ca 30 år sen

Lite nyfiken då många skriver om att bli godkända osv..
Är det jätte hårda krav för att bli det?
Vad är det för krav förresten? Skulle vara intressant att veta..
Det enda jag kommer ihåg från när min kusin adoptera var en fråga som är så dum..
När de bråkade..om de slängde saker på varandra då.
Det fastnade i min skalle för det var en sån dum fråga.